Rutin avgörande på SIHS: ”Det säger något om vår sports utveckling”

Danska Dennis Hedebo Johansen, som red Muni frá Bendstrup (f-09, e Tenór frá Auðsholtshjáleigu, u Minning frá Bendstrup) som är den yngsta av de nämnda hästarna, reflekterade över deras ålder – eller snarare rutin:
– Det är bra att vi har rutinerade hästar i toppen. Det säger något om vår sports utveckling, hur sporten blir bättre och bättre när hästarna kan prestera på den nivån i den åldern. Vi verkar ha blivit bättre på att förbereda hästarna och på att ta hand om dem.

Som nycklar till att hålla hästen fräsch nämner Dennis att lita på att en bra häst är bra, att den inte behöver bevisa sig och att träningen därmed kan hållas lätt. Att man testar av inför tävling, men att det annars finns stort utrymme för att rida i skogen, jobba med övergångar, promenera.

Tyska Lisa Schürger, som delade andraplatsen med Dennis, anslöt till hans resonemang, utifrån de femton år som hon haft tillsammans med Kjalar frá Strandarhjáleigu (f-06, e Borgar frá Strandarhjáleigu, u Lukka frá Hvolsvelli).
– Det är förstås roligt att vinna eller ta titlar, men känslan av att ha lyckats hålla hästen fräsch och motiverad och villig att göra sitt bästa – det gör mig superstolt.

Ryttarna får medhåll

Åsa William, internationell FEIF-domare, tävlingsryttare och instruktör, var expertkommentator under uttagningarna av World Cup Tölt och håller med ur ett domarperspektiv.
– Det har hänt så mycket de senaste tio åren, både vad gäller ridskicklighet och kvalitet på hästarna. Förut kunde man komma långt med en ung, lovande häst. Men nu är det många fler som är duktiga, och i de ekipage som får mer tid tillsammans hinner man bygga upp starka och vältränade hästar. Så det är precis som det borde vara! Det är en väldigt fin grej som vi ser, att man tränar längre och att vi ser att det verkligen ger utdelning.

Det är så tydligt att hästen är mycket mer än ett redskap

Jenny Göransson, som vann B-finalen i World Cup Tölt på Ágústínus frá Jaðri (f-15, e Arion frá Eystra-Fróðholti, u Prúð frá Stóra-Hofi), fyller i:
– Nu måste man vara ett team. Det är så viktigt med känsla och samspel. Och med hållbarheten, vi tränar ju för starkare hästar.
– De håller ju väldigt länge, våra hästar, säger Åsa.
– Många tränar ju också sina hästar väldigt varierat, ut i skogen och på vägarna med varierande underlag, just för hållbarheten både vad gäller humör och kropp. Sedan ser man också den starka relation som ryttarna har till sin häst. Som nu under SIHS, det är ryttarna som gör allt med hästarna. Man har med hästskötare såklart, men ryttaren tar hästen. Det är så tydligt att hästen är mycket mer än ett redskap.

Utvecklingen framåt

Är det här en utveckling som kommer att fortsätta, och kommer man i framtiden på ett tydligare sätt se att hästar i olika åldrar tävlas på olika sätt?
– Idag har ju inte våra grenar den typen av tänk, det är upp till ryttaren att välja. Men en framtidsspaning är att det kanske kan komma att bli fler nivåer. Man har pratat mycket i domarkretsar och i FEIF om att man kanske behöver hitta sätt att göra de mer avancerade grenarna ännu mer specifika, eventuellt döma övergångar för att få med det här med ridskicklighet och kontakt ännu mer. Så det skulle kunna bli att vi ser lite en sådan indelning i framtiden, med yngre hästar mer för sig och mer utbildade hästar för sig, säger Åsa.