Katie Sundin Brumpton om beslutet att avstå VM: ”Inte värt att ta den risken”

Katie Sundin Brumpton är bosatt i södra Skåne och har länge haft en plats i det finska landslaget. I år blev hon uttagen till världsmästerskapet i Schweiz och fick välja att ta med sig antingen Salvar frá Klukku (f -13, e Korgur frá Ingólfshvoli, u Salka frá Ingólfshvoli) eller Depill från Fögruhlíð (f -12, e Smári från Askagården, u Aleiga från Ekeby). Ryttaren valde att tacka nej till ett mästerskap för första gången på länge, ett beslut som inte var enkelt men helt rätt, menar hon. 

– Beslutet grundades i flera faktorer. För det första ville jag inte utsätta min häst för den långa resan. För oss hade det tagit minst 14 timmar även om vi bor i södra Sverige. Dessutom föredrar vi att köra på natten, när det både är svalt för hästarna och mindre trafik. Detta skulle inte vara möjligt eftersom vi skulle vara tvungna att anpassa oss efter tullens öppettider, säger hon.

Funderingar kring underlaget

Det finns ytterligare en anledning till att hon tackat nej till mästerskapet. 

– Jag är orolig för underlaget, eftersom jag inte varit där tidigare och det är en helt nyanlagd bana. Eftersom en av mina hästar skadade sig i samband med NM i Finland 2022 så är jag väldigt försiktig när det kommer till underlag. Jag vill ha friska hästar i många år till och för mig är det inte värt att ta den risken, att komma dit och känna att banan inte håller, säger Katie. 

Ekonomiskt stöd

En annan bidragande faktor var den extra tid som behöver läggas på pappersarbete för att komma in i ett land som inte tillhör EU samt de kostnader som krävs. Dock menar hon att kostnaden i sig inte hade varit det primära problemet.

– Det finska landslaget ligger under ryttarförbundet i Finland, vilket gör att vi får otroligt fint stöd därifrån. Detta mästerskap hade därför inte kostat mig mer än vad SM kostade. Men jag har förstått att det är otroligt dyrt för många andra ryttare att ta sig dit. 

Måste tänka logiskt

Det var inte ett lätt beslut att fatta. 

– Tävlingsmänniskan i mig ville såklart åka. Att vara på ett VM är en otrolig upplevelse och fantastisk gemenskap med alla som är där. Men någonstans måste man sätta allt det där åt sidan och tänka logiskt. Jag är för mycket av en perfektionist och vill vara med i alla beslut hela vägen. Jag älskar att rida på min häst och vill göra det i många år till. Om jag hade känt till tävlingsplatsen sedan tidigare och visste mer om underlaget så hade kanske situationen varit annorlunda. 

Framöver väntar istället tävlingar på Sundabakki och sedan Margaretehof för ryttaren. I höst hoppas hon kunna tävla på Elmia vid Jönköping Horse Show. 

– Sedan hoppas vi kunna delta vid nästa VM, det är målet i alla fall, säger hon.