Klar för SM-final – trots körtelfeber: ”Jag tänkte inte stryka mig”

När 15-åriga Molly Winell och hennes Pjakkur frá Lækjamóti (f -17, e Trymbill frá Stóra-Ási, u Önn frá Lækjamóti) gick in i uttagningen i tonåringarnas GK-tölt under torsdagen på Himmelstalund hade Molly bara hunnit rida två gånger på två veckor.

Anledningen var inte någon planerad vila inför mästerskapet. Molly hade drabbats av körtelfeber och varit så sjuk att hon hamnade på akuten. Ändå räckte ritten till en plats i B-finalen.

– Jag är en tävlingsmänniska, så jag bestämde mig tidigt på morgonen för att jag skulle göra mitt bästa. Det tycker jag ändå att jag gjorde.

Blev bara sjukare

Sjukdomen började omkring två veckor före starten på GK-SM. Till en början var Molly rejält förkyld och när hon fick prickar i halsen misstänktes halsfluss. Hon fick antibiotika, men i stället för att bli bättre blev hon allt sämre.

– Jag låg i samma soffa i typ en vecka. Till slut kunde jag inte ens prata för att jag var så svullen i halsen.

Det blev ett besök på akuten och diagnosen körtelfeber. För Molly innebar det också att ridningen fick ett abrupt stopp. Pjakkur behövde samtidigt hållas igång inför mästerskapet och lösningen blev att ta hjälp.

– Som tur var erbjöd sig Jenny Muskos att ta Pjakkur, så han har varit där en vecka. Sedan har jag ridit två gånger innan jag startade här, första gångerna på två veckor. Det var kanske inte den bästa uppladdningen.

När det var dags för GK-SM mådde Molly bättre, men tröttheten fanns fortfarande kvar.

”Jag får väl ha en säng i boxen”

Att stryka sig från mästerskapet var trots det inget alternativ Molly själv ville överväga.

– Nej, nej, nej. Jag sa till mamma: ”Jag får väl ha en jävla säng i boxen då, som jag ligger i sen. Jag tänker inte stryka mig.”

Föräldrarna var mer tveksamma.

– Både mamma och pappa var lite så här: ”Ska du verkligen det här?”

Det fanns också en medicinsk aspekt som gjorde situationen mer komplicerad. Molly berättar att läkaren, som visste att hon planerade att tävla, hade sagt åt henne att inte rida på åtminstone fyra veckor.

– Jag bara: ”Du kan inte säga så till mig.” Sen är det klart att jag är försiktig ändå, säger Molly.

Adrenalinet hjälpte till

Dagen före uttagningen, under onsdagen, var det fortfarande tydligt hur mycket sjukdomen tagit på krafterna.

– När jag tränade satt jag där och undrade vem som skulle göra jobbet åt mig. Jag orkade inte.

När det väl blev tävling förändrades känslan.

– Jag fick lite adrenalin. Han blir väldigt taggad också. När man tränar på banan är han ganska normal, men när det väl är tävling händer det något med oss.

Pjakkur blev pigg och glad och Molly fick själv plocka fram de krafter som behövdes.

– Jag är väldigt nöjd med att jag vågade rida och vågade känna. I dag lyckades jag ändå göra jobbet, så det är bra.

Andra säsongen tillsammans

Molly och Pjakkurs har varit ett ekipage i drygt ett och ett halvt år och är inne på sin andra tävlingssäsong. Redan förra året kvalade de till sport-SM – något Molly själv beskriver som oväntat – och där blev det dessutom SM-silver i T1 för juniorer.

Molly hade inte heller någon lång bakgrund inom islandshästsporten när Pjakkur kom in i bilden. Hon kommer från ponny- och ridskolevärlden och hade tidigare siktet inställt på hoppning. Sedan blev hon medryttare på en islandshäst.

– Och sedan var det bara: det här är grejen. Det är jätteroligt. Mycket roligare än hoppning.

Med Pjakkur tycker hon framför allt att kemin har blivit en styrka.

– Vi passar så bra. Vi har inte så mycket diskussioner, varken hemma eller på banan. De missar som görs är mitt fel. Vår styrka är att vi passar och klickar.

På lördagen sätts samspelet på nytt prov. Klockan 12 rider Molly och Pjakkur B-final i tonåringarnas GK-tölt – en finalplats som för bara drygt en vecka sedan, när Molly låg på akuten, var långt ifrån självklar.

Ridsports samlade rapportering från GK-SM
Fullständigt resultat från tävlingen hittar du i Horseday-appen
EiðfaxiTV sänder live