Hästvälfärdsprotokollen testas vidare: ”Ryttarna behöver äga frågan”

Under SM på Himmelstalund fanns SLU-forskaren Jenny Yngvesson på plats tillsammans med representanter från Svenska Islandshästförbundet. Anledningen var det hästvälfärdsprojekt som startade under 2025, där nya protokoll tas fram för att kunna observera hästarnas beteenden och miljö på tävlingsplatsen på ett mer systematiskt sätt.

Projektet inleddes med finansiering från Agria och drivs av SIF, med Sabina Anderberg som projektledare. I arbetet har även SLU-forskarna Jenny Yngvesson och Anna Lundberg samt masterstudenten Ronja Berg varit involverade. Ronja Berg har tidigare utvecklat och testat delar av protokollen inom ramen för sitt examensarbete.

– Agria hade finansierat projektet för Svenska Islandshästförbundet från början. Då fick jag frågan av Sabina Anderberg om jag kunde hjälpa till, och sedan rekryterade vi en masterstudent från SLU, Ronja, säger Jenny Yngvesson.

Nu fortsätter projektet med stöd från Svenska Djurskyddsföreningen.

– Det innebär att man kan komma ännu längre med att få användbara protokoll för SIF, säger Jenny Yngvesson.

Ska ge en helhetsbild

Protokollen har tidigare utvecklats och testats under Sport-SM i Romme, GK-SM på Margaretehof och World Cup Tölt i Strawberry Arena. Under årets Sport-SM testas de vidare, bland annat av en mindre pilotgrupp med yrkesverksamma ridlärare, domare, funktionärer och SM-ryttare.

Jenny Yngvesson är tydlig med att syftet inte är att bedöma enskilda ryttare eller hästar.

– Naturligtvis handlar det inte om att peka ut någon enskild individ. Det här är ingen bedömning av en individ eller ett ekipage, utan det handlar om hela utvecklingen av hästvälfärd inom hästsporten.

Även om projektet drivs inom islandshästsporten ser hon en bredare potential.

– Nu är det här Islandshästförbundets projekt, men vi tänker att åtminstone delar av det ska kunna tillämpas inom all hästsport.

Både negativa och positiva signaler

Den första delen av protokollen handlar om hästarnas beteende under själva tävlingssituationen. Där registreras bland annat så kallade konfliktbeteenden.

– Det kan till exempel vara att hästen gapar eller glappar med munnen, har tungan ute, går mot bettet eller swishar med svansen. Vi har en hel lång lista på konfliktbeteenden, säger Jenny Yngvesson.

Men protokollen handlar inte bara om att leta efter tecken på obehag eller konflikt. Även positiva eller mer avslappnade beteenden finns med.

– Det finns några beteenden som man kan tolka som tecken på positiva känslor. Ett sådant är den här långa frustningen, som vi faktiskt hör på banan här då och då. Vi försöker utforma ett protokoll där man kan titta på både mer negativa, neutrala och positiva känslor.

Ett annat exempel är svansföringen.

– Vi tittar till exempel på om svansen är avslappnad och följer med i gångarten. Det är en av våra positiva indikatorer.

Mer konflikt vid pressade moment

Ännu är materialet inte färdiganalyserat statistiskt. Men efter de tester som hittills gjorts har Jenny Yngvesson ändå en bild av var konfliktbeteenden oftare kan uppstå.

– På gruppnivå skulle jag säga att det är i de moment där man lägger lite mer press, där man både gasar och bromsar samtidigt. Kort tölt till exempel, där ser vi lite mer konfliktbeteenden. I tölt på lång tygel ser vi färre konfliktbeteenden, om jag generaliserar. Men jag har inte räknat statistiskt på detta än.

Ronja Berg, som var på plats under GK-SM förra året, gör en liknande reflektion. Hon betonar att en direkt jämförelse först kan göras när mer data samlats in, men menar att de konfliktbeteenden som observerades under GK-SM ofta sågs i samband med nedtagningar från högre tempo, till exempel galopp, ökad tölt och pass.

Även i långsam tölt kunde konfliktbeteenden ses, troligen av samma anledning som Jenny Yngvesson nämner – att hästen hamnar i en situation där den ska samla sig, bromsas och samtidigt fortsätta framåt.

– Om man utgår från hur GK är utformat går det att tänka sig att det eventuellt kan finnas en högre risk för en ökad frekvens av konfliktbeteenden på gruppnivå i vissa moment. Ett mer säkert svar kan ges efter GK-SM i år, när det finns data att jämföra mellan de olika tävlingsformerna, säger Ronja Berg.

Stallmiljö och säkerhet granskas

En annan del av protokollen handlar om hästens miljö på tävlingsplatsen. Den delen är också tänkt att kunna användas av ryttare, hästägare och hästskötare som en form av självvärdering.

– Där tittar vi till exempel på ventilation i stallarna. Man kan gå in och fundera: har min häst bra luft här? Man tittar också på hur boxen ser ut, om boxgallret är klent eller kraftigt, säger Jenny Yngvesson.

Hon nämner också sådant som utstickande bultar, förvaringsmöjligheter och brandsäkerhet.

– Det kan handla om ifall det finns saker som hästarna kan riva sig på, eller om man kan få ut hästen snabbt om det blir bråttom, till exempel vid brand. Vi har också med en fråga om ifall man kan se var man ska hänvisa räddningstjänsten om det skulle börja brinna.

Även hagarna finns med i protokollet.

– Vi har frågor om det finns möjlighet till skugga, om hästarna har vatten och salt i hagarna. Det är lite allt möjligt.

”Ganska unikt för islandshästsporten”

Just möjligheten för tävlingshästarna att gå i hage på tävlingsplatsen lyfts ofta som något särskilt inom islandshästsporten.

– Jag vet inte om det möjligtvis kan förekomma på någon western-tävling eller så, men annars tror jag att det är ganska unikt. Och det är naturligtvis positivt för hästvälfärden, säger Jenny Yngvesson.

Hon påminner samtidigt om att hästar generellt är tåliga för olika temperaturer.

– Hästar är väldigt temperaturtåliga, mycket tåligare än vad vi är. Det är utedjur.

Ryttarna ska vara en del av lösningen

En viktig del i årets test är att protokollen inte bara används av forskare och observatörer, utan även sätts i händerna på personer inom sporten.

Jenny Yngvesson menar att det är en viktig väg framåt.

– FEI har börjat ett liknande arbete, men SIF är kanske tidiga med just det här att sätta protokollen i händerna på ryttarna själva. Det tycker jag är jätteviktigt – att ryttare och de som är inne i sporten äger den här frågan själva.

Hon fortsätter:

– Det är ryttarna, groomsen och hästägarna själva som driver utvecklingen framåt för att göra sin sport hållbar. Där tror jag faktiskt att SIF är ganska unikt.

Under SM har hon mött många positiva reaktioner.

– De jag har pratat med här de här två dagarna har varit jättepositiva och glada.

Ska leda till utbildning

Erfarenheterna från SM ska användas i det fortsatta arbetet med protokollen och i den observatörsutbildning som SIF planerar framöver. Efter sommaren väntar också workshops där de som testat protokollen kan ge återkoppling.

– Tanken är att vi ska ha workshops där vi pratar om hur man har upplevt att använda de här protokollen, om de har fungerat eller om man har synpunkter på dem, säger Jenny Yngvesson.

Hon ser arbetet som en del av en större kulturförändring – där hästvälfärd inte bara blir något som kontrolleras, utan något som finns med i vardagliga beslut på tävlingsplatsen.

Det handlar om att skapa en kultur där fler tänker till, ställer frågor och själva reflekterar över hur hästen har det.

– Jag tror att man genuint vill göra sin hästsport hållbar, säger Jenny Yngvesson.

Samtidigt lyfter hon att islandshästsporten redan ligger långt framme i flera delar av välfärdsarbetet.

– SIF gör ett jättejobb med bland annat kontrollerna efter att ekipagen kommer av banan. Ur mitt perspektiv är islandshästsporten ganska långt fram.