James Faulkner om dramat, försäljningen och hästarna på väg upp: ”Det måste matcha”

Det såg ut att bli en riktig fullträff för James Faulkner när han red in på banan med Hekla frá Varmalandi (f -18, e Jarl frá Árbæjarhjáleigu II, u Þokkadís frá Varmalandi). Det nya ekipaget belönades med 8,53 i GDA och gick upp i ledning. Men resultatet blev kortvarigt.

I utrustningskontrollen efter ritten upptäcktes att Hekla hade slagit på sig, vilket innebar att ekipaget diskades.

– Det var lite synd. Jag hade inte tänkt rida henne i finalen ändå, jag hade hela tiden tänkt ta Leikur.

James menar att underlaget på passbanan kan vara en del av förklaringen. Att banan om vartannat går mellan hårdare och mjukare partier upplever han kan vara svårt att balansera för hästar med stora rörelser.

– När man kommer från det hårda in på det mjuka sjunker frambenet mer och då kan benet gå mer rakt upp i luften i stället för framåt.

Han har råkat ut för liknande påslag på Himmelstalund tidigare. Senast hände det med Leikur i finalen vid ÖSM.

– Hemma har det aldrig hänt, och inte heller med Hekla tidigare. Jag tänkte inte att det skulle hända här heller, men jag kände det i läggningen. Det var inget allvarligt, men det ledde till diskningen.

James betonar samtidigt att han inte vill göra någon stor sak av händelsen.

– Det var bara otur att det hände.

Trots slutet på ritten var prestationen ett tydligt besked för James. Förväntningarna fanns där – men kanske inte på den nivån.

– Jag tänkte att hon kunde ligga runt 8,40 plus. Det är ju fint för en första så här stor start på den här resan. Men hon har så mycket X-faktor, så mycket look och så mycket rörelser.

Kom från brodern på Island

Hekla är ett relativt nytt namn i James tävlingsstall. Hon kom till Sverige i våras och har bara funnits hos honom i några månader. Bakom tillskottet står James bror på Island.

– Jag brukar skratta åt att brorsan ibland skickar mig hästar som han inte riktigt matchar med. Det har hänt förr också. Han visade Hekla förra året och det gick jättebra, så jag blev lite förvånad när han sa att han inte riktigt fick till henne.

Stoets ridegenskapsbedömning ligger på 8,55 med 9 för pass, galopp och ridbarhet. Hos James har bitarna dessutom fallit på plats.

– När jag fick henne kändes det som att hon inte riktigt hade koll på sin kropp. Nu har hon hittat den. Hon överraskade mig faktiskt – hon presterade över mina förväntningar.

Från början kom Hekla till Sverige för att säljas. De planerna håller nu på att ändras. James vill i stället köpa loss henne och behålla henne själv.

Och här finns ett dilemma: tävling eller avel? Kanske går det att få båda.

– Det är lite det som är idén, men jag ska se om det går att ta embryo. Jag är lite sugen, för hon har utvecklats så bra och jag är nyfiken på femgång med henne också. Hon har fem väldigt jämna gångarter.

Med embryotransfer skulle ett surrogatsto kunna bära fölet, samtidigt som Hekla själv kan fortsätta tränas och tävlas.

– Det kliar såklart i fingrarna. Femgång, A-flokk och kanske ett nordiskt om två år om det skulle bli så. Men jag tar det som det kommer. Jag är supernöjd med henne.

Sista mästerskapet med Leikur

En annan av James hästar väcker helt andra känslor den här helgen. Med Leikur frá Lækjamóti II (f -15, e Konsert frá Hofi, u Gáta frá Lækjamóti) väntar A-final i GDA. Men oavsett hur den slutar blir GK-SM deras sista tävling tillsammans. Leikur är såld.

– Det var mycket känslor, om vi säger så. Den här helgen är vår sista start. Han ska flytta till Schweiz om några veckor.

Köpare är Oliver och Carolina Egli, som James har undervisat i över ett år och som också blivit goda vänner. Intresset för Leikur väcktes redan hösten 2025.

– De blev förälskade i honom redan då och har egentligen jagat mig sedan dess.

James hade dock ett tydligt mål kvar innan han var beredd att släppa valacken: Nordiska mästerskapen. Därefter började tanken på en försäljning mogna.

– Ibland känner man kanske att man är lite färdig med en häst. Att man har uppnått det mesta man kan som ekipage, säger James om hingsten som bland annat tog NM-guld 2022.

”Det här är mitt jobb”

Leikur är elva år och James tror att det finns mycket kvar för honom att utveckla. I Schweiz är planen framför allt fortsatt tävling. Oliver Egli vill testa att utveckla honom vidare mot T2, och James räknar med att fortsätta vara involverad.

– Jag sa till Oli att jag hjälper honom så gott jag kan. Han är jätteduktig ryttare också och det är kul att kunna hjälpa dem på deras resa.

Om T2 inte blir Leikurs gren finns fler alternativ. Carolina Egli kan bland annat komma att tävla honom i femgång.

Försäljningen är samtidigt en del av verkligheten i James verksamhet.

– Man kan inte spara allt. Det här är mitt jobb, det här är mitt yrke. Ibland måste man bara sälja, även om det gör ont.

Arthúr har hittat sin gren

Samtidigt som en etablerad tävlingspartner är på väg bort har en annan vuxit in i rollen. Arthúr frá Baldurshaga (f -11, e Ársæll frá Hemlu II, u Kengála frá Búlandi) är klar för A-final i GDB.

Under våren testade James att träna hingsten mot T2 och de tog sig till B-final på sport-SM. Men det är på GK-banan som James tycker att Arthúr verkligen kommer till sin rätt.

– GK är verkligen hans gren, hans paradgren. Det är så lätt att leka med honom där, med energin. Man har lite mer frihet.

Efter Nordiska mästerskapen hade James vissa frågetecken. Han tyckte inte att vare sig Arthúr eller Leikur – som båda var utlånade till Island – riktigt hade fått visa vad de kunde. På GK-SM blev känslan en annan.

– Han gjorde en superprestation. Man får inte glömma att Arthúr inte har tävlat jättemycket. Han hade nästan inte tävlat alls på Island innan han kom till Danmark. Man lär känna honom gång för gång.

Vad nästa säsong innebär är ännu öppet. T2 finns kvar som alternativ, T1 lockar – men även aveln kan få större plats och att stationera honom på en seminstation är en möjlighet.

Rekordhingsten senaste tillskottet

Och så finns alla hästarna runt omkring. När James får frågan om det hänt något nytt i verksamheten kommer svaret snabbt:

– Det är alltid någonting när man är i den här branschen. Man får ha ögon överallt och öron överallt.

Ett av de mest spektakulära nytillskotten är Dalvar frá Efsta-Seli, den sexårige hingsten som i år blev den första hästen att få över 9,0 i både exteriör och ridegenskaper vid en avelsbedömning.

Dalvar ägs av Josephine Williams och är en del av avelssatsningen kring James verksamhet. Det var också James som fick upp ögonen för hingsten långt innan affären blev verklighet.

– Jag har följt honom sedan han föddes och haft ögonen på honom.

Det är knappast en slump att just James hittade honom. Hästletandet pågår nämligen inte bara på dagtid.

– Natten är lång, säger han och skrattar.

Under nätterna på GK-SM har han hunnit analysera sina egna uttagningar – och samtidigt hålla koll på hästar som visas på Island.

”Det måste matcha”

Det är också där en stor del av James verksamhet utanför den egna tävlingssatsningen kommer in. Runt om på svenska tävlingsbanor finns ryttare och hästar som han på olika sätt undervisat, tränat, tipsat eller hjälpt att hitta. För honom handlar hästförmedling framför allt om en sak: rätt kombination.

– Det måste matcha. Det måste finnas något där och passa för vad det är man vill göra.

Han nämner flera ekipage där han på olika sätt varit inblandad på vägen och där tålamodet senare gett utdelning, däribland Rebecca Lejdström.

– Det är så kul att titta runt och se alla de här hästarna som man har förmedlat eller haft någonting med att göra. Jag kommer inte ens i närheten av att kunna nämna alla.

Vill slå hål på bilden av det svåra seniorsteget

Mitt i samtalet återkommer James till något annat han brinner för: de yngre ryttarna. Han ifrågasätter bilden av att steget från young rider till senior nästan per automatik måste bli svårt.

– Jag vet inte riktigt om jag håller med. Min teori är att om vi tar hand om våra ungdomar och young riders från dag ett, gör dem till bra hästmänniskor och bra tränare och höjer deras lägstanivå, då kommer steget inte att bli så stort.

Konkurrensen blir förstås tuffare. Men James tycker samtidigt att det är viktigt hur övergången framställs.

– Vi får inte göra det till tabu här i Sverige heller, att det är svårt och tufft. Såklart är det tufft, men det är fortfarande en ovalbana och samma tävling egentligen. De är förberedda på det om vi har skött det bra.