”Jag har aldrig tänkt att hästarna ska vara det jag livnär mig på”

Beatrice von Bodungen och Jack Eriksson är båda framgångsrika unga ryttare som valt att utbilda sig till yrken utanför hästbranschen. För Beatrice var det självklart.
– Jag har alltid velat utbilda mig till något annat än inom hästarna också, för att ha något att luta mig tillbaka på. Islandshästvärlden är trots allt ganska liten. Att det blev just fysioterapeut växte fram utifrån mitt intresse för träning, kropp och hälsa och jag har också utbildat mig till PT. Drömmen är ändå att fortsätta ha hästarna vid sidan om och jag hade ju den fördelen att jag kunde ha hästarna kvar under tiden jag studerade eftersom vi har en gård i familjen, säger hon.

Samtidigt finns det en ambition att koppla ihop arbetet som fysioterapeut med hästarna på sikt.
– Som det är nu jobbar jag halvtid som fysioterapeut, och utöver det som PT på ett gym och så med hästarna. Jag blev ju färdig som fysioterapeut förra året så just nu så känner jag att jag behöver skaffa mig mer erfarenhet, men på sikt är målet att kombinera det arbetet med hästarna. Det finns så många vägar där man kan göra det, som till exempel som fysioterapeut för ryttare eller att till exempel jobba med ridterapi för personer med funktionsnedsättning, säger hon.

Ett medvetet karriärval

Även Jack Eriksson uttrycker att det var ett enkelt val att utbilda sig till ekonom.
– Det händer att folk undrar varför jag valt att inte jobba med hästar, och det finns egentligen flera anledningar till det. Jag läste ekonomi på gymnasiet och kände att jag ville ha en stabil grund, så sedan fortsatte jag och läste till ekonom på Mittuniversitetet och fick ett ekonomijobb ganska direkt. Att få en stabil inkomst var en prioritet, men jag kan också känna att det kan vara ganska skönt med ett kontorsjobb. Det är fysiskt krävande att jobba med hästar, så att kunna kombinera det med ett sådant jobb ger en bra blandning. Jag har aldrig tänkt att hästarna ska vara det som jag ska livnära mig på, utan att det ska vara en del men inte huvudfokus, säger han.
– Jag hade en del träningshästar när jag var yngre, och det var roligt men mycket jobb. Jag tror också att jag är för kräsen för att ha många hästar, och ska man kunna livnära sig på det så måste man nästan ha det. Då blir det en ganska stor verksamhet, man kanske behöver en anställd, det behövs mycket kapital… Jag vill kunna göra max med varje häst.

Jack jobbar nu heltid som ekonom och har fyra hästar, i dagsläget bara sina egna. Men han planerar att utöka sin verksamhet lite framöver.
– Jag köpte gård för 1,5 år sedan, det var en milstolpe men det har varit mycket jobb med att ställa om den till en hästgård sedan dess. På sikt skulle jag ju vilja ha lite mer hästverksamhet på sidan om, kanske en-två träningshästar och hålla träningar för häst och ryttare. Träningar har redan i mindre skala och det är verkligen kul, det skulle jag kunna tänka mig att göra mer, säger han.

Tufft att etablera sig

För både Beatrice och Jack var det alltså annat som lockade, och gjorde att de valde en annan bana. Men på frågan om hur de ser på möjligheterna att arbeta inom islandshästvärlden, för den som är hågad, pekar Jack på några faktorer som kan vara utmanande.
– Min upplevelse är väl att det inte tillkommit så många större verksamheter, om man jämför med vilka som fanns när jag var liten. Det kan vara utmanande att konkurrera med de etablerade ställena som har trogna kunder. Det kräver mycket marknadsföring och gärna tävlingsresultat. Jag skulle nog säga att det är ett krav att tävla på högre nivå för att synas. När jag red VM så var det efterfrågan på ett annat sätt, nu har jag en annan situation med unga hästar och är inte heller så aktiv på sociala medier.
– Vill man bedriva verksamhet så kan man ju hyra in sig på en gård men då måste man ju ha en verksamhet som täcker hyran. Eller så får man köpa gård, men det är dyrt och svårt som ung, säger han.