Rutinerade trion om hästarnas första NM: Man får många svar

När Daníel Ingi Smárason, Tekla Petersson och Magnús Skúlason åkte till NM visste de själva vad som väntade. Hästarna under dem gjorde det inte.

I den första delen av Ridsport Islands serie berättade trion om vilken betydelse den egna mästerskapsrutinen får när hästen är debutanten. På Margaretehof återstod nästa fråga: hur skulle hästarna reagera när de väl befann sig mitt i ett internationellt mästerskap?

Först på plats skulle de få veta hur hästarna hanterade allt det som hör ett internationellt mästerskap till – och för Magnús handlade en av de viktigaste frågorna om hur Framherji frá Skipaskaga (f -16, e Arion frá Eystra-Fróðholti, u Formúla frá Skipaskaga) skulle klara den långa tävlingen.

Ville se hur han klarade belastningen

Ekipaget hade inte ens ett år tillsammans och för Magnús blev NM en möjlighet att lära känna hästen under förhållanden som är svåra att återskapa hemma. Han ville inte bara veta hur Framherji presterade i en enskild start, utan också hur han kändes när dagarna och tävlingarna blev fler.

– När man har en ny häst vill man veta hur den fungerar på ett mästerskap med flera starter. Hur den hanterar det mentalt och, så här i slutet av säsongen, hur kroppen fungerar. Är den trött i kroppen eller huvudet?

Svaret blev positivt.

– Där har det fungerat väldigt bra. Han är väldigt stark fysiskt och jag har inte känt någon trötthet. Det verkar som att han tål både träning och belastning väldigt bra.

Ett annat frågetecken för Danni

För Danni handlade osäkerheten om något annat. Svava från Ekeby (f -16, e Draumur frá Vorsabæ II, u Sóldís frá Kirkjubæjarklaustri II) gjorde sin första tävlingssäsong och hade missat sport-SM. Därmed hade han inte fått se hur hon skulle reagera på den större inramningen innan det var dags för NM.

– Jag visste inte hur hon skulle reagera på publiken. En del hästar kan stänga av eller bli helt annorlunda när det blir mycket runt omkring.

Svava tog miljön med ro och satte personbästa i GDA.

Med Sif från Lindhof (f -18, e Mjölnir frá Dalbæ, u Hulda från Margaretehof) dök i stället en betydligt mer oväntad situation upp. Under ett av loppen i 250 meter pass kom en hund ut på passbanan.

– Som tur är är han van vid hundar. Han brydde sig inte så mycket om det.

Tog miljön med ro

Tekla Petersson hade inte samma frågetecken kring hur Óríon frá Lækjamóti (f -19, e Sólon frá Þúfum, u Vídd frá Lækjamóti) skulle reagera på allt runt omkring. Han hade redan visat henne att nya miljöer inte var något stort bekymmer.

– Han är väldigt chill. Han tänker inte så mycket på allt runt omkring, utan han bara kör.

Däremot gick inte allt som planerat på banan. I T2-uttagningen kändes Óríon bra i de två första momenten, innan han blev lite obalanserad och fick ett uppslag. När Ridsport Island pratade med Tekla återstod finalerna och där skulle ekipaget få en ny chans. De vann B-finalen och tog sig vidare till A-finalen, där de avslutade mästerskapet med guld.

Mellan starterna försökte Tekla samtidigt göra tillvaron så lik vardagen som möjligt för Óríon. Möjligheten till hage gjorde att han kunde vara ute mycket, precis som hemma, och däremellan blev det promenader.

Även för Magnús var återhämtningen mellan starterna en viktig del av mästerskapet. Med en häst som tävlar i flera grenar påverkar tävlingsschemat hur mycket tid hästen får på sig mellan prestationerna.

– När man rider många grenar måste man ha lite tur med ordningen och hur mycket tid man får emellan så att hästen hinner återhämta sig. För vår kombinationssatsning tyckte jag att det var sämsta möjliga ordning. Jag hade gärna börjat med T2 och kunnat optimera den grenen först.

Stödet runt omkring

För Danni, som hade både Svava och Sif med sig, innebar två hästar mer praktiskt arbete – men också mindre tid att gå och vänta inför nästa start. Han lyfter dessutom stödet från det svenska landslaget som en viktig del av dagarna på Margaretehof.

– De tar hand om oss nästan som föräldrar. Man får mat och hjälp och behöver inte tänka på allting själv. Då kan man fokusera på det man ska göra.

Han nämner också landslagets veterinärer Izabella Granswed Billow och Hanna Jönsson samt tränaren Caspar Logan Hegardt som personer han kunde luta sig mot under mästerskapet.

När NM var över hade de tre ryttarna därmed fått med sig mer än placeringar och poäng från Margaretehof. Magnús hade fått känna hur Framherji klarade belastningen, Danni hade sett hur hans båda hästar hanterade det oväntade och Tekla hade fått ytterligare erfarenhet av Óríon i mästerskapsmiljö.

I del tre berättar Danni, Tekla och Magnús hur erfarenheterna från NM påverkar planerna framåt – och för några av ekipagen finns VM redan med i tankarna.