Vägen till samling: ”Det måste kännas enkelt”

Jag hör många prata om samling just i tölt – om hur svårt det är för våra hästar, eller att det kräver onödigt mycket tryck och press.
Jag har därför länge velat skriva om samling och tölt, men jag har inte kunnat sätta ord på mina tankar tills jag såg bilden som ledde till den här artikeln. Bilden är tagen från en träningsvideo och visar mig när jag rider min hjärtehäst, Isold. Hon samlar sig här, med en mjuk kontakt med handen, nästan slak tygelkontakt. Hon töltar med sina bakben långt under sig och hon har lyft sig i fronten.

Nu kommer några av er kommentera: ”Hennes svansviftningar visar att hon inte är nöjd”. Det är sant. Det jag ber henne om är fysiskt ansträngande. Men det finns inget fel i att be en häst ta i, om vi ser till att uppgiften är anpassad efter hästens förmåga. Jag ber henne bara tölta några få steg i taget i den formen, sen låter jag henne sträcka ut, skrittar eller travar, och då är hon glad igen. Nyckeln är att belöna hennes ansträngningar och bara jobba i korta sekvenser. Att bygga en atletisk ridhäst tar sin tid och det måste det få göra.

I den här artikelserien, kommer jag förklara vad det är jag kallar ”vägen till den sanna samlingen”. Artiklarna är baserade på en serie clinics som jag höll under 2020 på min gård, Solheimar Farm, i Vermont. Under dessa clinics kombinerade jag min kunskap som Centrerad ridning level 2-instruktör tillsammans med min islandstränarutbildning och mina 35 års erfarenhet av islandshästar.

Om en häst vägrar göra något, så handlar det till 99 procent om att den inte kan göra det

Min träningsfilosofi baserar sig på att se till att ryttaren blir så pass balanserad och lätt så att hästen får de bästa förutsättningarna till att vara sitt bästa jag.

Om en häst vägrar göra något, så handlar det till 99 procent om att den inte kan göra det. Det gör ont att göra det. Vi måste lyssna på hästen och vara i samklang med den. När hästen protesterar eller gör något vi inte vill, så måste vi fråga oss själva: Vad gjorde jag? Vad frågade jag efter?
Vi ryttare måste bli bättre på att rannsaka oss själva.

Vad är samling?

Låt oss börja med idealbilden för en samlad häst. Var vill vi vara? Vi vill bli ett med vår häst, utan spänning. Du och din häst blir som en enhet och hästen trampar under sig, med graciösa rörelser. Hästen kommer upp i bogarna och arbetar korrekt genom kroppen. Det ska vara lätt, det ska vara roligt och det ska vara som att dansa.

Samling ska vara enkelt. Men det enda sättet hästen som hästen kan göra det korrekt är om ryttaren gör det korrekt och inte stör hästens balans. Samling kommer från ryttarens sits och skänkel – inte från handen. Samling ska kännas lätt och mjukt i din hand. Något annat än det är inte korrekt samling – och samling i sin tur gynnar bara hästen om den utförs korrekt.

Samling måste tränas i små steg under en väldigt lång tid, så att hästen kan muskla sig och lära sig använda sin kropp korrekt. På vägen till samling måste vi därför fundera kring två saker, hästens exteriöra förutsättningar och hästens karaktär, eller det många kallar lynne.

Exteriöra förutsättningar

Vad är den ideala exteriören för att kunna samla sig? Jag personligen brukar titta på tre faktorer. Den första faktorn är vinkeln på hästens bakben. Har hästen rakare bakben kan samling vara svårare. Har hästen mer vinklade bakben, in under magen, kan samlingen vara lättare.

Det andra jag tittar på är halsen och bogpartiet. Är halsen för kraftig i anslutning till huvudet så kommer hästen ha svårare att bli eftergiven i nacken Ta en knuten hand och sätt den under, där käkpartiet går över till hals. När hästens huvud är i en avslappnad position borde det finnas gott med utrymme för din näve. Om det bara blir ett litet utrymme, så kan hästen få en olustig känsla av att inte kunna få ordentligt med luft när den ger efter i nacken.

En häst vars hals går rakt ut kommer också ha svårare att komma upp i bogpartiet än en häst vars hals är väl ansatt. Bogpartiet ska vara välvinklat och gärna komma ut en bit från bröstkorgen, som behöver vara vid för att underlätta en stor variation av rörelser.

Det tredje jag tittar på är ryggen. När jag började studera samling trodde jag att vinkeln av bakbenen var det absolut viktigaste. Men nu har jag börjat fundera på om en överbyggd rygg är ett större problem på våra hästar.
Fundera på: vad händer när du samlar? Hästen måste lyfta bogarna. Om bogarna är i naturlig nedförsbacke måste de lyftas mycket mer än om de är i uppförsbacke. Är hästens rygg byggd i uppförbacke, med manken högre än korset behöver inte hästen resa sig lika mycket för att kunna samla sig.

Varje häst har sina svagheter och styrkor

Om din häst har brister i sin exteriör betyder det inte att den inte kan lära sig att bära sig bättre i tölt. Varje häst har sina svagheter och styrkor i både kropp och rörelse. Med arbete kan alla hästar bli mer smidiga och lösgjorda, med en flexibel nacke och en stark överlinje.

Har en häst för många brister i sin exteriör är det svårt att jobba med för hög grad av samling – då är det heller inte rättvist att be hästen om det arbetet. För hästen kan inte, den är helt enkelt inte byggd för det. Du måste vara ärlig och låta dina förväntningar vara i balans till hästens förutsättningar. Du kan inte göra en häst till något den inte är – men du kan göra en häst till den bästa versionen av sig själv.

Hästens karaktär

Den andra faktorn till hur långt en häst kan nå längs vägen till samling är hästens karaktär, det många kallar för lynne. Vi tar exemplet: du har en häst med den perfekta ”svanhalsen”, väl ansatta bogar, bogar som rör sig stort mjukt och med en stark överlinje, men hästen inte vill, spelar alla de goda exteriöra förutsättningar någon roll då? Nej.

I dag ser vi inte samma ”lynnesfel” som jag såg när var jag tolv år gammal, inget bockande eller tjurskallighet. Det vi ser i dag är hästar är oerhört ambitiösa och kraftfulla. Dagens islandshästar är avlade för prestation och du kan träna dem till i princip vad som helst. För att bygga muskler på dessa individer måste du jobba med lågintensivt arbete, och inte bara rida på en häst som springer.

Bekväma hästar

Det finns också bekväma hästarna. De som gärna slipper arbete och är duktiga på att undvika det. Dessa hästar kan vara svåra att rida, när du fått fatt på en sida försvinner ett ben i väg, och sen försvinner en bog åt ett annat håll. Det behöver inte ha att göra med hästens exteriör, utan hästen kanske helt enkelt inte vill arbeta. Med utgångspunkt att hästen har blivit kontrollerad av veterinär och mår bra, så måste du jobba väldigt långsamt med sådana hästar. Du måste veta när du ska sluta. Om du pushar en sån häst över sina gränser kommer träningen ta flera steg tillbaka.

Personligen tycker jag att hästar med eldigt temperament är de som är svårast att arbeta med. De som blossar upp, du frågar om de kan göra något och de bara exploderar och säger NEJ. Hade de varit en människa hade de slagit dig.

Den ideala hästen är, enligt mig, den lugna samarbetsvilliga hästen. Hästen behöver inte ha stora gångarter, även om min idealhäst har det.

Kommunikationen

Om vi nu går över till ryttarens brister. Säg att du har en häst som höjer huvudet och har en hjorthals. Vad är det första du bör göra med den hästen?
Lära den att söka kontakten med bettet, lång och låg och stretcha ut sin överlinje. Om hästen inte accepterat bettet så kommer inte överlinjen utvecklas när du rider.

Vad har du gjort, som ryttare, för att det skulle bli så här?

Men du kan inte bara sitta på hästen och säga ”Hörrö, ta ner huvudet”.
Hur berättar du för din häst att den ska länga sin hals och sänka sitt huvud? Tänk på det så här: vad hände med den här hästen som fick den att börja ta upp huvudet när den rör sig med ryttare? Ingen häst är född på det sättet. Vad har du gjort, som ryttare, för att det skulle bli så här?

Du drog i tyglarna, du hängde i tyglarna. Så vad måste du lära hästen? Att du har en mjuk hand så hästen kan söka kontakt med bettet och att hästen kan lita på att du inte drar den i munnen.

Du kommer fortfarande behöva känna ett tryck, du kommer inte tappa kontakten med tygeln. Du måste alltid ha en kontakt med hästens mun, men inte mer än fem hektogram i varje hand. Så när vet du att du har för tung kontakt i handen? Det måste bli en känsla. Varje häst är olika och har de har alla olika känslighet för trycket i tygeln. Du börjar alltid med en lätt kontakt och sen arbetar dig uppåt mot en god kontakt. Jag brukar beskriva min ideala kontakt som att det är att hålla ett barns hand. Jag rycker inte i handen, jag bara håller den. Det är ett svårt koncept men jag tycker ändå det är målande för vilken kontakt jag vill ha.

En del elever säger till mig ”hästen drar i mig. Jag brukar svara ”Den har något att dra emot, så varför drar du tillbaka? Om du inte drog skulle inte hästen inte dra”.

En bra övning

Centrerad ridning har en bra övning där en person får spela ryttaren, som håller i tyglarna, och en annan person får spela hästen som håller i bettet och ger feedback tillbaka till ryttaren. När du är hästen, så kan du känna vilket tryck på bettet ryttaren ger och hur det känns för hästen. När ryttaren tror att den inte gör mycket, så påverkar den ofta mycket.

När ryttaren tror att den inte gör någonting så är det ofta tillräckligt.
När jag själv spelat häst så har jag känt att alla som spelat ryttare haft mer tryck i ena tygeln. Ofta i höger tygel och det är något vi ska vara medvetna om.

Jag upplever att kontakten med hästens mun är något väldigt många människor har problem med

Jag upplever att kontakten med hästens mun är något väldigt många människor har problem med. Det ska finnas en kontakt, men kontakten måste vara väldigt mjuk.

För att hitta känslan så föreställ dig att du sätter ett gummiband mellan dina axlar som sedan löper ner längs dina armar ner till hästens mun. Gummibandet är elastiskt och kommer därför ge med lite. Men ryttaren måste använda sina armbågar för att stabilisera det. Armbågarna ska kännas tunga och vara böjda i en L-form. De kan röra sig lite framåt och lite bakåt, men du vill ha dem vid din höft och de ska aldrig rätas ut.

För att hålla tyglarna korrekt, måste du använda dina triceps (musklerna på undersidan av din arm) inte dina biceps. Det av den enkla anledningen att triceps är muskler som stabiliserar.

Lösgjordhet

Nu när du har en mjuk kontakt med din häst och har slutat ha en orolig hand, kan vi börja arbeta mot samling. Oavsett lynne eller exteriöra förutsättningar hos din häst, så är det första steget mot samling alltid lösgjordhet.

För att samla din häst måste du ha möjlighet att påverka hästens framben, hästens mitt och hästens bakben separat. Det är svårt. Samling kräver att hästen är i bra form, bra kondition och att hästens kropp är mjuk.

Det första steget är att hästen måste kunna stretcha ut sin överlinje och söka sig framåt mot kontakt. Det andra steget är att hästen att kan böja sin nacke åt bägge hållen. Här kan man jobba med morotsstretch, för att få hästen att stretcha ut musklerna, men också för att få en uppfattning om hästen har några svårigheter.

Det tredje steget är bogarna. En del hästar har väldigt rörliga bogar, andra har mindre rörliga bogar. Det fjärde steget är hästens revbensbåge. Om hästen låser både fram och bak kan du inte påverka mitten. Så du måste lösgöra den så att den kan engagera sitt mittparti.

Som femte steg har vi hästens höft. När hästen trampar under sig påverkar flexibiliteten i hästens höft. När hästen töltar behöver den ha flexibla höftleder. Den töltande hästen använder sina bakben i en diagonal rörelse, en passtaktig häst har väldigt raka rörelser. Det är därför vi jobbar med hästen ska korsa sina bakben och jobba med bakbenen under sig, för att stretcha ut höftleden.

Här är en lista med övningar jag använder för att lösgöra hästen, de flesta är klassiska dressyrövningar.

• Bakdelsvändning.
• ”Skala äpplet”, du jobbar i en spiral ut i från en mindre till en större volt.
• Skänkelvikning.
• Öppna.
• Sluta.

Rakriktning

Det nästa steget mot samling är rakriktning. Titta en gång till på bilden på mig och Isold. Vilka steg har vi tagit för att komma till den punkt där hon är nu? Jag började med att träna på att göra korrekta halter. Det låter väldigt enkelt, att hon skulle stanna med jämnt med alla fyra hovar. Jag fick börja med att få henne rak, och sen, i väldigt långsamt tempo bara genom att använda sätet, gå långsamt in i halten. Sen en långsam igångsättning för att återigen gå in i korrekt halt, och så om igen.

Varför är det så svårt?

Nästa steg var att rida en rak linje. De som ridit för mig vet att rida en perfekt rak linje är lättare sagt än gjort. Med Isold var det väldigt skakigt till en början.

Varför är det så svårt? Jag brukar beskriva det som att det är som när jag ska borsta tänderna med min vänsterhand, jag missar munnen och spiller vatten på mig själv. Det är likadant för våra hästar. Hästar har en sida där de är starkare.

Om en häst har en väldigt dominant sida så är den också väldigt obekväm att sitta på. Det känns som du hänger på ena sidan. Du måste hjälpa den och rakrikta den. För att göra det, måste du sitta på ett sätt som hästen kanske inte vill att du gör. Om hästen hela tiden drar åt högersidan måste du själv kompensera med dina vikthjälper utan att bli spänd eller hetsig. Du ska vara lugn, stabil och metodisk som ryttare. Målet som ryttare är att vara mjuk, följsam och samtidigt stabil.

Ramen

Alla dessa övningar behöver till en början göras väldigt långsamt i skritt, så att hästen kan bygga upp rätt muskler. Så hur får du en häst att gå långsamt? Med ditt säte.

Jag ska berätta om Victoria, ett av mina ston. Hon är väldigt grön och har rejält med framåtbjudning och energi – som hon inte riktigt vet var hon ska göra av. Förra vintern jobbade jag med henne i ridhuset, i min vinteroverall, och jag var blöt av svett – inte för att jag drog i henne eller pressade henne utan för jag inte gjorde det. Jag svettades för jag var så fokuserad. Jag satt och tänkte ”Jag får inte ta henne i munnen” och hon var väldigt pigg. Jag började bli trött efter att ha under en längre tid intalat mig själv att ”håll ramen, ha lika tryck i sittbenen och att andas ordentligt.” Det lättaste hade varit att dra i tygeln och stanna henne, men då hade vi inte åstakommit det som var målet: att hon skulle lyssna på mitt säte.
Men när hon äntligen gjorde det så nöjde jag mig och satt av direkt. Att inte dra i tygeln är ofta svårare, men vi måste ibland ta den svårare vägen.

Varje del av din kropp är kopplad till hästen

Vad menar jag då med ramen? Det jag menar är att sluta dina skänklar kring hästen. Jag menar att vinkla in svanskotan utan att korta dina muskler, släpp ner ditt centrum i sadeln – som att släppa ner en boll. Andas. Släpp ländryggen och ljumsken. Föreställ dig att dina sittben har små spikar på sig som ska ner i sadeln. Hästen kommer känna det.

Varje del av din kropp är kopplad till hästen. Om din kropp inte är på hästen så finns det ingen kommunikation i ridningen. Om dina sittben inte är där finns ingen kommunikation. Om dina ben inte sluter an kring hästen finns ingen kommunikation. Allt i din kropp måste på ett eller annat sätt vara kopplad till hästen: skänklarna, dina sittben, dina händer på tyglarna, om du sänker en axel kommer din häst sänka bogen. Allt har en betydelse.

Glöm inte insidan

Det finns såklart en mental bit också. Du måste centrera dig själv. Jag gör det hundra gånger om dagen, den dagen med Victoria var det nog närmare 1 000 gånger. Ja, du kommer bli ocentrerad, du kommer tappa balansen. Men, det är bara gå in i balansen igen. Du har ett levande djur under dig, saker och ting förändras hela tiden.

Det kan vara frustrerande. Det kan vara så frustrerande att du vill skrika och sparka på något. Jag har också såna stunder. Jag sitter av en häst och konstaterar att det var ingen trevlig ridtur, men du måste släppa det. Du måste bestämma dig för att nästa ridtur kommer bli bättre.

Jag tycker det är väldigt viktigt att aldrig bli besviken på din häst. För vet du, de har säkert blivit besvikna på dig många gånger, men de förlåter dig alltid.

Han kände det som om han hade svikit mig

Jag har gått igenom detta med min hingst, Parker. Det var några år när jag var upprörd över att jag inte kunna fortsätta utvecklas med honom. Och han kände det.
Han kände det som om han hade svikit mig. Det är inte en bra känsla mellan dig och din häst.

Så jag fick släppa mina förväntningar. Jag ville att han skulle ha en mycket bättre långsam tölt, och han hade sina begränsningar. Hans bakben var vinklade så att det var svårt för honom att vinkla dem på det sätt som till exempel Isold kan. Han är helt enkelt inte byggd för att kunna utföra det jag ville. Så jag blev tvungen att säga till mig själv ”Okej, du måste släppa detta. Du har gjort honom till sitt bästa jag och det räcker.”.
– Ingen är perfekt, speciellt inte jag, så jag kan inte förvänta mig att min häst ska vara det.

Sammanfattningen av detta är att graden av samlingen som varje enskilt ekipage kommer att nå beror på vad hästen är kapabel till och hur mycket du som ryttare är villig till att rannsaka dig själv.

Detta är den första delen av tre, nästa del publiceras om en vecka.
Artikeln är skriven av: Sigrún Brynjarsdóttir
Illustrationer gjorda med inspiration från Margot Apple.
Publicerat med tillstånd av The Icelandic Horse Quarterly, ©2020 USIHC