Michelle Edvall Karlsson: ”Det känns mycket mer nervöst i år”

Att komma till SM som regerande svensk mästare i både V1 och T1 är ingen självklar fördel. Snarare tvärtom, menar Michelle Edvall Karlsson. Inför årets mästerskap har hon känt en helt annan press än förra året.

– Det är väldigt nervöst. Jag känner både press och att det känns som att alla är mycket bättre än förra året. Det är så många som är så bra nu och då blir det mer press från mig själv.

Trots det fick hon en stark inledning på mästerskapet. I V1 tog hon sig till final med nyförvärvet Kinnungur frá Torfunesi (f-17, e Korgur frá Ingólfshvoli, u Stefna frá Torfunesi) och Heiðmar frá Berglandi (f-09, e Blær frá Hesti, u Heiður frá Hofi) – som dessutom säkrade en finalplats i T1. I söndagens finaler blir det därför två olika hästar.

– T1 med Heiðmar kändes jättebra. Jag tror faktiskt att det var en av mina bästa T1-starterna, i alla fall känslomässigt. V1 var lite mer ostabil och vi var inte helt connectade, men helheten kändes ändå bra, säger Michelle som fick lyxproblemet med två hästar i A-finalen i V1.
– I V1 rider jag Kinnungur och i T1 blir det Heiðmar. Jag vill bara få en bra känsla och stabilitet.

Från Meistaradeild till Sverige

Kinnungur har bara funnits i Michelles stall sedan i våras, men hon hade följt honom på håll långt innan dess. Under vintern reds den sjuårige valacken i den isländska Meistaradeild av Pierre Sandsten Hoyos – samtidigt som Michelle och hennes familj visste att han kunde bli hennes nästa tävlingshäst.

– Det var helt fantastiskt att se honom där. Jag är verkligen tacksam mot Pierre som hittade honom åt mig.

Historien började med ett meddelande från den Pierre, tillika Michelles tränare.

– Vi hade sagt till Pierre att vi kanske ville hitta en ny tävlingshäst till mig så småningom. Det var ingen panik, men han höll ögonen öppna. Sedan skickade han att han hade hittat en häst som han tänkte rida i Meistaradeild. Om han var lika bra som han såg ut på filmerna kanske vi kunde köpa honom.
– Mamma och pappa sa ingenting först. De visade bara videon och frågade vad jag tyckte. Jag sa att han var jättefin.

Kort därefter reste hon själv till Island för att provrida honom.

– När jag såg honom i stallgången tänkte jag mest att han var väldigt liten. Han är mycket lägre än Heiðmar. Men så fort jag satt upp blev han en helt annan häst. Han bara reste sig och redan i skritten flög benen upp. Det var en så häftig känsla. Jag log hela tiden.

Det var inte bara gångarterna som avgjorde.

– Han är otroligt snäll och väldigt fin i alla gångarter. Och så litade jag mycket på Pierre. Han hade letat ett tag och jag är verkligen glad att han hittade just honom.

Två hästar med olika styrkor

Margaretehof Festival blev ekipagets första tävling tillsammans och gav mersmak, även om Michelle egentligen inte hade tänkt tävla Kinnungur redan i år.

– Det var helt magiskt. Han blev väldigt taggad i galoppen i finalen och har en enorm galopp, så jag höll nästan på att studsa av. Men det var bara roligt
– Vi har bara gjort några starter tillsammans. Vi vill ta det lugnt och inte stressa fram någonting. Några töltgrenar har vi tänkt prova också, men nu får tiden utvisa vad han passar bäst i.

Samtidigt fortsätter Heiðmar att vara den rutinerade tävlingskompanjonen – även om de båda hästarna skiljer sig åt på nästan alla sätt.

– De är väldigt olika. Heiðmar har mycket fart och är större, medan Kinnungur är mer kompakt. Det är två helt olika typer av hästar och det tycker jag är väldigt roligt.

Sista chansen som junior

Årets SM är Michelles sista som junior. Vad som väntar därefter vet hon inte, men drömmen finns där.

– Jag hoppas att jag någon gång får rida i landslaget som young rider och visa vilken fin häst jag har köpt.