Fett i fodretVisste du att det finns fett i gräs och grovfoder? Eller att förhållandet mellan omega-3 och omega-6 är gynnsamt i sådant foder? Många hästar klarar sig utan extra fett, men för visssa kan det vara en bra energikälla.
Var varsam med oljan

Hej, kul att du vill läsa artikeln!
Det är inte ovanligt att ge hästar fett i form av olja eller fettrika foderblandningar. Men behövs det?
– Vanliga hobbyhästar behöver för det mesta inget extra fett. Men hästar som har svårt att hålla hullet eller som arbetar hårt och tävlar kan må bra av fett. Och hästar som är känsliga för spannmål kan få kalorier från fett i stället, om de behöver mer energi, säger Margareta Bendroth, agronom och hästrådgivare på Hushållningssällskapet Sjuhärad.
Vissa säger att olja är bra för hästar med magsår.
– Forskningen säger en del men det handlar också om erfarenhet. Vissa hästar som får olja bajsar bättre och får mindre magsår, det kommer från erfarenhet. Hästar som ofta får korsförlamning kan också må bättre av fett än av spannmål, säger Margareta Bendroth.
Om man upplever att hästen blir het av havre kan man prova att ge den energi i form av fett.
Även när det gäller den eviga tvistefrågan – om hästar blir heta av havre – kan oljan ha en fördel, om man tycker att havre ger ”stissiga” hästar.
– Jag har inte sett bevis från forskning i den frågan, men om man upplever att hästen blir het av havre kan man prova att ge den energi i form av fett.
Börja med små givor
Men det gäller att vara varsam med fettet. Börja med små givor för att hästen ska vänja sig. Även när man är uppe i full dos är det bra att dela upp på flera givor. Max en deciliter olja per utfodringstillfälle är en riktlinje.
Hästen har ingen gallblåsa som vi människor, och kan därför inte ta hand om större mängder fett. Hos hästar bryts det ned i tunntarmen.
– Om givan av fett blir för stor kan inte tunntarmen bryta ner det, och därmed hamnar det i grovtarmen. Där kan tarmfloran störas, ungefär som med floran kan störas av för mycket spannmål på en gång, säger Margareta Bendroth.
Maxgivan olja brukar anges som 350 milliliter per dag för en häst som väger 500 kilo, eller 75 milliliter per 100 kilo häst.
Det kanske inte låter som så mycket, men olja är en riktig kaloribomb – 300 milliliter olja motsvarar ett kilo havre när det gäller energi.

Nödvändiga fettsyror
Linolsyra, eller omega-3, och linolensyra, omega-6, är liksom arachidonsyra essentiella (nödvändiga) fettsyror som hästar inte själva kan tillverka, och därför behöver tillföras i fodret. Dessa fettsyror är viktiga för leder, för cellernas funktion och för immunförsvaret.
Fakta
OMEGA-3 OCH OMEGA-6
- Omega-3 och omega-6 finns ofta tillsammans i en och samma olja, och hästen behöver båda. Det är däremot bra om oljan innehåller mer omega-3.
- Fiskolja, algolja, camelinaolja och linfröolja har mycket omega-3 jämfört med omega-6. Rapsolja, valnötsolja och hampaolja har också ett gynnsamt innehåll. Det finns förstås fler oljor, se exempel i tabellen.
- ”Det finns i nuläget inte några belägg för vad som är en optimal kvot för hälsa. Det mest betydelsefulla är i stället det totala intaget av omega-6- och omega-3-fettsyror”, skriver Livsmedelsverket.
– Omega-3 minskar låggradiga inflammationer, medan för mycket omega-6 kan skapa inflammation. Det ser man i litteraturen när det gäller både människa och häst.
Men hästarna behöver båda, precis som vi människor. Det är dock viktigt att balansen mellan omega-3 och 6 är rätt, så att fodret innehåller mer omega-3.
– Gräs och vallfoder innehåller mer omega-3 än omega-6. Man brukar säga att två till fyra gånger mer omega-3 är bra, berättar Margareta Bendroth.
Forskningen har dock inte visat vad som exakt är den ideala fördelningen.
Omega-3 rika oljor är är fiskolja, algolja och linfröolja. Huvudkällan för omega-6 är nötter och spannmålsprodukter. Omega-6 rika oljor är majsolja, solrosolja, sojaolja och rapsolja.
Fettrika foder
Foder som är rikt på fett är vegetabiliska oljor (100 procent fett), riskli (15–18 procent), linfrön (30–40 procent), linfrökaka (23 procent) och värmebehandlade sojabönor (15–22 procent). Sojamjöl, däremot, innehåller bara 1 procent fett – men det finns ”feta” varianter, kolla innehållsförteckningen.
Färdigblandade kraftfoder där fett är tillsatt brukar innehålla mellan 5 och 14 procent fett. En ”vanlig” foderstat till hästar, bestående av grovfoder, bete, eller grovfoder och kraftfoder, innehåller mellan två och fyra procent fett.
Gillar inte oljan
Det finns en aspekt till att ta in när det gäller olja: vissa hästar vägrar äta den.
– Det gäller att få i oljan i hästarna. Vi hade ett fölsto som vägrade, vad vi än blandade oljan med. Man brukar säga att majs- och solrosolja är sötast och godast, medan rapsolja inte smakar så mycket.
Ytterligare en fråga att ställa sig är om kallpressat eller raffinerat är att föredra.
– De som är raffinerade har längre hållbarhet och smakar inte lika mycket. Däremot har kallpressad olja kvar mer av de naturliga näringsämnena.
På sociala medier har rapsolja diskuterats flitigt; vissa menar att man inte borde ge den till hästar.
– Men jag har inte sett något sådant i litteraturen, säger Margareta Bendroth.
Enligt forskning tar hästar upp fiskolja bättre än vegetabiliska oljor.
– Men fiskolja är inte så smakligt. Jag kommer ihåg när man gav fodertran till hästar och man fick tvinga i dem tranet. Hästar är vegetarianer, så det kanske är bäst att inte ge så mycket olja från animalier.
Extra E-vitamin behövs
Margareta Bendroth vill göra ett medskick. Hästar som får fett behöver mer E-vitamin för att de ska kunna bryta ner oljan.
– Foderolja brukar ha tillsatt E-vitamin, medan man kan behöva lägga till det om man ger vanliga matoljor. Många ger E-vitamin- och selenpreparat.
Så till frågan om det är bäst med olja eller färdigblandat foder. Olja kan härskna, särskilt om det är varmt ute, så det gäller att lukta och smaka. På sommaren kan man välja en raffinerad olja, som inte blir dålig lika lätt. Men det finns fördelar med olja jämfört med feta färdiga kraftfoder, menar Margareta Bendroth:
– Fördelen med olja är att du kan styra mängden själv.
Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 4/2026.
Följ Ridsport på