Tre veckor till förlossning – nu jagar Elsa NM-framgångar: ”Jag kunde inte säga nej”

Vägen till Margaretehof fick en mindre omväg under SM i Norrköping. Elsa Teverud och Kolskeggur från Gunvarbyn (f -18, e Náttfari från Gunvarbyn, u Hulda fra Skodje) tog sig vidare från B-final till A-final i F1 – där de till slut stod överst på prispallen.

Elsa skrattar när hon blickar tillbaka på mästerskapet.

– Jag fick mer för pengarna. Egentligen gjorde vi ingen ditekt miss i femgångsuttagningen, utan den var bara fin men inte spektakulär. Då var de andra bättre. Men han är lite av en finalhäst. Mina tidigare hästar har varit uttagningshästar, så det är så jäkla kul att veta att bara vi tar oss till final så brukar han vara bra. I B-finalen var det ändå lite press, för där kände jag att chansen att vinna fanns. Men inför A-finalen kunde vi bara jaga. Då gick vi egentligen bara på känsla och flow – och så räckte det hela vägen.

När guldet väl var säkrat kom känslorna ikapp.

– Jag blev faktiskt väldigt, väldigt glad. Jag gråter inte så ofta, men på ärevarvet gick det inte att hålla tillbaka. Jag skyller på gravidhormonerna. SM har alltid varit viktigt för mig. Även om jag hade NM som mål också så visste jag att det kanske inte skulle bli av, eftersom det bara är några veckor kvar till förlossningen. Därför blev SM nästan ännu viktigare.

Tog chansen när frågan kom

Inför landslagsuttagningen hade Elsa redan förberett sig på att ett nej kunde vara fullt rimligt.

– Jag hade faktiskt förstått om uttagningskommittén hade sagt att risken var för stor. Hade de sagt att de gärna velat ha med mig men att det inte gick på grund av graviditeten, då hade jag accepterat det. Jag hade varit helt okej med att inte åka.

Men när frågan väl kom fanns det inga frågetecken.

– Då kände jag bara: ”Fan, jag kan inte säga nej.” Att mästerskapet dessutom går i Sverige gjorde också skillnad. Hade det varit långt upp i Finland eller ännu längre bort hade jag nog funderat en gång till.

Ett kvitto på allt arbete

NM innebär också något annat för Elsa. Kolskeggur är ingen häst som köpts färdig för stora pengar – han är resultatet av många års eget arbete.

– Det här är faktiskt hans första säsong som ren sporthäst. Förra året gick han även avel, så det här är första året som vi verkligen satsar fullt på sporten. Att han då tar sig direkt till landslaget och är med i toppen i Sverige är faktiskt häftigt. Ibland får jag nypa mig lite i armen.

Hon fortsätter:

– Det är en egenuppfödd häst som vi har tränat själva och ridit in själva. Ingen annan har tävlat honom före mig och jag har inte lämnat bort honom på tillridning. Jag har inte köpt en färdig häst från Island för flera miljoner, utan han har verkligen varit vår från start. Det blir ett sådant otroligt kvitto när det går bra.

Relationen mellan ryttare och häst har vuxit fram under många år, och Elsa tycker sig till och med märka att Kolskeggur har anpassat sig efter att hon blivit gravid.

– Jag känner nästan att han också känner att jag är gravid. Det känns som att han tänker att vi tar det lite lugnare nu. Jag vet inte om jag övertänker, men det känns faktiskt så. Vi känner varandra så väl. Han är dessutom otroligt jämn och har alltid varit väldigt ambitiös. Han vill verkligen göra sitt bästa och det tror jag att han vinner mycket på.

Kolskeggur är fortfarande bara åtta år och Elsa upplever att utvecklingen fortsätter.

– Han känns verkligen inte färdig. På SM hittade vi en ny växel i passen, och den kom egentligen först i B-finalen. Då kände jag bara: ”Vad gör han nu?” Det blev ett helt annat tryck. Sedan följde den känslan med även till A-finalen och vi fick våra första 7,5:or för passen. Han är lite fascinerande, för han känns nästan som en fyrgångshäst ända tills man ber om pass. Då kommer den bara.

”Min första förhoppning är att inte föda”

Under onsdagen väntar stilpass innan mästerskapet fortsätter med femgång och tölt senare under veckan.

Men det viktigaste målet handlar inte om placeringar.

– Min första förhoppning är faktiskt att inte föda. Vi hoppas att barnet håller sig inne tills vi kommer hem. Barnstolen är med och journalerna är utskrivna, så vi är förberedda.

Trots att det bara återstår tre och en halv vecka till beräknad förlossning känner hon sig lugn.

– Vi har tre veterinärer i teamet, en sjuksköterska och en massa mammor här, så jag känner mig faktiskt i väldigt trygga händer. Jag är inte särskilt orolig för själva förlossningen. Däremot har jag drömt flera nätter att barnet börjar komma när jag sitter i sadeln, berättar Elsa med ett skratt.

Hon är samtidigt medveten om att förutsättningarna inte är desamma som under en vanlig säsong.

– Jag förstår ju att jag kanske inte orkar sitta emot eller driva på på samma sätt som vanligt. Men jag hade inte varit här om jag inte trodde att jag kunde prestera. Gör vi en bra start så tror jag att vi har chans.

Blicken mot VM

Även om NM är säsongens stora mål finns den långsiktiga planen redan klar.

– Med facit i hand hade det kanske varit perfekt att få barn någon månad senare, så man slapp vara höggravid nu. Men samtidigt får jag många månader på mig att komma tillbaka inför nästa säsong.

Och nästa säsong har ett tydligt huvudmål.

– VM är fortfarande målet. Han ska fortsätta vara en av de bästa hästarna i Sverige och behålla sin plats i landslaget. Det är dit vi siktar.

Ridsports samlade rapportering från NM
EiðfaxiTV sänder live