Alger i fodret kan bli fel

Alger sägs vara rika på näringsämnen och ha ett naturligt innehåll av både aminosyror, mineraler, spårämnen, vitaminer och fettsyror som omega-3. På marknaden finns algtillskott för både hästar, människor och hundar. Flera forskare menar dock att det saknas tillräckligt med vetenskapliga belägg för att algprodukter till häst ska rekommenderas. 

Det tycks vara vanligast att utfodra häst med brunalger, även kallat Ascophyllum nodosum, men även en rödalg, Chondrus crispus eller karragenalg, förekommer i olika tillskottsprodukter. Även mikroalger, växtplankton, verkar förekomma i en del tillskott.

För mycket jod

För vissa hästar kan det vara direkt olämpligt med alger i fodret. 

– Alger kan ha ett högt innehåll av jod. Jodrika foder skall inte ges till dräktiga ston, eftersom det kan leda till att fölet föds med sköldkörtelproblem. Behovet av jod är 0,35 mg per 100 kilo kroppsvikt och dygn, och den maximala toleransgränsen är 10 mg jod per 100 kilo kroppsvikt och dygn. Dräktiga ston bör ges klart under 10 mg jod per 100 kilo kroppsvikt och dygn, säger Cecilia Müller, docent i hästfodervetenskap och universitetslektor vid SLU. 

Det finns risker även för andra hästar, menar hon. 

– Det anges ofta i marknadsföring av algtillskott att algerna innehåller alla eller de flesta olika mineralämnen. Det kan de göra, men de kan också innehålla ämnen som hästar inte bör konsumera några större mängder av. Till exempel kan det handla om tungmetaller eller mineralämnen i mycket högre koncentration än vad hästar har behov av, såsom exempelvis zink, säger Cecilia Müller. 

Kolla mineralgivan

Det kan också bli fel om ett algtillskott används som mineralfoder utan att hästägaren kontrollerar att hästens dagliga mineralbehov verkligen blir uppfyllt eller om stora överskott uppstår. 

– Algtillskotten innehåller inte per automatik de mineralämnen i den mängd som en häst har behov av. Det gäller givetvis för alla mineralfoder, men flera algprodukter har ett förhållandevis lågt innehåll av till exempel kalcium och fosfor i jämförelse med andra typer av mineralfoder. Då kommer den dagliga dos som behövs för att täcka behovet att bli hög. För en del algprodukter saknas information om innehållet av olika mineralämnen och då är det naturligtvis svårt att veta vad produkten kan bidra med i foderstaten, liksom om några ämnen kommer att ges i för hög dos, säger Cecilia Müller. 

Minska inflammation?

Det finns några studier där man använt sig av olika algpreparat för att undersöka om de kan minska inflammation hos hästar i några olika situationer. Då är det mikroalger, växtplankton, som är rika på vissa fettsyror, omega-3, som man i huvudsak har använt sig av.

– Studierna har en del brister i sitt upplägg och det är därför svårt att dra några slutsatser om vilken inverkan utfodring med alger har på inflammationssvaret. Det finns även en studie där man tillfört ett proteinbundet pigment med antiinflammatoriska egenskaper, från cyanobakterier vilket är blågröna alger, och undersökt om det påverkat graden av hälta hos hästar över ett års tid. Inga skillnader kunde uppmätas mellan kontrollgrupp och behandlad grupp. 

Inga vetenskapliga belägg

– Det finns också enstaka studier där man undersökt effekt av mikroalgtillskott på fertiliteten hos ston och hingstar, men där resultaten varit svårtolkade. Det finns överlag få studier på utfodring av olika typer av alger till hästar, säger Cecilia Müller. 

Det finns heller ingen statistik över hur vanligt det är att utfodra sin häst med alger i Sverige. 

– Det finns inga vetenskapliga belägg för att rekommendera utfodring med algprodukter till hästar ur ett nutritionellt perspektiv, säger Cecilia Müller.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 6/2026.