Mette Mannseth om hästvälfärd: Naturlig hästhållning, träning och kultur

Hon är en av de stora nutida islandshästprofilerna med en gedigen meritlista. Hon är både tränare, uppfödare och ryttare. Mette Mannseth är huvudlärare på isländska universitetet Hólar och är en av sju mästare i den isländska ridkonsten. Under fredagen höll hon föreläsning på hästvälfärdskonferensen Horse Welfare Summit på Flyinge i Skåne. Föreläsningen gick under titeln ”A horse is a horse. Knowledge and experience must meet to improve horse welfare.” 

– Jag är verkligen hedrad över att vara här och att få vara här med alla experter, inledde Mette och presenterade sig själv och sin verksamhet på gården Þúfur på Island.
– Jag har fått lära mig i dag att jag kanske borde kalla mig för väktare, så jag är väktare över cirka 100 hästar. Jag har fött upp cirka 250 hästar sedan 1996 och för några av dem har jag varit väktare hela deras liv. Många forskare här i dag har tittat på specifika beteenden eller perioder i hästens liv, Min erfarenhet handlar mer om att skapa erfarenhet av en häst under hela dess liv, och det tar lång tid att uppleva en hel hästs livstid, sa Mette.

Hon berättade att på gården fanns i dag flera äldre hästar varav den äldsta av hennes egna uppfödningar i dag är 29 år gammal.

Mette kanske mest är känd som avels- och tävlingsryttare. Men hon konstaterade att hon även rider en hel del långturer och även är högst delaktig i den vallning och insamling som sker på Island på hösten. Hon konstaterade att hennes breda upplevelse som ryttare också ger henne en annan kunskap och erfarenhet att stå på, samtidigt som hon kombinerar det med den forskning som i dag bedrivs bland annat på universitetet Hólar där hon själv är anställd.

Låter naturen prägla hästarna

Hästvälfärden går genom hela hästens liv. Det konstaterade Mette.
– Vi låter våra ston föla ute, sen låter vi stona själva vänja av sina föl. Jag har märkt att det annars blir väldigt stressigt för de unga hästarna, men när stoet själv under en period förklarar för sitt föl att fölet inte längre får dia så blir det mer naturligt och det tror jag gynnar hästarna i långa loppet, berättade hon och konstaterade att hon har en hästhållning som är så naturlig som möjligt.

Men att man inte får vara naiv.
– Många tror att hästhållningen på Island är ett paradis. Men det är den inte alltid, och ibland är det riktigt tufft med tuffa vintrar och tuffa väderförhållanden, sa Mette samtidigt som hon förklarade att den miljön också präglar hästarna och gör dem tuffare.

På den stora skärmen bakom sig i ridhuset på Flyinge började Mette att visa bilder från några av de turer hon gör årligen med sina hästar med grupper om 50-60 hästar där de rider med löshästar. Hon visade filmer på smala stigar med stora stenar där hennes 23-åriga häst lätt tog sig fram samtidigt som det var lösa hästar både före och efter.
– Jag tycker att det är en väldigt bra erfarenhet för hästar att uppleva det. De får se nya platser, de får nya vänner. De får lära sig proprioception och de blir starkare.

Kulturella skillnader

Hästvälfärdsdebatten är aktuellare än någonsin men samtidigt konstaterade Mette att vi alltid brytt oss om vad andra människor gör med sina hästar. Att vi ibland har åsikter om hur folk väljer att borsta sina hästar och vad de väljer för sadel, men att det också handlar om kultur.

På skärmen bakom sig visade hon bilder på flera olika discipliner inom ridning och körning. Först visade hon en bild på ett western-ekipage.
– En del tycker detta ser trevligt ut, hästen ser avslappnad ut och den ser ut att ha en bra sadel. Medan andra reagerar på att den har ett stångbett och ser ut att ha sin vikt på framdelen, analyserade Mette samtidigt som hon visade bilder från fler discipliner.

– Man kan ha så många olika förhållningssätt. Men jag tror vi hela tiden måste se till vad som är god hästhållning, sa Mette och konstaterar att alla discipliner har mycket att lära av varandra och att vi måste bli bättre på att idenifiera god hästhållning och träning.

Stolta glada hästar

I den senare delen av sin föreläsning kom Mette in på träning och träningsmetoder. Hon hade tidigare under föreläsningen berättat om hur mycket hon uppskattade att jobba med unga hästar och att det varje höst känns som ”julafton” när det är dags att börja träna de unga hästarna.
– En av de viktiga sakerna när man börjar med unga hästar är man måste lära dem att skapa positiva förväntningar på tränaren och träningsmiljön.

Hon konstaterade att det ska vara från det att man hämtar in hästen från träning. Att den ska vilja vara med den som ska träna den, till det att du leder in den i till exempel ett ridhus.
– Jag tror det är otroligt viktigt för inlärningsprocessen att hästen är positiv och öppen. Då har du också hästens uppmärksamhet från start.

Hon sa att det finns vetenskaplig forskning som säger att negativa känslor försämrar inlärningen.

Att låta hästarna känna sig nöjda och stolta är också en viktig del i Mettes träning. Hon berättade hur hon ibland slänger sig av en duktig häst för att överösa den med beröm och belöning efter den gjort något hon önskat.
– Ibland blir hästen lite förvånad, men ganska snabbt uppskattar de det. Och en stolt och glad häst får en annan hållning. Den håller halsen och nacken lite annorlunda och de får lite annorlunda öronställning. Det sistnämnda finns det inget vetenskapligt bevis för, sa Mette.
– Jag vill att mina hästar ska vara lekfulla, jag vill att de ska vara livliga, jag vill att de ska ha kontakt med mig. Jag vill också att de ska ta initiativ till vad vi ska göra, sa Mette och konstaterade att det handlar om en interaktion som i sin tur leder till ett bättre samspel.

Minuterna rann i väg under föreläsningen i ridhuset. Men Mette hann ändå gå lite djupare in i sin filosofi där hon pratade om lätthet och timing. Hon pratade om tränaren/ryttarens egen energi och vad vi sänder ut till våra hästar. Hon påmindre om att alltid börja med ”den perfekta hjälpen” när vi ber våra hästar om något.
– Jag tror också vi måste bli bättre på att vänta på att hästen ska svara, att ge hästen tid att svara på våra hjälper innan vi förstärker dem.