Johan Häggberg: Vissa står när de andra faller

T2 var rätt sorglig. På riktigt. Tysklands Glæsir von Gut Wertheim (f -07, e Hjalti vom Blitzberg, u Gáska von Gut Wertheim) blir rädd för publiken(är inte han så gammal att han borde veta bättre) och Jolly Schrenk avbryter. Christina Lund är på väg mot nio för det tygelfria momentet när hästen ur det blå galopperar några steg. Så Lukku-Blesi frá Selfossi (f -12, e Lukku-Láki frá Stóra-Vatnsskarði, u Keila frá Steinnesi) måste börja i en b-final där han helt kommer att blockera möjligheten för någon annan att ta sig vidare.

Svenskarna? Någon borde förklara för dem vad en formtopp är. Utom för Caspar Logan Hegardt. Snyggt jobbat. Kudos igen Caspar. Sorry om jag låter raljant, men alternativet är att vara ledsen och det känner jag inte för. Och Lilly Björsell var duktig.

Jag blev väldigt glad över att se Oliver Egli med Hákon frá Báreksstöðum (f -13, e Hlynur frá Haukatungu Syðri 1, u Herdís frá Báreksstöðum). Precis som jag skrev i min artikel, så hade han här chans på a-final. Och den tog han.

Isländska Aðalheiður Anna Guðjónsdóttir red en strålande tölt. Fantastisk i det valfria. Men hon gjorde två tydliga korrektioner i det tygelfria tempot, och flera mindre genom att lyfta handen. Hon fick tre 8,5 och två åttor. Från och med 8,5 får det absolut inte vara en endaste korrektion. Upp till åtta får det vara få korrektioner. Men det normala är ofta att det stannar vid 7 och 7,5 vid korrektioner. Det hade inte påverkat någon finalordning om det hade blivit raka åttor i stället, men ändå.

T1 var precis lika spännande som vi gissat. Och om inte något märkligt inträffar kommer Árni Björn Pálsson att vinna problemfritt. Helt oantastligt och mycket flott. Good job. Och här satte de svenska det. Jamila Berg gjorde en jämn och fin visning som placerade henne i a-final direkt. James Faulkner gjorde en väldigt bra uttagning, med ett par skönhetsfläckar. Om domarna såg dem ordentligt bör det ha varit en a-finalsvisning i grunden. Och vi får hoppas att han kan göra som Kristjan ”Stjani” Magnusson gjorde på förra VM – vinna b-finalen.

Det har varit mycket tal om hästvälfärd. Och att man ska hålla koll på tydliga signaler om obehag, i synnerhet om de är ridningsrelaterade. Det sker inte alltid. Jag förstår om man förförs av Jóhanna Margrét Snorradóttir och Assa frá Miðhúsum (f -14, e Rammi frá Búlandi, u Gyðja frá Hólshúsum). Profilen är väldigt flott. Hon har mycket aktion. Men hon gapar en hel del, och i det här fallet är det inte fråga om en vana hos hästen. Jag tror hon är väldigt het och det yttrar sig i det här fallet om att hon har rätt svårt att stanna. Det blir ganska tydligt. Nu känns det som att jag ger mig på två ryttare jag beundrar väldigt mycket. Men det är domarnas ansvar att ta ställning till vad som sker och värdera det. Jóhanna rider med en otrolig pondus, auktoritet, och bålstyrka. Det skapar magin som gör att man missar något som detta. Sedan följer kameran hästen med jämnt avstånd, Så det blir väldigt mycket tydligare då. Lägst fick hon antagligen av den domare som stod vid den kortsida där hon stannade, högst av den som stod längst därifrån. Allting beror på vad man kan se.

Utan att lägga någon värdering på det var det nog många känslor som for genom Jóhann Rúnar Skulason bröst. Jag imponeras alltid av hans musikval. Jag har inte haft möjlighet att shazama den, men den var väldigt fin. Sedan känns ridningen lite märkt av stundens allvar. Det blir ett par, som det känns, onödiga missar i ökad tölt. Han har tydligen domarnas ögon på sig vad gäller formen, men han kommer inte att nå Árni Björn. Men finalen är väldigt öppen. Spännande indeed.

Jag tyckte på alvar synd om Laura Midtgård. Hon red väldigt fint, men sedan var det som om Gimstein frá Ibisholi (f -12, e Óskasteinn frá Íbishóli, u Ljósbrá frá Hólabaki) blev för stor i steget i ökade tölten och for i väg i galopp. Och så var den finalchansen borta.