Julia Wendeus: ”Handlar om att visa fram hästens bästa sidor”

Julia Wendeus är en ryttare som tagit steget in i avelsvärlden med både nyfikenhet och målmedvetenhet. I år visade hon sitt sjuåriga sto Sólrós från Kungsholmen (f -18, e Kristall frá Auðsholtshjáleigu, u Sigurrós från Lilla Årnebo) på avelsbedömningen på Romme. Förra året visade hon sitt äldre sto, Hulda från Vargsätter (f -10, e Divar från Lindnäs, u Tofa från Vargsätter), en häst som hennes mormor fött upp.

– Då hade jag inte riktigt förstått hur mycket power man behöver visa i gångarterna i ridbedömningen, och så var det inte optimalt att göra visningen mitt i en tävlingssäsong för just henne, men kul och lärorikt var det, berättar Julia.

Julia är 23 år gammal och bor sedan ett år tillbaka utanför Linköping, där hon också pluggar.

– Majoriteten av min tid spenderas i stallet och jag åker regelbundet och tränar med mina hästar. Eftersom min familj är lika nördig som jag har jag fått möjligheten att få rida många olika hästar, vilket jag tror är det mest utvecklande man kan göra som ryttare. Jag tävlar en hel del men har sedan jag gått över till att tävla som senior har jag velat bredda mina kunskaper och intresseområden lite, exempelvis inom avel.

Hur har du förberett dig själv och hästen/hästarna inför avelsbedömningen?

– Dels gick jag 2023 den första delen av unga avelsvisarkursen, vilket var väldigt lärorikt och som definitivt var det som gjorde att jag vågade visa. Inför just den här visningen har jag tagit mycket hjälp av min tränare Johanna Asplund både med hur mycket jag behöver rida fram hästen, men också tips för exteriören. I övrigt har jag ridit ut mycket rakt fram på vägar med fokus på att tänka framåt och positivt, åkt hemifrån på lite tävlingar för att få miljöträning och så har jag kollat på många videor av visningar från Island för att få inspiration.

Vilka lärdomar tar du med dig?

– Något jag tar med från öppna bedömningen är att inte fokusera enbart på det som gick sämre som man vill höja, utan att fokusera på det hästen är bäst på. Det blev lite som att sträva efter jämnhet mellan gångarterna när det som var bäst kanske egentligen hade kunnat bli ännu bättre. Det finns många småsaker runt främst exteriören och uppställning som jag hade förberett annorlunda och generellt tar jag med mig att det aldrig är för tidigt att börja träna på visningens alla moment, inklusive att gå och springa med hästen, bara för att det ska sitta och kännas självklart när man väl är på plats. Samtidigt är det utvecklingspotentialen som gör mig sugen på att visa igen.

Vilket är ditt bästa tips till den som är sugen på att själv avelsbedöma sin häst?

– Gå någon slags kurs om du är osäker på hur avelsbedömning går till och vad domarna vill se, eller åk till en avelsvisning och kolla på de olika momenten. Använd dig av en tränare som peppar dig och hjälper dig förstå hur du behöver träna inför visningen, samt våga fråga om råd kring hovar, uppställning med mera. Ställ frågor till någon avelskunnig, även om du inte känner personen. De flesta som håller på med avel är så nördiga att de bara tycker det är roligt att berätta om det. Och sedan är det bara att köra. Bedömningar handlar om att visa fram hästens bästa sidor och är mer förlåtande än exempelvis tävling så det behöver inte vara perfekt rätt igenom och det går alltid att visa igen. Men det är otroligt roligt att få visa sin häst själv!