”Jag måste våga lita på att han är frisk”

När Sabina Svärd och Smiður från Slätterne (f -13, e Prins från Knutshyttan, u Hetja från Slätterne) startade på Sundabakkis WR i mitten av juni handlade det om en comeback efter att Smiður skadat sig under hösten.

– Åtta månader har gått till rehab, konstaterar Sabina om den hovbensfraktur som Smiður ådrog sig.

God prognos

Det hela började när Smiður kom in från hagen, halt på ett bakben, en dag i höstas.

– Jag hoppades på en hovböld, men så var inte fallet. Som alltid känner man lite hopplöshet.

Istället var det en hovbensfraktur, som trots allt såg så gynnsam ut som en hovbensfraktur kan göra i bästa fall. Tack vare att frakturen inte gått upp i hovleden såg prognosen god ut, och Smiður slapp boxvila. Istället har det handlat om sjukhage, vilket Sabina är tacksam för.

– Det har absolut funnits situationer när han varit aktivare än vad jag önskat, det är inte så lätt för en hingst att gå från tävlingskondition till sådan vila. Han har varit duktig, och rätt snart kunde jag börja skritta och skrölta honom, vilket gjort mycket för den mentala biten, säger Sabina.

– Jag blir lätt lite låst – jag måste våga lita på att han är frisk. Det är rent psykiskt. Jag ser det här året som uppbyggnad, så blir det full fart nästa år. Vi är inte helt tillbaka, men på g. Det tar enormt lång tid att bygga upp de hästar som har mer gång, vi har ridit mycket kort tölt och får nu börja bygga upp tempo.

Från T2 till T1

En sak som har förändrats från innan skadan till nu, är de grenar ekipaget startar i. Tidigare har det handlat om V1 och T2, men nu byts T2 mot T1. Efter resultaten på Sundabakki ser det ut att vara ett vinnande koncept – då ekipaget slutade som bästa svensk på på söndagen med poängen 6,933. Lördagen resulterade i 6,667 och en åttonde plats.

– Nu ska jag hålla i tyglarna, skrattar Sabina och tillägger:
– Han har fantastisk gång, men när jag släpper tyglarna blir han inte lika bärig. Han är inte stark nog i lösa, det kanske kommer när han blir äldre.

T1 är relativt ny för både Sabina och Smiður. Smiður har sedan tidigare en start utomhus i klassen, som sexåring, och Sabina själv har mest ridit T2.

– Det är bara att öva sig själv. Jag måste vara på hugget i tempoväxlingarna. Smiður får bra siffror, men T1 är svårt – det är så exakt. Det tar ett tag att bli bra.

Tar sikte på framtiden

Sedan tidigare är ekipaget kvalade till SM i V1 och dit ska de, trots att det är en bit kvar innan de är på topp, berättar Sabina.

– Jag kan inte begära något annat än att han göra sitt bästa. Framför allt är jag tacksam över att få vara där, det var väldigt osäkert om vi ens skulle vara igång och tävla redan nu.

Ekipaget är inte nytt för varandra, Sabina köpte Smiður som fyraåring när han kom till henne på försäljning.

– Jag blev helt kär. Han är långbent så det har tagit sin tid att få styr på den stora gången. Förra året var första säsongen jag kände att vi verkligen var på gång.

– Efter Sundabakki är jag överlycklig. Jag är väldigt glad över att komma upp i 7,5 trots att Smiður inte är helt igång, det ger förhoppningar om mer. För framtiden känns det spännande, jag tror på mycket på honom. Tidigare har jag inte haft någon häst med den här kapaciteten, nu handlar det bara om att förvalta den väl.