Så bygger de vidare efter NM: ”Man vet vad som fattas”

När hästarna åkte hem från Margaretehof hade ryttarna fått veta betydligt mer om dem än när de kom. I del två av Ridsport Islands serie berättade Daníel Ingi Smárason, Tekla Petersson och Magnús Skúlason om hur hästarna hanterade allt från publik och oväntade händelser till flera starter och återhämtningen däremellan.

Nu återstår frågan vad de gör med de svaren.

För Magnús börjar arbetet med Framherji frá Skipaskaga (f -16, e Arion frá Eystra-Fróðholti, u Formúla frá Skipaskaga) i analysen av vad som fortfarande saknas.

– Man vet vad som fattas. Men jag har också ganska bra koll på vad jag behöver göra åt det. Att göra-listan börjar väldigt tidigt.

Byggd för flera grenar

Redan från början har Magnús sett Framherji som en kombinationshäst. Skäcken är jämn över flera grenar, och i stället för att försöka maximera en enskild gren har han prioriterat grunden: att Framherji bär sig, lyssnar på hjälperna och håller fokus. Det har också inneburit att vissa delar fått vänta.

– Han är inte superbra på någonting, men han är väldigt jämn rätt över.

Framför allt är det passen som Magnús vill utveckla vidare. I femgången under NM fick han inte riktigt fram den pass han vet finns, medan T2 i dagsläget är den gren han tror mest på individuellt.

På längre sikt finns också större mål. NM blev en viktig pusselbit i bedömningen av om Framherji kan bli den häst Magnús vill ha med sig till ett VM. Men för honom räcker det inte att bara ta sig dit.

– Jag har ingen lust att åka till VM och harva någonstans på sjunde, åttonde, nionde plats. Då stannar jag nog hellre hemma.

Hur långt Framherji kan nå avgörs därför inte av det han redan visade på Margaretehof, utan av vad ekipaget lyckas utveckla under vintern.

Ingen brådska för Óríon

För Tekla ser arbetet med Óríon frá Lækjamóti (f -19, e Sólon frá Þúfum, u Vídd frá Lækjamóti) annorlunda ut. NM slutade med både silver i V1 och guld i T2. Framåt vill hon fortsätta bygga vidare på det Óríon redan gör bra.

– Man ska bara bli stark i det han är bra i. T1 tränar man ju automatiskt i det andra, så då kanske det kommer.

T1 kan alltså bli aktuellt längre fram, men är inget Tekla tänker forcera fram. Det ligger i linje med hur hon har utbildat sina hästar tidigare: tävlandet har fått komma när hästarna känts redo, och grenarna har valts utifrån vad de varit bra på just då.

Sif är ett framtidsprojekt

Även för Danni gav NM anledning att blicka framåt. Med åttaåriga Sif från Lindhof (f -18, e Mjölnir frá Dalbæ, u Hulda från Margaretehof), som bara är inne på sin andra tävlingssäsong, har han hela tiden sett mästerskapet som ett steg i en längre utbildning.

– Sif är ett VM-projekt.

Vägen dit handlar nu om att fortsätta träna och utveckla de delar som behöver bli bättre.

Med Svava från Ekeby (f -16, e Draumur frá Vorsabæ II, u Sóldís frá Kirkjubæjarklaustri II) är framtiden mindre bestämd. Hon kom till Danni för att sättas igång och säljas efter flera år i avelsboxen, men hennes första tävlingssäsong utvecklades till betydligt mer än den enda tävling som först var planerad. Till slut stod hon på NM.

– Hon är fortfarande till salu, men hittar vi inte rätt hem så kanske vi blir lite frestade att ta en säsong till.

Erfarenheten kan också ställa till det

För Magnús finns samtidigt en annan sida av den långa erfarenheten. Att ha mycket kunskap innebär också att ha många möjliga vägar att välja mellan.

– Erfarenhet och kunskap kan vara lite negativt, för du har så många alternativ. Sitter du själv och ska välja alla alternativen är det bättre kanske att ha de som har erfarenhet utifrån och som hjälper dig att välja.

Annars finns risken att man provar för många olika vägar, menar han.

– Det blir att man provar lite olika och då blir det svårare att få det konsekventa jobbet.

Därför lägger Magnús stor vikt vid vilka människor han har omkring sig.

– Det är väldigt viktigt, tycker jag, så att man får rätt feedback.

Samtidigt använder han tekniken för att granska sitt eget arbete. Han filmar, kontrollerar hästarnas hastighet och försöker vara självkritisk.

Mer tid för återhämtning

Planeringen framåt handlar för Magnús inte heller bara om hästen. Med åren har han blivit mer medveten om hur mycket tid han själv behöver mellan tävlingarna.

– Man måste ge sig mycket mer tid. Man är inte 20 längre. Återhämtningstiden för mig tar mycket längre tid, både motivationsmässigt och fysiskt. Mentalt också.

Det påverkar också hur han vill lägga upp tävlandet framöver.

– Jag måste skaffa mig mer tid mellan tävlingarna och inte tävla lika mycket, så att jag har allt som finns på kontot. Fysiskt och mentalt.

Vägen vidare ser olika ut för trion. Magnús vet vad han vill utveckla hos Framherji, Tekla vill fortsätta stärka Óríon och Danni har Sif som ett långsiktigt projekt. För Svava återstår frågan om hon säljs – eller om det blir ännu en säsong tillsammans.

NM på Margaretehof gav inget färdigt facit, men ryttarna åkte därifrån med en tydligare bild av nästa steg.

Ridsports samlade rapportering från NM