Sits, balans och inverkan – Lisa och Elli om samspelet mellan häst och ryttare

I ridhuset höll Lisa Lantz och Erlingur ”Elli” Erlingsson lördagens första clinic under Wångens Islandshästdagar, med temat sits, balans och inverkan. Tillsammans ville de förmedla något som ofta tas för givet men som ligger till grund för all ridning: hur ryttaren kommunicerar med sin häst genom kropp, tajming och känsla.

– Det vi vill förmedla är hur viktigt det är att förbättra balans, förståelse och kommunikation. Om vi funderar på vad vi gör, när vi gör det och varför vi gör det, kan vi förenkla och förtydliga vårt signalsystem, förklarade Elli.

Elli inledde med att tala om vikten av att skapa ett eget, konsekvent kommunikationssystem mellan häst och ryttare.
– Om vi använder samma signaler varje gång och är tydliga med vad det betyder, blir hästen trygg. Då vet den vad som förväntas och signalerna blir till slut nästan osynliga.

Han betonade att målet inte är att “göra övningar” för sin egen skull, utan att bygga upp hästens självförtroende i, och med hjälp av, övningar.
– Vi vill skapa självförtroende hos hästen, inte bara göra övningar för att göra övningar. Det handlar om att hjälpa den att förstå och klara uppgiften på ett bra sätt.

Lisa började clinicen från marken med hingsten Fimur frá Selfossi (f -12, e Frakkur frá Langholti, u Grýla frá Gillastöðum). På böjt spår förklarade Elli hur små förändringar med händerna kunde påverka hela hästens rörelse. När Lisa höjde innerhanden följde hästen med och flyttade bogen utåt – när hon istället tog kontakt på yttertygeln började bakbenen arbeta mer aktivt.

– Det är fascinerande hur små signaler kan göra så stor skillnad, sa Elli och förklarade att många ryttare håller för hårt i tygeln, och därmed låser hästens fokus vid munnen, istället för att få kontakt med resten av kroppen.
– Stilla händer gör att hästen slappnar av och lyssnar på sitsen. Det är skänkeln och sitsen som står för det mesta av kommunikationen – händerna ska bara finnas där som ett stöd.

Elli uppmanade också till tålamod i träningen.
– Korrigera inte för snabbt. Ge hästen tid att tänka. Många gånger löser den problemet själv om du bara väntar in den.

Han menade att det ofta handlar om tajming – att ge hjälperna i rätt ögonblick, och sedan låta bli att störa.
– Hjälper handlar om när du gör dem, inte bara hur.

Efter att de visat arbete från marken så hoppade Lisa sedan upp i sadeln. De började med skrittarbete och övergångar.

Lisa förklarade hur en korrekt halt ska börja med sitsen, inte handen.
– Sträck upp dig, håll balansen och låt hästen stanna med bakbenen under sig. En bra halt ska behålla energin, inte dö ut.

När ryttaren använder sin kropp istället för handen blir halten ett tecken på balans, inte ett stopp.
– Hästen lär sig att vänta på ryttaren, inte på tygeln.

De fortsatte med sidvärtsrörelser som skänkelvikning och diagonalsluta, där Elli påminde om att börja med sits och viktfördelning – skänkeln och tygeln kommer i andra hand.
– Ryttarens axlar och höfter styr riktningen. Där din höft pekar, dit går hästen.

I övergångarna mellan gångarterna övade Lisa på att bygga upp energi innan hon bad om tölt.
– Sträck upp dig, samla energi i skritten och låt sedan hästen flyta fram i tölt, instruerade Elli.

Han lät ekipaget rida öppna i tölt, vilket enligt honom är en av de mest användbara övningarna.
– Öppnan hjälper hästen att komma under sig med bakbenen, hitta balans och kroppskontroll. Det är min favoritövning – den ger så mycket tillbaka.

Elli återkom ofta till tre nyckelord: energi, eftergift och tillit.
– Bibehåll energin i alla övergångar. Vänta in hästen och sök eftergift innan du går vidare. Och framför allt lita på din häst.

Han påminde om att ridning inte handlar om att kontrollera varje steg, utan om att skapa förutsättningar för hästen att röra sig rätt.
– Lita på din häst och stör den inte i onödan. Korrigera när du behöver – men låt den också få göra jobbet.

Clinicens röda tråd var sitsen och ryttarens inverkan – men också ett djupare budskap om kommunikation och respekt.

– Det handlar om balans mellan energi och kontroll. När hästen förstår vårt signalsystem och känner sig trygg, kan den arbeta korrekt, med lätthet och hållbarhet, sammanfattade Elli.

Publiken fick en tydlig påminnelse om att de viktigaste verktygen i ridningen inte sitter i handen – utan i sitsen, känslan och tajmingen. Eller som Elli själv uttryckte det:
– Ibland är det bästa du kan göra… ingenting alls. Låt hästen visa att den kan.