SIHS: Lisa och Kjalar i delad ledning i sista tävlingen

Strawberry är en maffig arena. De stora vidoeskärmarna, faciliteterna för hästarna, och snögubbar som ett ovanligt inslag runt ovalbanan. Men det bekom inte Kjalar frá Strandarhjáleigu (f -06, e Borgar frá Strandarhjáleigu, u Lukka frá Hvolsvelli) .

– Nej, han är rutinerad! Arenan är fantastisk och atmosfären är speciell, det är verkligen en upplevelse att vara här och att få tävla här så jag är verklingen nöjd, säger Lisa Schrüger som tävlar i Stockholm för fjärde gången.

Men hon har bara haft med sig en egen häst en gång tidigare, annars har hon tävlat på lånade hästar eftersom resan till Stockholm är lång.

Hur gick det att ta sig hit?

– Vi spred ut den på tre dagar, och vi hade dessutom lite otur med vädret. Men Kjalar reser bra.

Femton år tillsammans

Lisa köpte Kjalar som fyraåring. På uppmaningen att berätta om honom skrattar hon till.
– Den korta versionen är att han är perfekt. Den långa… jag kan prata om honom i två timmar! Vi känner varandra så väl efter alla dessa år. Hans sätt att vara är perfekt, det känns som att han skulle göra vad som helst för mig. Det är ren lycka att vara med honom. Och femton år är lång tid, det är nästan halva mitt liv. Det är galet när man tänker tillbaka på hur mycket som har hänt och så har han alltid funnits där. Han är verkligen en familjemedlem. En älskad del av livet!

Planen för fredagens final är att bara njuta, det blir sannolikt den sista tävlingen de gör tillsammans.
– Jag är så tacksam för allt jag har fått göra tillsammans med Kjalar. Sedan ska han få gå I pension. Men jag kommer att fortsätta rida honom, annars skulle han bli så olycklig. Vi ska ut och ha kul ihop, handhästa, bara hålla honom glad och så att han mår bra!

Har alltid varit islandshästar

Hemma I Tyskland hyr Lisa en gård, där hon har ett antal hästar och bedriver sin verksamhet. Tidigare har hon studerat sportpsykologi och jobbat på Gestüt Schlossberg i Zachow, en gård känd för att det internationella passchampionetet går av stapeln där nästan varje år. Det har alltid varit islandshästar som gällt för henne.

– Ja, jag började rida på islandshästar och det har jag aldrig kommit ifrån. Jag har provat andra hästar förstås, men en gång islandshäst – alltid islandshäst!

Idag undervisar hon, säljer en del hästar, och avlar I mindre skala. Två föl om året föds ungefär, med gårdsnamnet von Schlossberg.

Framtidsplanerna: Ny tävlingshäst och en skimmel

I stallet står nu en annan häst från samma gård som Kjalar, Býr frá Strandarhjáleigu (f 2012, e Sjódur frá Kirkjubae, u Bylgja frá Strandarhjáleigu), en femgångare som ska bli nästa tävlingshäst för Lisa.

Är han också skimmel?

– Nej! Men jag har en sexårig hingst också med samma pappa som Kjalar, som också kommer bli vit. Men det är ett sammanträffande. Han är också en speciell häst, vi får se vad det blir av honom! Men jag får ju aldrig en ny Kjalar, det är helt omöjligt.