Hästvälfärdsbloggen: Munskador hos islandshästar på tävling – vad säger utrustningskontrollen?

Hästvälfärd på tävling är en central fråga inom ridsport och där är islandshäst inget undantag. En aspekt som fått allt större uppmärksamhet de senaste åren är munskador hos hästar på tävling – hur vanliga de är, vad som orsakar dem och hur de kan förebyggas.

Tack vare en app för utrustningskontroll kan vi nu få ta del av preliminära resultat från de obligatoriska utrustningskontroller som utförs på alla tävlingar. De ger en bild av problemets omfattning och kanske också ledtrådar till orsaken.

Munskador hos hästar på tävling är ett komplext ämne som kräver både fakta och eftertanke. Med hjälp av ny teknik och ökad datainsamling får ridsporten nu bättre verktyg att fatta välgrundade beslut – alltid med hästens välfärd i centrum.

Utrustningskontroller har länge varit en självklar del av tävlingsverksamheten. Syftet är att säkerställa att hästen tävlar med tillåten och korrekt anpassad utrustning och att den inte får skador eller sår under tävlingen. Utrustningskontrollen utförs enligt en standardiserad metod och eventuella skador värderas enligt ett protokoll som är gemensamt för alla länder inom FEIF. Protokoll och vägledning för utförande av kontrollen finns i olika dokument som finns publicerade på FEIF:s hemsida. Reglerna för tillåten utrustning finns i FEIF Sport Rules and Regulations, som uppdateras 1 april varje år.

I kontrollen inspekterar en domare skoning, väger skyddsmaterial, mäter längden på spöet och kontrollerar att all utrustning är korrekt tillpassad. Sår och skador i mun eller på benen registreras och poängsätts utifrån allvarlighetsgrad. Gamla sår eller ärr ger inga poäng alls medan blödande sår i munnen ger 4 poäng. Typiska skador som ger poäng, fast lägre, är blåmärken, gamla sår som gått upp igen eller små sår som inte blöder. Om en häst får 4 poäng eller mer i en utrustningskontroll diskvalificeras ekipaget.

Kontrollerna har historiskt sett varit svåra att sammanställa och analysera i större skala. Ett verktyg för sammanställning och lagring av jämförbara data har hittills saknats. FEIF-domaren och IceTest-utvecklaren Lutz Lesener tog därför fram en ny digital lösning för utrustningskontroller. En app, kopplad till IceTest, finns nu färdig med hela utrustningskontrollen inbyggd i appen.

Den nya appen gör det möjligt för domare och funktionärer att genomföra utrustningskontroller enligt gällande regelverk, samtidigt som resultaten automatiskt arkiveras. Skador i mun eller ben graderas efter en allvarlighetsskala, där till exempel gamla ärr inte ger några poäng alls medan aktivt blödande sår i munnen ger 4 poäng. Ett ekipage som får 4 poäng eller mer blir diskvalificerade.

Hittills har omkring 6 000 utrustningskontroller registrerats i systemet. Resultaten visar:

• cirka 1 % av kontrollerade ekipage uppnådde 4 poäng eller mer och blev därför diskvalificerade
• Skadefrekvensen totalt var cirka 15 %

Siffrorna ligger i linje med tidigare studier och stärker tillförlitligheten i materialet. De utrustningskontroller som utfördes på Svenska Mästerskapen på Romme 2025 ingår i de 6000 registreringarna. Skadefrekvensen både totalt och för ekipage som nådde 4 poäng eller mer på SM ligger helt i paritet med det totala resultatet.

När skadorna analyserades närmare framkom ett tydligt mönster: över 90 % av de registrerade skadorna var munrelaterade. Det handlar i de allra flesta fall om lindriga förändringar, såsom mindre tryckmärken eller irritationer, som inte leder till diskvalificering eller bestraffning.

Detta är en viktig nyans i debatten. Förekomsten av munskador betyder inte automatiskt att regelbrott sker, men den visar att munnen är ett särskilt utsatt område – och därmed ett viktigt fokus för både ryttare och funktionärer.

Datamaterialet ger också värdefulla insikter om risk- och skyddsfaktorer:

• Nosgrimmor: Hästar med engelsk nosgrimma uppvisade en lägre risk för munskador jämfört med andra typer.
• Ålder: Yngre hästar hade högre skadefrekvens, vilket kan kopplas till utbildningsnivå och spänningsgrad.
• Kön: Hingstar visade en något högre risk än ston och valacker.
• Tävlingssituation: Skador var vanligare i finaler än i tidigare omgångar, troligen på grund av ökad anspänning och intensitet.

Resultaten pekar på att utrustningskontroller inte bara är ett regelverktyg, utan också en viktig källa till kunskap om hästvälfärd. Genom att systematiskt samla in och analysera data kan ridsporten identifiera mönster, justera rekommendationer och förebygga problem innan de blir allvarliga.

Det handlar inte om att skuldbelägga ryttare, utan om att skapa bättre förutsättningar för både häst och människa.

Det insamlade materialet kommer nu att publiceras i samarbete med ett universitet för vidare vetenskaplig analys. Förhoppningen är att resultaten ska bidra till:

• Förbättrade riktlinjer för utrustning
• Ökad medvetenhet kring riskfaktorer
• En fortsatt utveckling mot en mer hållbar, hästvänlig och transparent tävlingssport

Läs mer om SIF:s arbete här.

/Gunilla Lindgren, SIF Tävling

Användningen av utrustning på hästen engagerar många av flera olika skäl. I grunden handlar det inte om material, färger eller märken och mänskligt tyckande, utan om hästens behov, reaktion och välfärd. Det avgörande för utrustning är funktion, korrekt individuell tillpassning och kunskap om hur och när utrustningen används – från något så vardagligt som grimma och grimskaft till träns, bett, kapsoner, boots, täcken, sadelunderlägg och sadlar. Ja allt vi sätter på hästen för hantering, träning och tävling.

Frågan berör alla som verkar inom hästsektorn och som hanterar och använder häst och utrustning – ryttare, tränare, utbildare, domare, uppfödare, ridskole- och turridningsverksamheter samt hästägare – oavsett disciplin eller ambitionsnivå. Tillverkare, återförsäljare och utprovare är också en del av ansvarskedjan och behöver säkerställa att produkter och rådgivning bygger på kunskap och hänsyn till hästens välfärd.

Jordbruksverket påbörjade i höstas en översyn av hur utrustning används i relation till hästvälfärd och hur lagstiftning, kunskap och praktik samspelar. Arbetet berör bland annat bestämmelser i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av häst (SJVFS 2019:28, saknr L 17).

Som en del av översynen har en enkät i början på året skickats ut till förbund och organisationer för att samla in erfarenheter och perspektiv kring risker, utmaningar och förebyggande åtgärder. Det har även varit en workshop dit flera olika aktörer bjöds in. Det är positivt att myndigheten både ser över regelverket och samtidigt bjuder in sektorn till dialog. För att regler ska få effekt behöver de vara både kunskapsbaserade och praktiskt tillämpbara.

Svenska Islandshästförbundet och SIF Avel har deltagit i arbetet genom att förankra enkätfrågorna i dialog med yrkesverksamma inom verksamheten. I en sådan här process är det viktigt att de som arbetar nära hästarna får komma till tals och bidra med sin kunskap och erfarenhet.

Arbetet med enkätens frågor har visat att frågor kring utrustning sällan är entydiga eller enkla. Samma utrustning kan fungera väl i ett sammanhang och skapa problem i ett annat. Ofta är det kunskap, korrekt tillpassning, syfte och timing – snarare än den enskilda utrustningsdetaljen i sig – som avgör. Avgörande är alltid hästens individuella förutsättningar och behov, i kombination med människans kunskap och sätt att använda utrustningen.

Inom islandshästsporten genomförs utrustningskontroller på slumpvis utvalda ekipage samt på samtliga finalekipage. Vid kontrollerna granskas både utrustningen och eventuella tecken på skador, exempelvis i mun eller på ben. För att säkerställa likvärdig hantering inom hela FEIF används digital dokumentation som möjliggör enhetliga bedömningar och uppföljning över tid.

International Federation of Icelandic Horse Associations (FEIF) har en särskild Equipment Group som granskar och beslutar om vilken utrustning som är tillåten. Sedan 2023 gäller en lista över tillåten utrustning, giltig för avel, utbildning, fritidsridning och sport. Listan uppdateras årligen den 1 april och syftar till att säkerställa att hästar rids och visas med så liten mekanisk och yttre påverkan som möjligt.

Detta är en del av det bredare arbetet för att stärka förtroendet för hästsporten och visa att hästvälfärd prioriteras – i regelverk, i utbildning och i praktisk tillämpning.

All utrustning kan orsaka obehag om den är felaktigt använd eller bristfälligt tillpassad. Riskområden som ofta lyfts är sadeltillpassning, bett och nosgrimmor, men i praktiken och i vardagen kan varje del av utrustningen påverka hästens komfort och rörelsefrihet.

Hästar kan uttrycka obehag på subtila sätt, vilket ställer krav på uppmärksamhet och förmåga att läsa signalerna. För att tidigt upptäcka och förebygga problem behövs kunskap, reflektion och samverkan – oavsett om man är yrkesverksam eller har hästen som fritidsintresse. Det kräver också civilkurage att våga säga ifrån när något inte är bra för hästen.

Det räcker inte heller att tala om utrustning i generella termer. Hästens individuella förutsättningar är alltid avgörande. Hästar skiljer sig åt i kroppsform, muskulatur, proportioner och rörelsemönster – både mellan raser och mellan individer. Det som fungerar väl för en häst kan vara direkt olämpligt för en annan.

Utrustning som inte tar hänsyn till dessa individuella variationer kan orsaka tryck, begränsad rörelse eller obehag, även om den i sig är korrekt utformad. ”One size does not fit all” gäller i hög grad inom hästhållning. Hästens kropp kan förändras över tid – genom ålder, träning, vila och belastning. Därför behöver utrustning alltid ses över regelbundet och anpassas efter hästens aktuella förutsättningar.

Olika discipliner har delvis olika traditioner kring utrustning. Men hästens fysiologi och grundläggande behov är desamma oavsett disciplin. Det ger oss en gemensam utgångspunkt – och ett gemensamt ansvar. En häst är en häst i de flesta avseenden.

De allra flesta använder utrustning i god tro och med ambitionen att göra rätt för hästen. Ofta söker man råd i sin närmiljö – från tränare, stallkamrater eller andra erfarna personer. Samtidigt behöver vi reflektera över vilken kunskap råden bygger på. Sociala medier eller enskilda erfarenheter kan inte ersätta korrekt professionell kompetens och fördjupad förståelse.

Vardagsutrustning som bett, sadlar, barbackasadlar, sadelgjordar, nosgrimmor, pannband, täcken och boots kan alla innebära risker för obehag om den används utan tillräcklig kunskap om funktion, tillpassning och syfte. Att ta ansvar för hästvälfärd innebär därför också att ta ansvar för sin egen kunskapsutveckling. Det handlar om att söka flera perspektiv, använda kvalificerad rådgivning och våga ompröva både utrustning och arbetssätt. Utrustning ska bidra till funktion och hållbarhet – inte användas som genväg i träningen eller styras av modeströmningar.

Utrustningsfrågor är komplexa och det krävs ett sakligt samtal som bygger på fakta och evidens, snarare än personligt tyckande. Hästvälfärd kopplat till utrustning avgörs inte enbart av en lista över tillåtna eller förbjudna produkter, utan av hur människor använder dem – i vardagen. Utveckling framåt kräver mer dialog, utbildning och professionellt omdöme. Oavsett om vi möts i avel, utbildning, tävling eller fritidsridning behöver hästens perspektiv vara den gemensamma utgångspunkten.

Det återstår att följa utvecklingen av översynen och ta del av de samlade resultaten. Förhoppningen är att processen leder till ett regelverk som är tydligt, kunskapsbaserat och praktiskt tillämpbart – och som stärker hästvälfärden i hela sektorn.

Läs mer

På Jordbruksverkets webbplats finns författningssamlingen i sin helhet samt information om skötsel och stallmiljö för hästar. Skötsel och stallmiljö för hästar – Jordbruksverket.se.

Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW, SLU) erbjuder också kunskap om tillpassning och användning av utrustning. Utbildning, träning och tävling med hästens välfärd i centrum | slu.se

FEIF:s General Rules and Regulations. Equipment 2025 | FEIF  OBS! Uppdateras 1 april 2026

Svenska Islandshästförbundet

/Sabina Anderberg

På uppdrag av Svenska Islandshästförbundet (SIF) och med finansiering från Agria har SLU-forskarna Anna Lundberg och Jenny Yngvesson, tillsammans med MSc-studenten Ronja Bergh, arbetat fram ett protokoll för att följa hästars beteende under tävlingsmoment. Anna och Jenny har även tagit fram ett protokoll för att bedöma hästvälfärd vid inhysning på tävlingsplatsen.

Protokollet för inhysning omfattar inte enbart beteenden, utan fokuserar framför allt på de resurser hästarna har tillgång till samt vilka möjligheter hästägare, ryttare och hästskötare har att sköta hästarna och tillgodose deras grundläggande behov på tävlingsplatsen på ett så bra sätt som möjligt.

Syftet med protokollet för beteende under tävling är att kartlägga både konfliktbeteenden och beteenden som kan tyda på positiv hästvälfärd. Protokollet är inte avsett att bedöma enskilda ekipage, utan ger en övergripande bild av hästvälfärden vid en enskild tävling.

Efter en framtida utbildning av SIF:s egna observatörer kommer protokollet kunna användas för att följa eventuella förändringar i hästvälfärden under tävlingsmomenten. Sådana förändringar kan i sin tur till exempel förhoppningsvis kunna leda till ytterligare förbättringar och justeringar i tävlingsreglementen eller till ytterligare utbildningsinsatser för ryttare.

Arbetet med välfärdsprotokollen inleddes vid Sport-SM i Romme sommaren 2025, där de första versionerna testades i fält. Testerfarenheterna ledde till justeringar för att observationerna skulle vara möjliga att genomföra under pågående tävlingsritter, samt för att ge större flexibilitet vid bedömning av inhysningen. Protokollen förfinades därefter ytterligare vid Gaedingakeppni- SM (GK) på Margaretehof i augusti 2025.

Protokollen användes även i samband med World Cup Tölt under SIHS-evenemanget på Strawberry Arena i november 2025. Denna tävlingsplats skiljer sig på flera sätt från de båda SM-tävlingarna, vilket gav ytterligare värdefulla erfarenheter i arbetet med att utveckla och anpassa protokollen till olika typer av tävlingsmiljöer.

Beteendeprotokollet färdigställs nu av Ronja Bergh som en del av hennes examensarbete vid SLU:s mastersprogram i Animal Science. I detta arbete ingår även ett förslag till upplägg för utbildning av SIF:s egna observatörer.

Samtidigt färdigställer Anna Lundberg och Jenny Yngvesson två versioner av protokollet för inhysning av tävlingshästar. Den ena versionen riktar sig till hästägare, ryttare och hästskötare och möjliggör självvärdering som underlag för dialog med tävlingsarrangörer kring hur hästarnas behov kan tillgodoses på tävlingsplatsen. Den andra versionen riktar sig till arrangörer och är tänkt som ett lättillgängligt verktyg i arrangörens förbättringsarbete, inklusive en kartläggning av de delar som redan fungerar väl ur ett hästvälfärdsperspektiv.

Projektet har en tydligt positiv ansats. I stället för att enbart leta fel kartläggs även de delar som fungerar väl och hur dessa kan stöttas vidare. Exempel på positiva välfärdsindikatorer under tävling är frustningar vid skrittpauser, länga tygeln en kort stund, ryttare som berömmer sina hästar med god timing och på ett sätt som hästen uppfattar som belönande, till exempel genom kli på halsen, samt mjukt slutna munnar och svansar som rör sig avslappnat i takt med gångarten.

Vid inhysning kan positiva välfärdsindikatorer vara tillgång till både vatten och salt i hagar eller boxar, bra uppstallning, goda möjligheter att hålla isär vattenhinkar och gödsel från olika hästar, god ordning i stallmiljöerna samt goda förutsättningar att rädda hästar vid brand eller annan olycka.

Arbetet inom SIF fortsätter löpande med att vidareutveckla och förfina protokollen. Målsättningen är att använda dem även under 2026 vid större tävlingssammanhang där förbundet har ett ansvar som arrangör eller medarrangör. Förhoppningen är också att utbildning av SIF:s egna observatörer kan inledas under 2026, gärna i samarbete med fler aktörer som delar ambitionen att stärka hästvälfärden och utveckla hållbara tävlingsmiljöer för både häst och människa.

Vi kommer i Hästvälfärdsbloggen löpande att dela med oss av de olika satsningar som genomförs – inom utbildning, föreningsliv och på tävlingsplatser – med fokus på hur de bidrar till ökad hästvälfärd, här i hästvälfärdsbloggen.

Mer information om förbundets arbete finns på SIF webbsida. Har du tankar eller frågor kring arbetet? Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt. Kontakt sabina.anderberg@icelandichorse.se

/Sabina Anderberg

Att få njuta av våra hästar tillsammans ute i naturen är en central del av islandshästkulturen. För många av oss ryttare är det just på våra ridturer med varandra som gemenskapen, naturupplevelsen och samspelet med hästen får ta plats fullt ut. Samtidigt ställer ridning i grupp höga krav på kunskap och ansvar, både för hästens välfärd och för människors säkerhet.

Mot denna bakgrund har kursen Rida i grupp tagits fram i regi av Svenska Islandshästförbundet, med syftet att stärka en trygg, hållbar och ansvarsfull ridkultur i naturen.

Hästvälfärd är inte en abstrakt princip utan något som formas i våra vardagliga beslut. Hur uteritter planeras och genomförs samt hur vi anpassar tempo och terräng har direkt betydelse för både hästens och ryttarens välbefinnande.

Kursen utgår från hästens behov och belyser hur uteritter, när de genomförs med eftertanke, kan bidra till variation i träningen, ökad hållbarhet och stärkt välmående. Samtidigt tydliggörs ryttarens ansvar att ta hänsyn till hästens erfarenheter, utbildningsnivå och dagsform. Kursen betonar också vikten av kunskap genom att behandla allemansrätten, respekt för natur och djurliv samt dialog med markägare vid återkommande eller organiserad ridning. Vi vill på så sätt bidra till en inkluderande miljö där både hästar och ryttare kan utvecklas på ett hållbart sätt och fortsätta sprida glädje hos alla som deltar.

Kursen Rida i grupp är ett stöd för föreningar, ryttare och instruktörer inom Svenska Islandshästförbundet som vill arbeta aktivt med häst- och ryttarvälfärd i praktiken.

Islandshästen har genom historien varit en trogen följeslagare, formad i nära samspel med människan. Även i dag fyller den en viktig funktion, som bärare av glädje och naturupplevelse. För att islandshästen fortsatt ska ha en självklar plats i vår samtid krävs att vi använder den med respekt och ansvar. Det innebär att vi som hästägare kontinuerligt behöver reflektera över hur vi nyttjar hästen, samt hur vi kan anpassa användningen till vad hästen har förutsättningar för och mår bra av i dag.

/Kristine Barner, som på uppdrag av Svenska Islandshästförbundet inom hästvälfärdsprojektet har tagit fram den nya baskursen Rida i grupp

Rida i grupp kommer att utgöra del ett i en kommande ny Turledarutbildning som planeras att lanseras under 2026. Utvecklingen av den nya baskursen har genomförts inom ramen för ett hästvälfärdsprojekt som finansieras av Agria.

Läs mer om SIF:s baskurser

Mer information om förbundets arbete finns på SIF:s webbsida

Har du tankar eller frågor kring förbundets arbete med hästvälfärd? 
Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt.

/Sabina Anderberg, projektledare

Sedan många år tillbaka har Hippologi 1 varit en baskurs inom Svenska Islandshästförbundet (SIF). Kursen har varit obligatorisk för alla som vill vidareutbilda sig till ridledare, ridlärare eller tränare. Men precis som att vår kunskap om hästen hela tiden utvecklas, behöver också utbildningarna göra det. Förbundet behöver även fler behöriga som vill arbeta med att skapa, vidareutveckla och hålla förbundets kurser och utbildningar. Därför lanseras nu Hästkunskap 1.

Forskningen går framåt, nya insikter tillkommer och vi lär oss ständigt mer om hur vi bäst tar hand om våra hästar. Därför beslutade SIF Utbildning att uppdatera Hippologi 1, både innehållsmässigt och praktiskt. Målet var att säkerställa att kursen speglar dagens kunskapsläge, att fler behöriga kursledare utbildas – gärna även yngre – och att kursen kan hållas kontinuerligt. Genom att involvera hippologer och personer med utbildning på kandidatnivå från Hólaruniversitetet kan vi stärka kursens långsiktiga utveckling och inspirera yngre yrkesverksamma att arbeta med förbundets kurser.

Fem personer fick i uppdrag att uppdatera kursen och skapa den nya Hästkunskap 1 – Anni Berner, Charlotta Liedberg, Isabella Åstrand Rinaldo, Lisa Lantz och Malin Jansson. Samtliga personer är Hippologer med islandshästinriktning eller innehar BSc in Riding and Riding Instruction från Hólar University College.

Vad är nytt i kursen?

Den uppdaterade kursen tar ett större grepp om hästvälfärd och social licens, och upplägget är strukturerat kring defem domänerna för att ge en röd tråd:

1. Näring och vätskebalans
2. Fysisk miljö
3. Hälsa och fitness
4. Beteende och interaktioner
5. Mental hälsa

Utöver detta ingår även övergripande information om andra viktiga delar som islandshästens historia, doping, allemansrätten, utrustning och regelverk. Allt kursmaterial som används är öppet tillgängligt och kostnadsfritt från HästSverige – en oberoende kunskapsplattform som samlar tillförlitlig, forskningsbaserad information om häst.

Hästkunskap 1 kommer erbjudas digitalt (med hemuppgifter) flera gånger per år genom SIF. Den kräver inga förkunskaper och är därför öppen för alla som är medlemmar i en idrottsförening ansluten till SIF. En första pilotomgång testkörs i december genom idrottsföreningen Frigg.

Målsättningen är att kursen ska ge deltagarna den grundläggande kunskap som behövs för att på bästa sätt kunna ta hand om en islandshäst, träna på att förstå och läsa hästens signaler och därigenom bidra till ökat välmående. Kursen ska också säkerställa att viktig och korrekt information når ut till dem som behöver den genom att ges kontinuerligt flera gånger per år.

Kunskapshöjande insatser för medlemmar är ett av fokusområdena inom SIF:s hästvälfärdsprojekt. Syftet är att höja och säkra kunskapsnivån, stärka en gemensam begreppsförståelse och skapa ett mer enhetligt kunskapsstöd inom förbundet.

Utöver uppdragstagarna har både Hästvälfärdsprojektet och SIF Utbildning bidragit till kursen, som har  finansierats genom projektstöd från Agria.

Vad händer framåt?

Arbetet pågår löpande. I hästvälfärdsbloggen delar vi med oss mer om de olika satsningar som nu genomförs – både i utbildningar, i föreningslivet och på tävlingsplatser.

Mer information om förbundets arbete finns på SIF webbsida Svenska Islandshästförbundet

Har du tankar eller frågor kring arbetet? Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt, sabina.anderberg@icelandichorse.se.

/Isabella Åstrand Rinaldo

Inom den svenska islandshästkulturen finns en lång tradition som vi kan vara stolta över – att t.ex. hålla hästar i flock, erbjuda mycket utevistelse och låta unghästar växa upp på stora marker med varierad terräng. Det är en kultur som på många sätt redan ligger nära det forskningen i dag lyfter fram som främjar god välfärd för hästar.

Samtidigt behöver vi som hästkultur alltid fortsätta utvecklas – både i kunskap och i förmåga att bedöma hästarnas välmående på ett strukturerat sätt, efter både beprövad erfarenhet och kopplat till ny forskning och kunskap. Det finns flera vetenskapligt accepterade modeller på temat djurvälfärd. En av de mest användbara är Fem domän-modellen, utvecklad av professor David Mellor. Modellen beskriver vilka områden som påverkar hästens mående och hur de tillsammans formar dess upplevelser. De fem domänerna är: föda och vatten, fysisk miljö, fysisk hälsa, beteende och social interaktion samt mental hälsa. De fyra första leder till positiva eller negativa upplevelser som påverkar det femte – hästens mentala välbefinnande. Det är just detta helhetsperspektiv som gör modellen så värdefull.

Fem domän-modellen hjälper oss att se och bedöma hästvälfärd på ett systematiskt, nyanserat och praktiskt sätt. Den ersätter inte djurskyddslagen, utan fungerar som ett kompletterande verktyg för att upptäcka samband och förbättringsbehov i träning, tävlingsmiljö, stallmiljö och hästhållning. Modellen gör det lättare att prata om välfärd på ett konstruktivt sätt och att landa i lösningar utifrån gemensam begreppsförståelse och kunskap om hästens grundläggande behov. Den hjälper oss att gå från att fråga om något är fel till att förstå hur vi kan förbättra situationen och anpassa miljön efter hästens biologiska och individuella behov.

Idén att översätta Cristina Wilkins engelska original ”Five Domains Model for Welfare Assessment” växte fram när etologen Elke Hartmann hösten 2024 på uppdrag av Svenska Islandshästförbundet (SIF) höll en presentation om Fem domäner, social licens och hästvälfärd för SIF:s styrelse och sektioner. Efter en presentation av Cristinas modell blev det tydligt att:

• förbundet delvis saknade ett gemensamt språk och förkunskap för hästvälfärdsfrågor och dess betydelse
• utvärderingsmodellen behövde spridas till fler och bli ett mer känt och användbart verktyg i hästvardagen – ett lättillgängligt stöd för reflektion och samtal om hästvälfärd
• förbundet skulle ha användning för ett överskådligt och gemensamt material att använda i utbildning, kommunikation och dialog

I samarbete mellan Elke Hartmann och Svenska Islandshästförbundet, genom Sabina Anderberg, Camilla Hed, Malin Schön och Isabella Åstrand Rinaldo, samt med Cristinas Wilkins godkännande, togs därför en svensk översättning av förlagan fram tidigare i år.

Den svenska postern kan vara ett praktiskt stöd i förbundets utbildningar och kurser, men även användas ute på anläggningar, ridskolor och privatstall. Modellen kan minska rädslan för att ”göra fel”, uppmuntra kritiskt tänkande och reflekterande, samt kan stärka hästens röst när vi läser hästens reaktion på sin omgivning och när beslut ska fattas kring exempelvis miljö, hantering och träningsupplägg. Det kan hjälpa oss att ställa nya frågor:

Inte bara ”Mår hästen dåligt?”
utan också ”Hur kan vi bidra till att hästen mår ännu bättre?”

Det är en liten språklig skillnad – men ett stort etiskt steg. Modellen kan användas av alla som hanterar eller ansvarar för en häst, oavsett erfarenhetsnivå.

Var hittar man den svenska postern?

Den svenska översättningen finns nu:

på SIF:s webbplats, som en del av vårt utbildningsmaterial Hästens fem domäner | Svenska Islandshästförbundet 

på Hästsverige, där den når hela hästsektorn och bidrar till ett brett kunskapslyft Att mäta hästvälfärd – HästSverige

Att postern finns på båda plattformarna visar hur central modellen är som verktyg för reflektion och bedömning av hästvälfärd – och hur viktigt det är att vi arbetar tillsammans för att främja hästarnas välbefinnande, utöver de lagstadgade kraven.

Nästa steg är att koppla samman den här modellen med andra insatser inom förbundet. Arbetet med att utveckla tydligare riktlinjer för tävlingsplatsers utformning fortsätter, liksom arbetet med att förtydliga och sprida mer kunskap om grundläggande träningsprinciper. Genom att låta Fem domäner-modellen vara en röd tråd i dessa initiativ kan vi skapa en mer sammanhållen, kunskapsbaserad och hästvälfärdsdriven utveckling av hela islandshästidrotten. Vi kan också få bekräftat att många av de självklarheter som länge funnits i islandshästkulturen – som flockliv, mycket utevistelse och rörelse i varierad terräng – är just sådant som forskningen lyfter fram som centralt för hästens välbefinnande.

/Sabina Anderberg

Hur säkrar vi islandshästidrottens framtid? Islandshästidrotten i Sverige har vuxit fram ur föreningsliv, traditioner och ett starkt ideellt engagemang. Det har gett oss unika styrkor i form av gemenskap, flexibilitet och drivkraft – men också vissa begränsningar jämfört med större statsfinansierade idrottsförbund.

När Svenska Islandshästförbundet (SIF) 2021 blev medlem i Riksidrottsförbundet markerade det både slutet på en lång kamp för erkännande och början på en ny fas. Som specialidrottsförbund är vi nu en del av idrottsrörelsens gemensamma struktur – med tillgång till stöd och verktyg, men också med tydligare krav på ansvar och kvalitet. Det påverkar många delar av vår verksamhet och sätter ramarna för hur vi bygger framtidens islandshästidrott.

För att lyckas behöver vi arbeta på flera plan: med styrdokument, riktlinjer och värdegrund som skapar samsyn, men också med konkreta insatser för både människor och hästar. Hästen är inte bara en förutsättning för vår idrott – den är vår aktiva partner, och därför måste dess behov alltid stå i centrum.

Så vill SIF stärka hästvälfärden – från styrdokument till tävlingsplats

SIF driver under 2025 ett projekt, finansierat av Agria, där målsättningen är att hästvälfärd är en självklar del av hela förbundets verksamhet och det finns en gemensam förståelse för vad det avser. Arbetet omfattar både revidering av styrdokument – där frågor som hästvälfärd, social licens, hållbarhet, trygg idrott och ren idrott får en tydligare plats – och praktiska insatser på tävlingsplatser med checklistor, observatörer och delvis nya rutiner. De här verktygen kommer också kunna användas i andra sammanhang, till exempel uppvisningar eller olika typer av event. Ju mer vi kan använda samma arbetssätt och verktyg överallt i verksamheten, desto enklare blir det att skapa samsyn och en gemensam förståelse för vad hästvälfärd betyder i praktiken – och att på ett systematiskt sätt fånga upp både det som fungerar bra och det som behöver förbättras.

Stadgar, värdegrund och uppförandekod kan ibland kännas abstrakta och långt från vardagen. I praktiken fungerar de som idrottens kompass: de visar vad vi står för och vilket ansvar vi tar. De behöver samtidigt utgå från svensk lagstiftning och ta hänsyn till de krav och riktlinjer som kommer från Riksidrottsförbundet och vår internationella organisation FEIF, samt Hästnäringens Nationella Stiftelse där SIF är delaktig och andra sammanhang där vi är verksamma.

När idrott med djur granskas allt mer av både samhälle och allmänhet är det avgörande att våra styrdokument inte bara följer lagstiftning och Riksidrottsförbundets riktlinjer – utan också tydligt lyfter hästvälfärd, social licens, hållbarhet och trygg idrott. På så sätt får vi en gemensam förståelse för vad begreppen betyder i praktiken och hur de ska genomsyra allt från föreningsarbete till utbildning och tävling.

Genom att göra dessa delar synliga och tydliga skapar vi inte bara riktlinjer på papper, utan praktiska verktyg för både idrottsföreningar och aktiva. Det ska vara enkelt att omsätta vår värdegrund i handling – i vardagen, i utbildning och på tävling. Som medlem ska det vara tydligt vad förbundets värdegrund innebär och omfattar.

Som en del i utvecklingsarbetet har SIF lämnat in en första version av förbundsutvecklingsplan till RF, där t.ex. hästvälfärd lyfts fram som en central del. Det visar att frågan inte bara är viktig för oss internt inom förbundet, utan också är en del av vårt gemensamma ansvar inom hela idrottsrörelsen där hästar används i idrottsutövande.

De dokument som nu revideras – stadgar, värdegrund, uppförandekod och vägledningar – skickas ut till idrottsföreningarna för inblick och återkoppling. På så sätt blir arbetet både transparent och förankrat i hela organisationen.

Tre fokusområden i projektet

1. Översyn av styrdokument och utbildningar – revidering av stadgar, värdegrund, uppförandekod samt uppdateringar av kurser och utbildningar.
2. Fortbildning och kunskapshöjande insatser – för ledare, tränare, ridlärare, domare, funktionärer och medlemmar. Under våren har vi erbjudit digitala föreläsningar, och fler insatser kommer under hösten.
3. Konkreta verktyg i vardagen – nya stöd för idrottsföreningar och arrangörer, till exempel en arrangörshandbok som nu utvecklas.

En central del av projektet är att pröva nya insatser på tävlingsplatser. Just nu testas bland annat en checklista för framridning, ett protokoll för stallutformning och hästarnas beteendesignaler samt rekommendationer för hur tävlingsmiljön kan utformas med hästens behov i centrum.

Det ger oss en mer systematisk bild av hur hästarna upplever tävlingsmiljön och skapar lärdomar inför framtida tävlingar och event. Vi arbetar också med att utveckla nya möjligheter för händelserapportering.

Idrott med djur bygger på förtroende. För att behålla vår sociala licens behöver vi visa att islandshästidrotten alltid sätter hästens välfärd och ryttarens säkerhet först. Det sker genom styrdokument som är tydliga och förankrade, men också genom praktiska verktyg i vardagen.

Målet är en idrott där hästvälfärd märks i praktiken – i vardagen, i utbildning och på tävling, och där vi alla kan vara goda förebilder för vår fantastiska hästras islandshästen.

Vad händer framåt? Arbetet pågår löpande. Framöver delar vi i bloggen med oss mer om de olika satsningar som nu genomförs – både i utbildningar, i föreningslivet och på tävlingsplatser.

Mer information om förbundets arbete finns på SIF webbsida Svenska Islandshästförbundet

Har du tankar eller frågor kring projektet? Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt.

/Sabina Anderberg, projektledare

Begreppet hästvälfärd används ofta när vi pratar om hur vi hanterar och håller våra hästar, och det är ett viktigt ord – för det påminner oss om att hästens behov och förutsättningar alltid ska stå i centrum. Samtidigt kan ordet upplevas som urvattnat av vissa, just för att det används så ofta och ibland utan att det konkretiseras i praktiken. Det kan också handla om att var och en har en egen uppfattning om vad begreppet betyder och vad det innebär. En enkel och allmänt vedertagen definition av hästvälfärd är att det handlar om hästens egen upplevelse av sin situation och miljö.

Hästvälfärd handlar inte om att använda ett ord bara för att det ligger rätt i tiden, utan om att fylla begreppet med konkret innehåll – med kunskap, handling och insatser som faktiskt gör skillnad för hästen i vardagen. Alla som håller på med hästar har sin egen bakgrund och erfarenheter, och oavsett detta kan man alltid lära sig något nytt eller påminnas om att det ibland finns andra, kanske bättre, sätt att göra saker på.

Samhället ställer i dag allt högre krav på djurhållning, etik och öppenhet. För att islandshästidrotten ska fortsätta ha allmänhetens förtroende behöver vi visa att vi tar ansvar för hur hästar används, både i tävlingssammanhang och inom fritidsverksamhet. Det kräver mer än goda ambitioner – det kräver konkreta insatser som gör skillnad i praktiken. Det handlar också om att hela tiden söka mer kunskap, både från aktuell forskning och från lång beprövad erfarenhet. Det handlar också om att vara ödmjuk och öppen inför att vi kan behöva ompröva invanda arbetssätt och förhållningssätt för ny kunskap och insikter.

SIF har under en tid arbetat med frågor som rör hästens välfärd och den sociala licensen för hästidrott, både nationellt i samarbete med Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS) och andra delar av hästnäringen, samt internationellt genom engagemang i International Federation of Icelandic Horse Associations (FEIF). Under 2025 har detta arbete tagit ett nytt steg, med större omfattning och ökad struktur. Ett riktat projekt pågår nu för att utveckla SIF:s hästvälfärdsarbete och stärka den sociala licensen, det vill säga allmänhetens förtroende för vår verksamhet. I detta ingår även andra aktörer inom t.ex. hästnäringen och andra idrottsaktörers förtroende för vår hästidrott.
Finansiering av projektet sker genom stöd från Agria. Det är ett stöd för hållbar hästhållning, ökad kunskap om hästen och skadeförebyggande arbete, samt en del av SIF:s långsiktiga strategi för en hållbar, etisk och sjyst idrott.

En central del av projektet är att ytterligare samordna och vidareutveckla förbundets redan befintliga arbete. Det innebär bland annat att styrdokument ses över, utbildningar förstärks och uppdateras, samt att nya typer av stödmaterial tas fram. Projektet arbetar även med att höja kunskapsnivån i hela organisationen genom riktade insatser till olika målgrupper. Målet är att hästvälfärd ska genomsyra hela SIF:s verksamhet – från policy till praktik, och i alla nivåer, från fritid till tävling och för yrkesverksamma utövare.

Projektet leds av en projektsamordnare och en styrgrupp, med stöd av en bred referensgrupp som inkluderar representanter från SIF:s olika verksamheter, samarbetspartners som SIF Avel, Wången, Axevalla Hästcenter och förbundets huvudsponsor Agria. Ytterligare kompetenser inom förbundet och extern expertis kopplas in vid behov. Tidsramen sträcker sig från april till december 2025. Ambitionen är att arbetssätt, material och insikter ska bli en integrerad del av förbundet samtliga verksamhetsnivåer och vara en naturlig del av den fortsatta löpande verksamheten.

Genom det här projektet, i samarbete med Agria och tillsammans med våra medlemmar, idrottsföreningar och samarbetspartners, vill vi bidra till en utveckling där hästens behov och förutsättningar är utgångspunkt för hur vår verksamhet formas.

Vad händer framåt?

Arbetet pågår löpande, och vi ser fram emot att fortsätta berätta om det här i bloggen under resans gång. I kommande inlägg delar vi med oss av hur förbundet arbetar med projektet och arbetet med att förankra och implementera det i förbundet.

Har du tankar eller frågor kring projektet? Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt.

/Sabina Anderberg, projektledare

Läs mer här