Markne om islandshästar: ”Lite svårare att få dem att bära sin ryttare utan spänning”

Pether Markne är eftertraktad som tränare i hela världen. Han har en säregen förmåga att lyfta fram det bästa i ekipaget, oavsett nivå och disciplin. Kanske är det för att han ser hästen. Ser individen och vad den behöver. Under ett samtal om träningsfilosofi återkommer han hela tiden till vikten av att ha hästen med sig. Att lyssna och jobba på dess villkor.
– Grunden i ridning bygger helt på att så tidigt som möjligt förstå hur hästen fun-gerar. Jag är allergisk mot konstateranden som ”hästen är så stark”. Hästen har inte bett om att bli riden! En häst tänker inte att den ska uppträda si eller så, eller stanna på ett hinder.

Det handlar om kommunikation för att få ett samspel. Där ingår att tycka om sin häst, understryker Pether Markne. Men man måste också vara realist.

– Med vissa hästar kanske det aldrig klickar, men man kan ändå ha dem omkring sig. Om det inte fungerar med ens personliga temperament får man se det som en utmaning, ett projekt att jobba med. Man får anpassa sig och ge det tid.

Pether Markne har tränat islandshästekipage och haft flera clinics med temat ”En häst är en häst” där bland annat Denni Bergmann Hauksson ridit.
– Först hade jag bilden av en lurvig liten häst, men när jag kom närmare insåg jag att här har vi en häst som står högt i blod och är flyktbenägen.
I grunden är det samma träning som med alla hästar; du ska kunna lätta på handen och rida framåt.
– Med islandshästar var det kanske lite svårare att få dem att bära sin ryttare utan spänning. Å andra sidan ser vi det även bland heta hopp- och dressyrhästar. Vad vi måste veta är att det heta inte är det samma som framåtbjudning. En het häst kommer alltid att vara het, det handlar om att anpassa sig och se vad som går att förändra. I slutet av dagen handlar allt om att kunna rida för lätta hjälper.

Pether Markne är rädd för att låta negativ, men vad gäller synen på träning generellt går utveckligen inte i rätt riktning. I dag ska allt gå så snabbt. Man vill ha snabba svar, snabb bekräftelse.

– Det är här nörderiet kommer in. Detaljerna som gör skillnad. Men man måste jobba för det. Sätt upp mål och arbeta intensivt med dem i kanske ett halvår, så ska du se att något händer.

Han nämner de svenska toppryttarna som förebilder på att envist arbete lönar sig. Malin Baryard Johnsson, Peder Fredricson, Henrik von Eckermann – det är ingen slump att de är där de är. 

– De har en gemensam nämnare i att de är oerhört hårda mot sig själva. De är kritiska, gör analyser baserade på kunskap och erfarenhet. De är alltid med hästen, sitter i en position som gagnar hästen.   

Tålamod är grunden

Tålamod är fundamentalt i all träning med hästar. Det krävs strategisk och långsiktig vägledning. På så sätt går ridsport att likna vid ett maratonlopp; du måste vara uthållig och träna intelligent. Pether Markne önskar att tränarna skulle få ta större plats i Sverige, även om han inser att det också är en ekonomisk fråga. 

Han försöker formulera sig diplomatiskt:

– Vi har för många föräldrar som tränare. Det är lätt att det stannar vid en viss nivå, för till slut blir det svårt för båda. Det är svårt att vara både tränare och förälder. Visst kan man satsa tillsammans, men i satsningen måste man ta hjälp och själv utbilda sig. Att rida och tävla är inte bara att hoppa en bana och få en rosett. Man måste se hela bilden, se ridkonsten. Veta vad man gör – och varför. 

– När barnen sedan blir äldre kan man backa av. Meningen med all träning är att lära ryttaren att ta egna beslut.

Skillnaden mellan att träna barn och vuxna är framför allt att vuxna ryttare har ett invant mönster. De har gjort en sak många gångar, det går inte att göra en total förändring. Tränaren får gå in och observera helheten.

– Det är samma sak med en färdigutbildad Grand Prix-häst. Du kan inte göra om den, och det är också en konst. Man måste förstå att alla rider olika och är olika, har olika tänk runt ridningen. Det viktiga är att det är positivt, då kan man gå in och göra något.

En tydlig riktning

Att åka på clinics och rida för olika tränare kan vara bra för inspirationen – så länge som du har en i grunden stabil väg och idé om vart du vill.

– Visst kan man testa lite här och där, men du måste ha någon som fångar in dig så att du inte hamnar i djungeln.

”I grund och botten är det viktigaste att kunna skritta rakt fram, övergångar, framåtbjudning … Konsten att hålla det enkelt i ridningen får aldrig missförstås. Enkelt är inte slarvigt.” 

Som ung är det särskilt viktigt med en tydlig riktning.

– Man får inte hamna för långt ut på kanten, då kan det vara svårt att hitta tillbaka. Samtidigt vill man så mycket som ung, man vill så att det värker. Då är det lätt att glömma att i grund och botten är det viktigaste att kunna skritta rakt fram, övergångar, framåtbjudning … Tråkiga saker kanske, men jätteviktiga. Konsten att hålla det enkelt i ridningen får aldrig missförstås – enkelt är aldrig slarvigt. 

Här går utvecklingen i alla fall åt rätt håll, tycker han.

– Om du tittar på toppryttarna i hoppning ser du en helt annan dressyr på de hästarna i dag jämfört med för bara 10–15 år sedan.

Pether Markne tränar många hoppryttare i just markarbete. Filosofin är densamma oavsett disciplin – det är tränarens uppgift att att se till att hästen fungerar så bra som möjligt, oavsett hur den ser ut.

– Det finns inget färdigt recept. Vissa hästar får man göra så med, andra si. Hästen är en häst. Det som skiljer är att medan en dressyrhäst måste vara extremt fokuserad på ryttaren för ett extremt samspel, måste hopphästen även vara fokuserad på hindret. I hoppning får man aldrig träna bort hästens egen initiativförmåga.

Var nyfiken!

Han kommer in på det kanske viktigaste i all träning – förutom tålamod och ödmjukhet – nyfikenhet. Du måste vara nyfiken på att lyckas. Han tar ett konkret exempel:

– Du kan inte skylla nedslag på att hästen blev rädd för till exempel en flagga. Det är ju en häst! Det är din uppgift att träna så att den inte blir rädd. Som man säger – turen förföljer den skickliga.

Om utvecklingen på träningssidan inte är den bästa, ser det bättre ut på tävlingssidan. I dag är ridsport sport.

– Man respekterar hästen på ett annat sätt. Du ser inte längre ryttare som sitter i baren, man ser själv till att vara i bra form för att kunna göra hästen rättvisa. 

Sex detaljer som kan göra skillnad

1) Kroppskontroll

Vi pratar mycket om hästens rakriktning och självbärighet, men först måste du bli medveten om din egen sits och position.

2) Nörderi 

Ta till dig vad tränaren upprepar. Om han eller hon har påpekat 15 gånger att vänster skänkel är för rörlig måste du ta ansvar och träna själv. Tränaren är bara en spegel. Som tränare får jag energi av en elev som visar framsteg – det handlar om att ge och ta.

3) Rida rakt 

Rakhet är grunden i all ridning och kan inte nog understrykas. Hästen ska gå med jämnt stöd på båda tyglarna, och du ska sitta i balans.

4) Avspändhet 

Fokus ska ligga på att få hästen avspänd, för att få en bra kontakt och att hästen
accepterar och förstår vad du begär. Det minskar risken för missförstånd.

5) Våga lyckas 

Det är oundvikligt att göra fel, men det är viktigt att tro på träningen. Om du har testat något en gång, provat igen och det inte heller går den tredje gången – ändra något. Gör det enklare, så att du lyckas. Det är viktigt att känna den känslan, att ha lyckats.

6) Kunniga människor

Omge dig med kunniga, kloka människor med bra värderingar – inte med ja-sägare eller sådana som inte genuint bryr sig. Själv tycker jag att det är kul att bli äldre och kunna ge tillbaka till yngre.