Träningstips: Sidvärts med Caroline Agerhill

Sidvärtsrörelser är bra för att få en stel häst att böja sig i kroppen, mjukna och bli mer genomsläpplig. Halsen blir längre och steglängden i gångarten ökar.

– Ryggradens rörlighet ökar när hästen rör sig sidvärts eftersom bakbenen är ihopfästa med ryggraden. Utrymmet mellan frambenen
ökar då hästen breddar och korsar sina framben. Sidvärtsrörelser förbättrar hästens core-muskulatur, kroppsmedvetenhet, koordination, balans, stabilitet, rakriktning, bakbensaktivitet och förbereder därmed hästen för samling, säger Caroline Agerhill.

Vid träning av islandshäst vill ryttaren komma åt effekten av övningarna och därför behöver inte rörelsen utföras på samma sätt som i en dressyrtävling, där övningen är ett mål i sig. En variant av rörelsen kan fungera lika bra eller ännu bättre. Ryttaren kan se övningarna som verktyg för att hjälpa hästen i rätt balans och form enligt utbildningsstegen.

– Men tänk igenom vad som är syftet med övningen för just din häst. Islandshästen har stor variation både mentalt, exteriört och gångartsmässigt, tipsar Caroline.

Inom islandshästridningen följs varken tyska eller franska ridläran strikt utan ryttaren utgår från hästen och funderar på vad den behöver för att utvecklas.

– Alla hästar är mer eller mindre oliksidiga och därför kan en ridövning ge bra effekt i ena varvet men kanske ska den undvikas i det andra varvet. Det är bra att träna på motsatsen mot vad hästen naturligt har lättast för. Väljer hästen alltid höger galopp behöver den tränas mer i vänster galopp. Vill hästen bara springa behöver den träna på att slappna av och fokusera på sin tränare, och så vidare.

I inlärningsfasen ger inte övningarna så mycket effekt på hästen, men när hästen förstår övningen så väl att ryttaren kan ge efter i övningen ger det resultat.
– Det bästa är att påbörja inlärningen från marken. I ridning kan vara bra att börja träna övningen längs en vägg eller ett staket men med mer utbildning är det bra att ta sig från stödet och rida på ett mer fritt spår, det tränar ryttarens hjälpgivning och hästens lydighet.

Det gäller att inte blir kvar i en övning eller ett visst spår för länge, menar Caroline.
– Fastna inte på volt eller i en övning utan se det som en väg mot att utbilda hästen och förbättra gångarterna. Många övningar går bra att rida ute i naturen. Rid också rakt fram, och rid fort ibland. Målet med övningarna är att förbättra hästens ridbarhet och gångarter.

Vilken gångart passar då när, enligt Caroline?
 – När man påbörjar övningen i en snabbare gångart är det bäst att utgå från skritt, gå över några steg i till exempel tölt för att sedan gå tillbaka till skritt och fortsätta några steg i rörelsen. Det är bra att avsluta när övningen är mer korrekt för att underlätta hästens inlärning. Om hästen har mycket pass- eller töltanlag är det oftast lättast att börja övningen i tölt eftersom det då är lättare att inverka i tölt än i trav.

1. Öva mer i det svåra varvet
   Om hästen bara vill gå i vänster galopp behöver du rida höger galopp för att stärka hästen – om du rider lika mycket i båda varven består oliksidigheten. Tänk likadant med sidförande rörelser. Utgå från hästen och fundera på vad du kan göra för att få den mer liksidig och hållbar.
2. Lägg in mikrosidförande
   Bara två steg öppna eller sluta i tölt kan hjälpa till med balansen i gångarten. Använd övningen i korta ögonblick för att stärka och balansera upp.
3. Välj rätt gångart
   Öppna går jättebra att rida i skritt, tölt, trav och galopp. Skänkelvikning är svårare i tölt, för när hästen inte har den diagonala rörelsen kan den inte korsa bakbenen. Det går att närma sig skänkelvikning i tölt, men begär mindre tvärning. Sluta går att rida i alla gångarter även om islandshästryttare kanske inte gör den lika ofta i trav.

Stepping over – lätt att variera

Stepping over är en variant av skänkelvikning som ofta används i islandshästträning. Övningen kan varieras med mer böjning och mer tvärning, på volt eller rakt spår. Eftersom hästen rör sig diagonalt är det extra bra för gångartshästar som söker sig mot passtakt. Stepping over har särskilt bra lösgörande effekt på felridna hästar som är stela i kroppen.

– Särskilt för hästar som är styva i kroppen och behöver öva sig på att komma ut med halsen och länga sig fram till handen. Vi vill lösgöra hästens ryggrad och då är stepping over verkligen det bästa, säger Caroline.
– Både skänkelvikning och stepping over är mycket utbildande för både häst och ryttare och lärs in tidigt. Övningarna kan med fördel ridas i tölt och är extra bra för passtaktiga hästar som då mjuknar i kroppen.

Enligt Caroline ska man utgå från sätet och vara lätt i handen.
– Det är lätt att bli för bromsande om man använder händerna för mycket. 80 procent ska vara säte, 18 procent skänklar och två procent tyglar, som Eyolfur Isolfsson säger.

Skänkelvikning – lösgör hästen

Skänkelvikning är en lösgörande sidvärtsrörelse där hästen är rak i kroppen och ställd i nacken från rörelseriktningen. Hästen trampar med inre benparet framför och förbi yttre benparet. Hästen rör sig ungefär lika mycket framåt som åt sidan och övningen kan ridas på både rakt och böjt spår.
– Håll inte för hårt i tygeln, använd i stället sätet korrekt, tipsar Caroline.

Även om hästen ska vara rak i en korrekt skänkelvikning kan det behövas mer böjning i början.
– Utgå från stepping over och gör hästen rakare ju mer utbildad den blir.

Öppna – för bärighet och samling

Öppna är en rakriktande och samlande övning som lösgör bogpartiet och gymnastiserar bakdelen. Bakbenen går kvar på spåret och frambenen flyttas innanför spåret och korsas. Hästen är ställd i nacken och jämnt böjd i hals och kropp från rörelseriktningen. Om hästen tvärar för mycket blir det i stället en skänkelvikning och bärigheten försämras. Böjningen i bakdelens leder ökar av ridning i öppna, bärigheten förbättras och hästen blir mer samlad. Öppna kan ridas på rakt eller böjt spår och hovarna kan gå på tre eller fyra spår.

Men hur kan öppna vara en rakriktande övning när hästen är böjd? Caroline förklarar:
– Vi behöver böja för att jobba med rakriktning. Cirka 80 procent av hästarna skjuter ut höger bog och får inte med sig vänster bakben. Då hjälper det att göra en högeröppna för att få in den högra bogen och det vänstra bakbenet. Men tänk till, för om man jobbar med vänsteröppna förstärks oliksidigheten, så man måste utgå från vad hästen behöver.

Öppna är effektivt för att utveckla tölten, framför allt passtaktig tölt. Öppna både lösgör, balanserar, formar, rakriktar och samlar tölten.

Förvänd öppna – kan utveckla tölten

En bra övning om hästen skjuter ut den yttre bogen. Är hästen obalanserad och rollar i tölt kan ryttaren med fördel balansera hästen i öppna och förvänd öppna

Sluta – för kontroll på bakdelen

Sluta är en svårare, mer gymnastiserande och samlande övning. Sluta rids på tre eller fyra spår med korsande bakben. Hästen är ställd och böjd i rörelseriktningen och böjningen är tydligare än i öppna. Hästen bör först kunna öppna, där ryttaren har kontroll på framdelen. I sluta får ryttaren kontroll på bakdelen.

Tränar man sluta för tidigt i utbildningen kan hästen bli ”slirig med bakdelen” eller påbörja sluta själv, så kallad ”tvångssluta”. Då är det bättre att inte rida sluta under en period och sedan ta upp det igen i ett annat format, till exempel förvänd sluta på volt. Där är det är inte lika nära till hands att hästen gör slutan av sig själv.

– Sluta i tölt är en effektiv övning om hästen är travtaktig. Slutans samlande och koordinerande effekt på bakbenen gör att hästens takt förbättras. Hästen kommer in under sig med bakdelen, upp med rygg och bål samt blir rundare i formen. Sluta i skritt som förberedelse för galopp är en bra övning då man får med sig hästens utvändiga bakben som lyfter upp hästen i galoppfattningen och man får ofta med ökad bärkraft och samling in i galoppen. Ryttaren kommer fram med inre höften och hjälpgivningen för sluta och galopp är snarlik.

Förvänd sluta – tränar inre bak och yttre bog

Förvänd sluta är bra för att träna hästens inre bak och yttre bog. Men förvänd sluta kan kännas lite förvirrande, i alla fall när det handlar om vilken sida som är ”inner”. Enligt ridhandboken är det alltid den sida åt vilken hästen är ställd.
– Säg att du rider i vänster varv och behöver hjälpa hästen att få in höger bog och rider förvänd sluta. Då blir högersidan innersida, förklarar Caroline.

Diagonalsluta – svåraste övningen

Diagonalsluta, där man till exempel rider sluta längs med diagonallinjen, är en ännu svårare övning och kräver hög utbildningsnivå och lydighet hos hästen, som ska vara ställd och böjd i rörelseriktningen. Denna övning förbättrar ytterligare hästens bärkraft, schvung och samling.

– Det gör hästen smidig och diagonalsluta är bra för att samla och komma åt bättre bärighet. Förr red man inte så mycket diagonalsluta på islandshäst, men nu är det en ganska populär övning på Island och visas ofta i tävlingsformen gæðingalist. Och den är väl anpassad för tölt.