Ragnhildur Haraldsdóttir: ”Hur vi hanterar problemen som är det viktiga”

Den isländska ryttaren och tränaren Ragnhildur Haraldsdóttir, känd som Ragga Ha, höll en inspirerande clinic i två delar på Jönköping Horse Show.

Med en gedigen bakgrund som tränare och en examen från Hólar på Island delade Ragga med sig av sina kunskaper och erfarenheter till en engagerad publik. Hon har tävlat framgångsrikt på Island och fått utmärkelser som Årets sportryttare 2020 samt en vinst i Meistardeild i V1 tillsammans med Vákur frá Vatnsenda (f-10, e Mídas frá Kaldbak, u Dáð frá Halldórsstöðum) 2021.

– Jag kommer att fokusera mer på ryttaren och ryttarens hjälper, inledde Ragga den första delen av sin clinic.

Hon förklarade att hon under clinicen skulle fokusera på hur varje enskild ryttare använder sitt säte, sina händer och sina skänklar.

Olika utmaningar med olika hästar

Till sig hjälp hade hon ekipagen Louise Thilander med Mói från Smedjan (f-10, e Hrannar von Svaða-Kol-Kir, u Minning från Margaretehof), Anna Funni Jonasson med Æsir frá Torfunesi (f -15 e Viti frá Kagaðarholi u Röst frá Torfunesi) och Karin Gunnarsson med Verdí frá Torfunesi (f-08 e Álfur frá Selfossi u Ópera frá Torfunesi).
– Det här är tre ryttare med väldigt olika hästar. Just nu arbetar de med att få hästarna att runda sig, förklarade Ragga medan ekipagen red runt på banan i Hall B på Elmia.

– Och de har helt olika problem. Som Annas häst, han har väldigt mycket talang, men hans problem är att han vill vara för lätt och lite för kort i fronten. Så det vi jobbar på med Anna är att hon behöver få hästen att jobba bättre genom sin kropp, så att han aktiverar sina bakben, sträcker ut överlinjen och sträcker sig mer framåt, sa Ragga som konstaterar att det inte är ett helt lätt arbete.

Hon konstaterade att man i början får nöja sig med korta sekvenser och att man under träningens gång kommer få mindre bra ögonblick, men att du som ryttare måste hantera dessa mindre bra ögonblick.
– Jag jobbar mycket med att hästarna ska vara fram. Vissa människor tror att om man tänker framåt, så måste hästen gå riktigt snabbt. Men framåtbjudning kan vara i långsam gångart.

Ragga vände blicken mot Karin Gunnarsson och Verdi. Ekipaget tog SM-brons i B-flokk tidigare i år.
– Han har också mycket talang och hon jobbar med att få honom lättare i fronten och att han ska sträcka sig framåt.

Ragga ville se lite fler tempoväxlingar för att skapa aktivitet i Verdis bakben och hitta en mjukare kontakt.
– Så, nu börjar han bli lite mer lätt i framdelen, aktivering betyder inte alltid att han ska gå snabbare, utan bara att han ska komma mer under med bakbenen.

Ta hjälp av böjning

Ragga förklarade att det finns en rad med övningar där du jobbar med hästens böjning, som kan hjälpa till att skapa aktivitet i hästens bakben. Hon vände blicken mot Louise Thilander med Mói som arbetade med att flytta in bakbenen i skritt.
– När hon känner att hästen aktiverar ryggen kan hon rida upp i nästa gångart, sa Ragga som förklarade att när Louise stötte på problem med Mói var det viktigt att han fortsatte bjuda framåt och att de inte saktade ner för mycket.
– Utan att göra en stor sak av det, att försöka få honom lättare där han är. Om det inte fungerar och han blir tyngre och tyngre måste hon förstås få honom att sakta ner. Och försöker lista ut det hur de gör samma sak med framåtbjudning också.

Ragga bad Louise att rida in i en öppna och att få hästen att aktivera sig lite mer genom att använda sin skänkel, och sen bad hon ekipaget att rida rakt.
– Vårt mål är alltid att rida rakt i slutändan. Vi använder böjningen, vi använder de här övningarna för att vi vill kunna rida dem och få dem att flyta fram.

Ragga vände åter blicken mot Anna och Æsir. Hon ville att Æsir skulle aktivera sig ytterligare och få hästen mer mellan hand och skänkel.
– Vi får alla problem under utbildningen och träningen, men det är hur vi hanterar problemen som är det viktiga. Om vi hanterar det genom att dra och sparka och göra allt på samma gång, kommer det bara att bli värre. Så det är så bra att hitta det största problemet som vi har just då och arbeta med det. Och många gånger handlar det om framåtbjudning, sa Ragga.

Hon berättade att hon såg ett vanligt problem bland många ryttare.
– Det är att vi låser fast hästen med våra händer så att hästen inte kan röra sig framåt, det som händer då är att vi får en kort rygg, en tung häst och en ojämn häst, sa hon.

Ragga svepte blicken över de tre ekipagen inne på banan och konstaterade med beröm att alla tre ekipage jobbade på bra med problemlösning.

Jobbar mycket med övergångar

Ragga gillar övergångar, konstaterade hon under clinicen.
– Varje gång vi gör en övergång så aktiverar vi hästen. Gångarten vi har nu är en spegel av gångarten vi kommer att få. Har vi en god kvalitet i skritten med bra takt kommer vi antagligen få en god kvalitet i nästa gångart.

Karin och Verdi fick göra galoppövergångar för att aktivera bakbenen ytterligare. Till en början red Karin lite långa sekvenser i galopp och Ragga ville att hon skulle korta ner tiden mellan övergångarna för att få lite mer aktivitet.
– Som ryttare kan man behöva upprepa många gångar innan man får den kvalitet man söker, konstaterade Ragga som menade att det är en naturlig del i träning och uppbyggnad.
– Det är också mycket viktigt att du inte gör för mycket på en gång när du lär hästen något, och var noga med belöning när de gör något rätt.

Vanligt med överböjning

Ragga vände återblicken mot Louise och Mói där hon fortsatt ville jobba med att aktivera hästens bakben och rygg.
– Även om han inte är speciellt hög eller öppen i formen så släpper han ändå ner ryggen en del och tar kortare bakbenskliv så vi vill få honom att länga ut sig och hitta en bättre böjning i hans kropp.

Hon bad Louise att rida in Mói på en volt för att med hjälp av böjningen få hästen att länga ut överlinjen. Ragga passade på att dra ett exempel som hon stöter på när hon är ute och undervisar.
– Det är vanligt att många ryttare överböjer hästen i halsen. Om vi böjer nacken för mycket tappar vi hästens yttersida och då kan hästen inte arbeta korrekt genom kroppen. Det är viktigt att hästen spårar, förklarade hon.

Hon bad Louise att släppa efter lite på innertygeln för att ge Móis yttersida lite mer utrymme, därefter bad Ragga Louise att stanna för att demonstrera hur en halvhalt ska genomföras rent tekniskt.
– Det viktiga är ryttaren sträcker på sig, inte lutar sig tillbaka. Ryttaren sträcker sig rakt upp, med magmusklerna på plats och så håller vi om lite med överskänkeln innan vi stänger handen. Det ska vara så pass att vi bara kan ta ett andetag och sträcka oss så ska hästen följa med, men vi måste lära hästarna det, sa hon och konstaterade att målbilden är en lätt ridning där ryttarens hjälper inte syns.

Demonstrationen av halvhalten fick avsluta del ett av Ragnhildur Haraldsdóttirs clinic på Jönköping.

Del två av clinicen kommer imorgon, onsdag – håll utkik här på vår hemsida.