Nyheter
17 november 18:50

Filippa Helltén om sorgen efter Jimmy: ”Allt gick upp i rök samtidigt”

FörlustDe hade nått världstoppen tillsammans och planerna för en sista tävlingssäsong var redan på plats. Men på bara några timmar förändrades allt. Nu berättar Filippa Helltén om den oväntade förlusten av Óðinn, framgångarna som fortfarande är svåra att glädjas åt och framtiden utan hästen som betytt så mycket.

Filippa Helltén om sorgen efter Jimmy: ”Allt gick upp i rök samtidigt”
Redan vid NM 2022 satte ekipaget ribban. Foto: Sandra Nordin Johansson

Hej, kul att du vill läsa artikeln!

Den tillhör Ridsport Plus - logga in, prenumerera eller köp artikeln för att läsa vidare.

Det skulle bli en sista tävlingssäsong. Sedan väntade pension för Óðinn from Inchree (f -07, e Glotti frá Sveinatungu, u Mýra frá Hallkelsstaðahlíð), hästen som under smeknamnet Jimmy hade tagit Filippa Helltén till den internationella toppen inom pass.

Men den 13 oktober fick deras gemensamma resa ett abrupt slut. Den 19-årige valacken insjuknade hastigt hemma på gården och fick somna in bara några timmar efter att de första symtomen visat sig. När Ridsport Island pratar med Filippa några veckor senare är förlusten fortfarande svår att ta in.

– Jag har försökt analysera hela processen. Jag brukar kunna ta det helt okej när hästar går bort, men jag har inte tagit det så bra med honom.

Förlusten handlar om betydligt mer än en framgångsrik tävlingspartner. Jimmy hade under flera år varit en central del av både Filippas vardag och hennes framtidsplaner. Han var uppfödd av familjen till hennes sambo Aidan Carson, som själv hade tävlat honom internationellt för Storbritannien innan Filippa tog över. Tillsammans hade de byggt upp en tillvaro där en stor del av livet kretsade kring Jimmy, samtidigt som de sportsliga framgångarna hade öppnat dörrar Filippa aldrig hade kunnat föreställa sig.

Nu är både Jimmy och den framtid hon hade planerat borta.

– Allt man har jobbat för, karriären, planerna man hade och allt man bygger upp för, det försvinner. Det rycks ju bort från en exakt lika fort som hästen försvinner. Och jag tror det är väldigt svårt att hantera att det är det här tvådelade – det är inte bara hästen, det är inte bara karriären, utan allt gick upp i rök samtidigt.

Från Skottland till världstoppen

När Aidan så småningom kände sig färdig med sitt tävlande tillsammans med Jimmy fick Filippa möjlighet att prova. Hon hade då begränsad erfarenhet av pass och hade knappast kunnat föreställa sig vart deras gemensamma satsning skulle leda.

Filippa Hellten Odinn9
Ekipaget har flera mästerskapsmedaljer, däribland ett NM-guld 2022. Foto: Sandra Nordin Johansson

Det som började som ett försök att tävla lite utvecklades snabbt till en framgångssaga. Redan under deras första gemensamma tävlingssäsong 2022 tog ekipaget dubbla NM-guld på Åland, i både 250 meter pass och speedpass. Året därpå representerade de Sverige vid VM i nederländska Oirschot, där det blev brons i speedpass och en fjärdeplats i 250 meter pass.

Framgångarna fortsatte även när Jimmy började bli till åren. Vid NM 2024 tog de ytterligare ett brons i speedpass och under SM 2025 blev det dubbla guld, med tiderna 22,06 sekunder i P1 och 7,32 sekunder i P2. De var också uttagna till VM samma år, men Filippa valde att avstå med hänsyn till Jimmys välmående.

Under 2026 höll ekipaget fortsatt internationell toppklass och med i toppem i FEIF:s årsranking i speedpass. För Filippa är det fortfarande svårt att förstå hur långt den gemensamma resan faktiskt tog dem.

– Jag skulle bara testa att tävla lite pass, jag hade inte gjort det så mycket. Och sedan leder det ena till det andra. Ingen vet hur bra han kan bli. Det verkar som att han bara blir bättre och bättre, säger ryttaren som fortfarande pratar om Jimmy i presens.

Hon beskriver framgångarna som något hon aldrig hade vågat drömma om. Inte minst eftersom pass från början varit ett ganska främmande område för henne. Jimmy visade sig däremot besitta en närmast osviklig säkerhet i gångarten, något som skulle förändra Filippas sätt att både rida och tävla.

– Han har lärt mig typ allt. Verkligen allt. Att vara trygg i det, han var ju så extremt säker. Jag tror aldrig jag kommer sitta på en så säker passhäst igen.

Med Jimmy handlade tävlandet sällan om att bara genomföra ett godkänt lopp. Hans säkerhet gav Filippa självförtroendet att rida fortare, pressa tiderna och ständigt försöka utvecklas. En tid på 7,37 sekunder i speedpass var inte något att nöja sig med, utan en anledning att sikta mot 7,35 nästa gång. Och trots att hästen blev äldre upplevde hon att det fortfarande fanns mer att hämta.

Filippa Hellten Odinn 105
Foto: Sandra Nordin Johansson

Att en häst från Skottland skulle nå världstoppen var ingenting Filippa hade sett framför sig.

– Han har gett oss så mycket att det är helt otroligt.

När allt förändrades på några timmar

Trots att Jimmy hade hunnit bli 19 år fanns det en stark framtidstro inför den planerade sista tävlingssäsongen. Han hade visserligen haft återkommande hälsoproblem under stora delar av livet, framför allt allergier mot pollen och kvalster. Under perioder hade besvären lett till kraftig viktnedgång och problem med magen, som i sin tur orsakat kolik vid flera tillfällen.

Men de senaste åren hade besvären förbättrats avsevärt. De hade hittat rutiner som fungerade och upplevde att de äntligen fått ordning på problemen. Det var flera år sedan Jimmy senast hade haft några större besvär med magen.

– Vi sa det i somras att så här bra han mår nu har han typ aldrig mått.

Därför väckte det till en början ingen större oro när Jimmy visade tecken på kolik den där oktoberdagen. Tidigare hade han uppträtt ovanligt irriterat mot sina hagkamrater, med öronen bakåt och ett beteende som inte alls liknade honom. När han togs in verkade han däremot må bra igen och åt som vanligt. Men ungefär en timme senare började han visa koliksymtom.

Han behandlades för koliken, men tillståndet försämrades snabbt. Ytterligare omkring en och en halv timme senare var han så dålig att ett beslut behövde fattas.

Katie Och Dimmi _mal4154-förbättrad-nr
Foto: Sandra Nordin Johansson

Filippa berättar att de sedan tidigare hade diskuterat hur de skulle agera om Jimmy någon gång drabbades av så allvarliga magproblem att en bukoperation blev aktuell. Med hänsyn till hans ålder och hälsobakgrund hade de bestämt sig för att inte utsätta honom för det. Men att hålla fast vid det beslutet när situationen väl uppstod var betydligt svårare än hon hade föreställt sig.

– Jag hade ju sagt att skulle vi hamna i situationen att de behöver buköppna så kommer vi inte göra det. Och det är ju lätt att säga när man är vid sina sinnens fulla bruk, hästen mår bra och alla är glada och sådär. Men jag satt ju absolut och ringde kliniker och frågade om de tyckte han skulle komma.

Veterinären var samtidigt osäker på om Jimmy över huvud taget skulle klara en transport till klinik. Filippa försökte därför återvända till det beslut de hade fattat tillsammans medan Jimmy fortfarande var frisk, och till tanken bakom det: att alltid sätta hans välmående först.

Någon bukoperation genomfördes aldrig och exakt vad som låg bakom det hastiga sjukdomsförloppet är inte klarlagt. Jimmy fick somna in hemma på gården.

– Den här känslan av att inte ha kunnat göra allt, den hänger ju alltid över. Det är ju en väldigt jobbig känsla.

Samtidigt finner Filippa en viss tröst i att Jimmy inte behövde genomgå ett utdraget sjukdomsförlopp. Hon beskriver hur de under åren lagt stor omsorg på att anpassa hans tillvaro efter de hälsoproblem han haft. Valet av tävlingar, vardagens rutiner och möjligheten att leva på lösdrift hade hela tiden utgått från hans behov. Även om slutet blev ett annat än de hade planerat, är hon trygg i att han hade ett gott liv ända fram till den sista dagen.

Sorgen över allt som inte blev

När Filippa ser tillbaka på åren med Jimmy är det fortfarande svårt att fullt ut glädjas över framgångarna. Hon vet att de fått uppleva något extraordinärt tillsammans, men just nu överskuggas minnena av allt de fortfarande hade kvar att göra.

– Jag hoppas att jag kommer att landa i att jag kommer att vara glad för det vi har haft. Men jag är inte riktigt där än.

Att Jimmys tävlingskarriär närmade sig sitt slut hade hon varit inställd på länge. Det fanns en tydlig plan för ytterligare en säsong och därefter ett lugnare liv som pensionär. Men att den gemensamma tiden skulle ta slut redan nu var något helt annat. Även möjligheten att få se honom njuta av pensionen, efter allt han gjort på tävlingsbanorna, försvann.

Förlusten har också förändrat Filippas syn på sitt eget tävlande. Jimmy var inte bara hästen som tog henne till världstoppen, utan också den som under flera år hållit motivationen att fortsätta satsa på den nivån vid liv. Att träna, resa och tävla hade blivit en självklar del av tillvaron. Nu känns tanken på att göra samma sak utan honom främmande.

– Det har väl känts lite uppgivet, om man får säga så. Jimmy var ju inget framtidshopp, utan det var ju här och nu. Vi hade en säsong kvar i vårt huvud och sedan skulle han pensioneras. Men när det rycktes ifrån en så var man inte redo på det.

Filippa hoppas att hon med tiden ska hitta tillbaka till tävlingsbanorna, men någon tydlig plan finns inte. Det har gått för kort tid sedan förlusten och hon är fortfarande inte redo att föreställa sig en ny elitsatsning.

Vill hitta tillbaka till glädjen

Samtidigt finns det andra hästar att se fram emot. Tidigare under året köpte Filippa Mósart frá Álfhólum (f -19, e Dagfari frá Álfhólum, u Mánaglóð frá Álfhólum), en förstaklassbedömd fyrgångshingst som hon hittade i Tyskland och köpte efter att ha sett honom på film. Efter flera år med stort fokus på passgrenarna hade hon börjat sakna fyrgången, och Mósart kändes som en möjlighet att återvända till den. Några ambitioner om att han skulle bli en ny VM-stjärna fanns däremot inte – framför allt ville hon ha en rolig häst att utvecklas och tävla med.

– Jag köpte honom i samband med att jag verkligen ville ha en rolig fyrgångshäst. Jag har ridit jättemycket pass och mycket femgång de senaste åren, så jag ville ha en bra fyrgångshäst.

Hon har också yngre hästar på väg upp, men ingen som hon i dag ser som en självklar efterträdare på den absoluta toppnivån. Och kanske är det just där hennes syn på framtiden har förändrats som mest. Efter att ha upplevt en karriär långt utöver det vanliga tillsammans med Jimmy känner hon inget behov av att omedelbart försöka återskapa den med en annan häst.

– Jag har väl ingen häst i stallet som jag ser som en VM-stjärna just nu. Det har jag inte. Men jag tycker det ska få vara så. Jag tänker inte jaga det, utan det kommer komma till mig när det kommer.

Filippa är heller inte främmande för att i framtiden tävla någon annans häst. Hon har tidigare haft framgångsrika samarbeten med hästägare och ser fördelar med ett sådant upplägg, även om hon oftast föredragit att äga sina tävlingshästar själv och därmed kunna låta utvecklingen ta den tid som behövs.

Just nu är det däremot inte nästa mästerskap eller nästa medalj som står i fokus. I stället vill hon hitta tillbaka till glädjen i att träna och utveckla hästar, utan att varje steg måste leda mot världstoppen.

– Jag tror också att man får acceptera att den absolut högsta toppnivån inte kommer till en hela tiden. Rätt vad det är dyker det upp en häst, typ som Jimmy, som jag fick ha. Och så rider man på den nivån.

Kanske kommer en ny häst som kan ta henne hela vägen tillbaka till de stora mästerskapen. Kanske inte. Filippa är inte säker, och för första gången på länge känner hon heller inget behov av att ha svaret.

– Man får försöka få fram lite annat och ha väldigt roligt på vägen. Och se när man kommer dit nästa gång. Jag vet ju inte ens om jag gör det, så det får man ju ha med sig.

Senaste publicerat