Inomhussäsong utvecklar sporten

I helgen startar Sundabakki Islandshästcenter i Laholm sin inomhussäsong med Sundabakki Indoor del 1 samtidigt som det i ridhuset på Wången tävlas både i T1 och Gaedingalist. Nästa helg, 21-22 oktober, är det den stora välgörenhetstävlingen Lev Rosa som brukar locka ett stort startfält. Dessutom närmar sig Jönköping Horse Show med stormsteg. Där det tidigare funnits begränsat anta tävlingar finns nu allt fler möjligheter till start även under vinterhalvåret. Ridsport har pratat med tre ryttare om vad de tycker om den allt större inomhussäsongen.

Vad tycker du om en växande inomhussäsong?

James Faulkner, tävlingsryttare och coach:

– Jag är van från Island, så jag tycker att det är bra att förlänga säsongen med en inomhussäsong. Däremot tycker jag att den borde börja först i december, januari, annars blir det nästan aldrig ett uppehåll. Hästarna måste få vila också, så enkelt är det. Sedan skulle jag önska fler ligor, på Island har man tre Champions League, helt enkelt något stort mästerskap.

– Det jag inte riktigt får ihop är att det går att anordna world ranking-tävlingar inomhus. Det borde delas upp – det är aldrig samma förutsättningar inne som ute. Det tror jag också kan ge en väldigt sned bild där man får vissa poäng inne och inte samma ute. Inomhus blir det kortare sträckor och domarna sitter närmare. Det måste man ta hänsyn till som ryttare. Däremot blir det ofta en otrolig gemenskap, den sociala biten kommer fram inomhus. Det är också ett sätt att låta unga hästar komma fram.

– För egen del tycker jag inomhustävlingarna är kul, men annorlunda. Det beror också på vad man har för häst, vissa blir bättre och mer fokuserade. Det är trånga svängar, nästan som en helt annan tävlingsform.

Linda Tovek, verksamhetsledare på UPH och tävlingsryttare.

– För sporten tror jag att det är bra att man har en tävlingssäsong som sträcker sig året runt, det skapar en större bredd och efterliknar andra hästsporter. Sedan får man vid inomhustävlingar tänka lite på underlaget, det går ofta inte att få underlaget lika fast som ute. Det kan orsaka problem i vissa fall, speciellt om man rider i hög fart. De arrangörer som finns i min lokala omgivning tycker jag generellt är duktiga på att avgöra vilka grenar och gångarter som kan ridas.

– Personligen tycker jag att inomhustävlingarna är roliga, de blir ofta lite av en folkfest. Sedan är det viktigt att tänka på att någon gång under året behöver hästarna lite mer vila. Det behöver inte utesluta inomhussäsongen, men någon gång under året behöver man ta sig tiden för vetcheck och verkligen se över hästarna, men även sig själv och all utrustning. Det är sådant man inte får glömma.

Louise Löfgren, tävlingsryttare och tränare:

– Jag tycker att det är jättekul, tidigare var säsongen bara mellan april till augusti, september, det är roligt att säsongen förlängs. Det som är lite svårt är att det nästan krävs två hästar, en för inomhussäsongen och en för utomhussäsongen. Satsar man mot VM kanske man inte ställer upp på en inomhustävling i februari. Det är också svårt att få en godkänd bana inomhus, ofta är det mindre banor och då kan man nog inte räkna poängen på samma sätt, de kanske blir högre och så tror man att man håller den nivån tills man startar ute.

– Jag tycker det är jättekul att tävla inne, men det gäller också att man har en häst som passar för det. En het och känslig häst kan bli rätt påverkad, det blir ett helt annat tryck inomhus. Jag tror också att inomhustävlingarna är bra sett ur publik- och sponsorperspektiv. Man kommer så nära inpå, vilket gör det lättare att göra synlig reklam på banan och det blir enklare för ryttarna att bära profilkläder. Sponsorer tror jag är jätteviktiga, nu när islandshästsporten blivit så stor önskar jag att vi kunde ta efter hoppningen och dressyren, få in mer sponsorer och pengar i sporten. Jag tycker att det borde finnas ett inomhus-SM, kanske i februari.