Svenska världsrekordstoet har dött: ”Hade hoppats på flera år”

Hulda från Margaretehof (f-02, e Thor från Kalvsvik, u Huld frá Hvítárholti) satte världsrekord i P1 på ÖSM 2021 med Daníel Ingi Smárason i sadeln. 2019 tog de även VM-brons – bara ett år efter att Sif från Lindhof (f -18, e Mjölnir frá Dalbæ, u Hulda från Margaretehof) föddes.

Nu har passfenomenet somnat in, 24 år gammal.

Åldrades snabbt

Så sent som förra året betäcktes stoet i hopp om ytterligare en avkomma. Men i stället för en dräktighet som fortlöpte började något annat växa fram – en känsla av att allt inte stod rätt till.

– Hon var 24 och vi hade hoppats på flera år till och fler avkommor. Men plötsligt blev hon väldigt gammal. Hon åt dåligt och såg inte dräktig ut längre, berättar Berglind.

Stoet togs in och undersöktes, och misstanken visade sig stämma. Dräktigheten hade gått förlorad. Samtidigt blev det tydligt att Hulda inte längre mådde bra.

– Även om hon var 24 såg hon äldre ut. Vi gav henne medicin och kortison, men hon blev inte bättre. Då kände vi att det var dags. Det var ett tufft beslut, men absolut det rätta.

Trots att paret haft många hästar genom åren var beslutet svårare än väntat.

– Det var mycket, mycket tuffare än vi trodde. När man börjar titta på gamla filmer och minnen… det har varit mycket sorg i familjen, även för våra barn. Hon var så speciell.

“En superwoman”

På tävlingsbanan var Hulda en av sportens snabbaste passhästar – men hemma i stallet var hon också en häst med stark personlighet.

– Hon var en sådan häst som kunde vara svår att fånga. Lite krävande – men man förlät henne alltid, säger Berglind.

Samtidigt var kapaciteten enorm och karaktären stark.

– Hon var verkligen en superwoman. Hon kunde få föl 2018 och tävla VM 2019. Om hon hade varit människa hade hon varit en sådan som aldrig klagar över någonting.

När det väl var dags att prestera visste hon exakt vad som gällde.

– När hon hade passbanan framför sig och staket på båda sidor visste hon vad hon skulle göra, säger Berglind som ofta tränade stoet – och fick lära sig att blunda för stoet tittighet för kor och kalvar längsmed vägarna hemma.

Köpet som förändrade allt

Paret fick upp ögonen för Hulda efter att ha sett henne tävla på Margaretehof, kort efter att de flyttat till Sverige.

– Vi såg henne på tävling och visste att hon var efter Thor från Kalvsvik. Vi hade hört att hon var väldigt snabb, säger Berglind.

Kort därefter blev stoet en del av familjens satsning – och skulle komma att bli en av de mest framgångsrika passhästarna i svensk islandshästsport.

Arvet lever vidare

I dag lever Hulda vidare genom sina avkommor i Lindhofs avel.

– Danni säger att han inte vill sälja en enda avkomma efter Hulda. Han vill behålla alla fyra.

Det kan innebära en framtid med många passhästar på gården.

– Det kanske blir för många. Men det är också kul. Det är inte så många som avlar på passhästar – men det gör vi.