Ensamvargen Hera, 33, trivs bäst med människor

När Åsa Linder var liten var hennes mamma ensamstående och ridlektioner var dyra.
– Jag fick gå på ridskola några gånger men jag ramlade bara av, och då kändes det lite dumt att vi skulle betala för att jag skulle ramla av, berättar Åsa.

Hon är uppvuxen i Stockholm och har drömt om att ha en egen häst. När hon var runt 30 och flyttade till landet var det dags att börja rida igen.
– Jag red lite lektioner på Forsen i Riddarhyttan hos Frida Lindström. Jag kände att jag ville ha en egen häst och att det fanns möjlighet.

Sagt och gjort. Frida berättade om ett 14-årigt sto som skulle säljas, som gick i en flock tillsammans med sitt föl.
– Frida, som är expert på att para ihop rätt människa med rätt häst, sa ”gå ut och hälsa på henne”, och jag blev kär.

Hästen hette Hera från Fallet (f -91 e Blakkur fra Reykjum, u Hrafntinna frá Saurun ) och år 2005 blev köpet av – trots att hästen var fräck under provridningen.
– Hon skulle vända, och när jag bad om galopp sparkade hon bakut. Jag var en ganska ovan ryttare men det fanns någon väldig kemi mellan oss, berättar Åsa.

Under de 18 år som Åsa och Hera varit ett ekipage har tölten varit den största utmaningen.
– Hon har ett jättefint steg och en jättefin tölt men jag är oerfaren och hon är envis, så det har vi kämpat med. När en domare såg oss på ovalbana sa hon ”oj, oj, oj, det ser jättefint ut, det där är 6,0”, men på tävlingar har vi fått 3. En gång hoppade hon av banan från snigeltölt, hon stod nästan stilla.

När Åsa drömde om en egen häst sa hon till sig själv att hon skulle kunna rida hästen barbacka. Och det är just övergången till mer och mer barbacka som gjort susen med tölten, tror hon.
– Nu töltar vi bättre än någonsin. Tölten flyter, nu när jag gett upp, säger Åsa och skrattar.

Sedan 2010 är Hera inackorderad hos Anna-Karin Collin på Jan Persgården utanför Norberg och i dag är alltså stoet 32. På hästars vis fyller hon ett år äldre på nyårsafton, vilket gör att hon är 33 år under 2024.
– Just ni är hon superpigg. Om det finns några saker som tyder på åldern så är det att hon just nu har lite svårare att äta höet när det är grovt. En veterinär tittade på tänderna och sa att hon har fina tänder för sin ålder, men att hon ju har gamla tänder.

Numera får därför Hera lusernpellets uppblötta i vatten.
– Och jag daltar lite mer, det är täcke på och hon får komma in på natten. I hagen ser jag till att hon har väldigt mycket halm i det lilla huset där hon kan gå in, och jag portionerar ut höet på flera ställen.

En udda sak med Hera var att hon inte brydde sig om andra hästar – eller snarare, att hon undvek andra hästar.
– När Frida skulle släppa över flocken i en annan hage sprang hela flocken men Hera sket fullständigt i det. Jag fick gå och hämta henne med grimma.
Numera går Hera ensam i en hage, efter att två gånger blivit runtjagad och skadad.
– Eftersom hon inte bryr sig om de andra tror jag att hon tycker det är skönt att slippa sällskap, och hon ser andra hästar. Alla människor på stallet bryr sig så mycket om Hera, hon är som en liten gullegris, de går förbi och pratar med henne och tar med sig morötter. Det känns tryggt när hon är så gammal, att alla ser henne, säger Åsa.

Hon försöker vara lyhörd, med tanke på Heras ålder.
– Signalerar hon att hon inte är på topp rider vi bara kort och lugnt, är hon pigg springer vi på. Ridningen innebär att vi håller igång och har det roligt ­– jag har krav på att hon ska gå fram, men annars har vi roligt.

Vad tycker Hera är roligt?
– Att galoppera. Sedan tycker hon väldigt mycket om att trava, speciellt om hon är på lite dåligt humör.

Hera har hunnit nå en respektabel ålder – har du funderat på när och hur ska hon sluta sitt liv?
– Det är jobbigt att tänka på det. Jag har lite svårt att ta in att hon är så gammal, hon är som hon alltid har varit. Jag får ingen känsla av att hon är gammal på riktigt.

Och vad är det som är så speciellt med din 33-åring?
– Hon är bara underbar, det är som när man är kär. En kemi. Hon är så självständig och klok och har lärt mig allt hon kan. Hon har varit otroligt tålmodig. Som i början när jag skulle rida barbacka, det skumpade väldigt i traven men jag kunde bara stanna henne och sätta mig till rätta. Nu kan vi rida ut med jättemånga hästar i full fart utan sadel.