Ragnhildur Haraldsdóttir: ”Titta på hela bilden”

Under lördagsförmiddagen på Jönköping Horse Show höll den välkända isländska ryttaren och tränaren Ragnhildur Haraldsdóttir, mer känd som Ragga Ha, den andra delen av sin uppskattade clinic.

Första delen av clinicen hittar du här

Ragga, som är utbildad vid det ansedda Hólar-universitetet på Island och arbetar professionellt som tränare och coach, har tillsammans med sina framgångsrika hästar Vákur frá Vatnsenda och Úlfur frá Mosfellsbae nått stora framgångar inom sporten. År 2020 hedrades hon med titeln Årets sportryttare på Island, och redan året därpå tog hon hem segern i Meistardeildens V1-klass med Vákur.

Jobba med överlinjen

Precis som under fredagen hade Ragga hjälp av tre ekipage under clinicen. Först ut var Anna Funni Jonasson med Æsir frá Torfunesi (f -15, e Viti frá Kagaðarholim u Röst frá Torfunesi) 

– Vi vill visa dig några övningar för att hjälpa honom att sträcka ut nacken lite bättre än igår. Han har en tendens att bli lite för kort och spänd i kroppen, sa Ragga och förklarade att 9-åriga Æsir fortfarande är relativt ung.
– Han behöver bygga upp en bättre överlinje och mer muskler i kroppen. Så det är verkligen viktigt att arbeta med grunderna och det är vad vi vill göra idag.

Anna fick jobba med böjningen med innerskänkel mot yttertygel.
– Så använd innerskänkeln för att få böjningen och ytterskänkeln för att gå fram, instruerade Ragga.

Anna använde sig kropp väl när hon fångar upp Æsir när han ibland flöt iväg.
– Det du kan se nu är att lägger Anna sin vikt lite inåt så blir volten mindre, och tittar hon lite mot hästens bakdel så flyttar hästen bakdelen. Självklart hjälper skänklarna till, förklarade Ragga samtidigt som hon uppmanade Anna och Æsir att komma fram i trav.
– För mig är det här en väldigt bra uppvärmning, vi vill ha långa, långsamma steg. Hästen sträcker ut överlinjen, är lugn, lyssnar och är med ryttaren.

Att hästen får arbeta för att sträcka ut sin överlinje är viktigt, menade Ragga som påpekade att överlinjen går från framsidan av hästens huvud nästan ända bak till bakbenen. Hon berättade att hon vill att hästen ska ha en lång och stark överlinje.
–Ett måste innan vi börjar kräva mer samling och rörelser från dem, sade hon och poängterade att det är viktigt att grunderna sitter innan man ger sig ut på tävlingsbanan.
– Då har vi kontakt med vår häst och ryttaren kan vara tystare eftersom hästarna förstår alla grunderna. Sedan tar man det steg för steg. Bygger upp med mer energi, just nu arbetar vi med ganska låg energi, förklarade Ragga.

Hon menade att man inte får vara rädd för att repetera, och att man som ryttare ska rannsaka sig själv och förklara bättre för hästen om den inte förstår. Hon varnade för att kräva för mycket av hästen på en gång.
– Och sedan Anna, när du känner att han verkligen erbjuder sig att sträcka sig lite mer, kan du ge honom lite mer utrymme, försöka hålla kontakten och rida mer framåt. Jag vill att du rider framåt, inte bara öka tempot, för att aktivera honom lite mer.

Anna travade på och fick gå ut på en större volt, och sen byta varv för att fortsätta jobba på att Æsir skulle länga sig framåt.
– Det ser bättre ut i dag än i går. Han är lugnare i dag, han är en känslig kille, konstaterade Ragga.

Aktiva bakben

Därefter var det dags för Louise Thilander med Mói från Smedjan (f-10, e Hrannar von Svaða-Kol-Kir, u Minning från Margaretehof) att äntra banan i Hall B på Elmia i Jönköping.
– Vi ser att han tar ganska korta steg med bakbenen, det ska vi fördjupa oss i, sa Ragga och la till:
– Det är väldigt viktigt att inte bara titta på hästens framdel, utan att titta på hela bilden. Att de använder hela sin kropp.

Ragga konstaterade att Mói inte är riktigt lika känslig som Æsir men att det ställer lite andra krav på ryttaren.
– Han sänker ryggen lite, kortar nacken men blir lite tyngre. Men vi kommer jobba lite mer med honom på samma saksom med Annas häst.

Viktigt med framåtbjudning

Även Louise fick träna på att hennes häst skulle sträcka sig framåt. Under tiden konstaterade Ragga att Mói inte var helt framme för skänkeln, och sa att hästen behöver vara framme för skänkeln för att man ska kunna aktivera bakbenen korrekt.
– Jag rider mycket tempoväxlingar med mina hästar, hamnar man i samma tempo så blir hästarna nästan lite fast där, sa Ragga som uppmuntrade till att rida fler tempoväxlingar i alla gångarter.

Louise fick stanna Mói för att sedan be honom att gå fram. I det läget spelade det ingen roll vilken gångart Mói valde att gå fram i, menade Ragga, det viktiga var att han svarade korrekt på signalen.
– Man måste också alltid rida med lätta signaler och var väldigt noga med att inte ge två hjälper samtidigt, sa Ragga.

Under tiden hade Karin Gunnarsson med Verdí frá Torfunesi (f-08 e Álfur frá Selfossi u Ópera frá Torfunesi) kommit in på banan.
– Han är en stor häst, konstaterade Ragga om den kraftfulla Verdí.
– Han har en tendens att bli lite spänd i kroppen också, korta stegen och lite orolig i sina rörelser. För mig handlar det om att han ska bli lite mer mellan hand och skänkel.

Karin fick fortsätta arbeta med böjning på volten. Verdí hade en tendens att böja sig lite för mycket i halsen.
– Jag skulle önska lite mer böjning i hans kropp istället, och då behöver du ta mer kontakt på yttertygeln och räta ut hans hals.

Karin fick fortsätta jobba med yttersidan på Verdí och ha en lättare kontakt på innertygeln.
– Så du kanske tänker mer som en kvadrat än som en cirkel just nu. Du tar ett hörn och sedan rider du lite rakt, instruerade Ragga och sedan bad hon Karin att flytta ut Verdí.
– Vänta på att han slappnar av och sen rid fram, sa Ragga som fortsatte uppmuntra Karin att jobba med rakriktning och korrekt böjning. Efterhand längde sig Verdí allt mer och Ragga avslutade:
– Jag brukar alltid säga att hästarna är de bästa lärarna, för de lär oss hitta den känsla som vi vill få.