Emma Karlsson: ”Försökt hålla mig till mitt system”

Redan som 13-åring tog hon sitt första islandshästjobb, som sommarjobbare på Stenholmen hos familjen Ljungqvist, då med bas utanför Alingsås. Sedan dess har hästarna varit en röd tråd genom livet för Emma Karlsson. Efter studenten gick flytten åter till familjen Ljungqvist, till Stenholmen utanför Linköping. Där började hon jobba heltid, framför allt med inridning och träning av hästar – något som snabbt blev en passion.

2007 gjorde Emma det dåvarande unghästprovet, C-tränarprov, och samma år väntade nästa viktiga milstolpe: ett jobb på Edeby gård hos Johanna Elgholm och Vignir Jónasson.

– Att få vara en tid hos sådana proffs, se hur de jobbar och få ta del av deras erfarenhet, kunskap och system när det kommer till inridning och träning av hästar var helt fantastiskt, berättar Emma.

I dag bor hon sedan tolv år tillbaka på egen gård i Arvika, Värmland, där hon tar emot hästar för inridning och vidareutbildning i mindre skala.

– I väldigt många år nu har jag haft nära samarbete med Maria Sandin Jansson som äger Viking från Österåker. Jag rider in och tränar hennes uppfödningar så jag är väldigt bortskämd med fina hästar i stallet. På så vis har även Vignir fortsatt varit en person som jag har fått mycket hjälp, stöttning och inspiration av i träningen genom åren, tack vare Maria och avkommorna efter Viking.

När Vignir tragiskt gick bort blev det en vändpunkt.

– Jag ville förvalta det jag fått av honom, sluta vara en mes och våga ge mig utanför comfortzonen, säger hon.

Under Romme visade Emma 6-åriga Von från Hensgård (f -19, e Viking från Österåker, u Gæfa frá Vatnsleysu), en av Emmas handfull avelsbedömningar utspritt över 18 års tid.

Hur har du förberett dig själv och hästen/hästarna inför avelsbedömningen?

– Den hästen som jag visade nu, Von, har jag haft i träning sedan hon reds in så vi känner varandra mycket väl och jag vet hur hon är i nya miljöer vad hon behöver för uppladdning inför. Vi har inte gjort några speciella förberedelser i själva träningen, utan bara tränat på som vanligt som med vilken häst som helst med förståelse för hjälper, samspelet mellan oss, utveckla gångarterna och att hästen rent fysiskt ska bli så lösgjord, stark och hållbar som möjligt. Jag har försökt hålla mig till mitt system både innan, under och nu efter visning och inte göra massa extra eller annat mot vad jag brukar. De extra förberedelserna inför själva visningen har mer legat på att försöka optimera hovar, man/svans, pälsfällning, hull, foder med mera under en längre tid tillbaka för att kunna presentera hästen så bra som bara möjligt väl på visning. Sedan har jag läst på reglementet noga för att veta exakt hur domarna dömer och vad som krävs för de olika poängen. Jag också lagt upp en plan för hur jag på bästa ska rida de tio sträckorna, i vilken ordning, och reservplaner om något inte skulle bli som man tänkt.

Vilka lärdomar tar du med dig?

– Att det är obekvämt att ge sig ut utanför sin comfortzone, men att det är nödvändigt för att utvecklas. Sedan är det fantastiskt kul att vara på avelsbedömning.

Vilket är ditt bästa tips till den som är sugen på att själv avelsbedöma sin häst?

– Åk och kolla på en avelsbedömning så man har sett hur det går till, kolla på bedömningarna och se vilka poäng och kommentarer de olika visningarna ger. Sedan är det alltid viktigt att ta hjälp av de som är mer kunniga och erfarna inom området, åk till en duktig tränare och säg att ert mål är avelsbedömning. Börja redan året innan om det är möjligt, så man har god tid på sig att förbereda både sig själv och hästen för uppgiften.