Tristan Tucker vill hjälpa hästarna hitta sin trygghet

Under fredagskvällen arbetade Tristan Tucker med två för honom okända hästar, båda unga, inför en stor publik i ridhuset på Flyinge. Hans metod är att med små, små steg och mycket upprepningar bygga förtroende mellan häst och människa – och kanske mest av allt få hästen att känna sig lugn på riktigt, och känna att den har kontroll.

– Vad berättar just den här hästen för mig? Allt som hänt i hästens liv bär den på och vid någon tidpunkt kommer den att visa oss det. Vi säger ibland att allt var helt okej och från ingenstans kom plötsligt en helt oväntad reaktion från hästen, men ingenstans är också en plats.

Utgår från vad som händer i hästens kropp

Tristan Tucker arbetar mycket med att känna in hästens energi.
– Det är viktigt att förstå vad som händer i hästens kropp. Jag ser att den här hästen tar emot vänlighet från sin ledare och det är bra. En del hästar har gett upp tron på vänlighet från människor.

I ett första skede får hästen ta in rummet, och sedan steg för steg låter han hästen bli medveten om hans närvaro.
– Jag tar ner energin, säger han och hukar sig, och så tar jag upp energin, sade han och sträckte på sig, och jag gör det i takt med hästens energi.

Målet är att hästen ska gå från yttre distraktion till internt fokus, och då måste även människan göra samma förflyttning och hitta sitt fokus.
– Vi pratar ofta om hur hästarna är tillsammans med människor. Jag tänker på hur hästarna har det när de inte är med människor, sade Tristan och tryckte på vikten att hjälpa hästarna finna lugnet i sig själva under alla timmar de inte är med människor.
– Det handlar om att ge dem kunskapen och känslan av att ha kontroll även när vi inte är där. Och det kan vi inte ge dem genom att skydda dem från allt farligt, men ge dem verktygen som får dem att känna att de har kontroll.

Hjälpa hästen bli grundad i en farlig värld

Tristan Tucker tog en uteritt som exempel.
– När du ska rida ut kan du inte skicka mejl till fåglarna och be dem: ”Snälla flyg inte upp framför oss”. I verkligheten flyger de upp exakt framför dig och grannen har dessutom ställt ut sin gula soptunna.
– Den stora frågan handlar om att hästen ska hitta sig själv, bli grundad, i en omgivning där allt är farligt. Och är du som ryttare lugn, blir hästen lugn.

Att med ord försöka återge en clinic med Tristan Tucker är egentligen inte möjligt. Det är bara brottsstycken av en helhet som kan fångas i en sådan här text.

Men intressant var att notera skillnaden mellan de två unga hästar han arbetar med. De var lika på många sätt och gav båda ett intryck av att vara nervösa när de kom in i ridhuset.

Kunde inte nå målet

Med den första hästen Tristan Tucker arbetade med kunde han genomföra allt enligt plan. Han kunde skapa ett lugn hos hästen så att han kunde avsluta med att ta fram flaggan och andra farligheter i hans arsenal.

Men med den andra hästen kom han inte lika långt. Trots tålmodiga försök att få hästen med sig, så föll den tillbaka och tappade fokus på Tristan, gång på gång. Varenda rörelse någonstans i ridhuset bröt hästens koncentration och fick hästens hals att bli som en afrikansk banan, som Tristan Tucker kallade det.

– Jag måste släppa idén om vad jag skulle ha velat visa er, sade han till slut.
– Jag måste vara ärlig mot hästen och göra vad som är bäst för henne. Jag har planterat frön som hästen får kontemplera i natt och i morgon, sade Tristan Tucker och det var en lektion så god som någon att se att det inte alltid blir som planerat, inte ens för den som verkligen vet vad han håller på med.

Låt oss komma vidare genom insikt och reflektion, inte kritik och negativitet.

När hästen lämnade ridhuset fick den inga applåder. Det var helt tyst på läktarna och det visade att även publiken visste vad den sysslade med.

Tristan Tucker avslutade med några visdomsord apropå det hårda tonläget i debatten om hästvälfärd, inte minst mellan olika grupper i hästvärlden.
– Låt oss komma vidare genom insikt och reflektion, inte kritik och negativitet. Äkta växande kommer när vi är förenade.