Tömkör hästen stark och balanserad: Så kommer du igång

Tömkörning är ett mycket effektivt verktyg för att bygga upp hästen hållbart från marken, det kan verka svårt med flera meter töm att hålla reda på, var börjar man egentligen? Och vilken utrustning  behövs? Vad kan man göra och hur? Matilda Olofsson brinner för att utbilda hästar och ryttare i tömkörningens ädla konst och guidar i en serie om tre delar till hur du kommer igång med att tömköra din islandshäst säkert och lär ut effektiva metoder för att stärka hästens core och bålstyrka på töm. 

Matilda möter många islandshästar i sin yrkesroll, både som deltagare på hennes clinics eller kurser och som kommer till henne för rehabilitering, hon håller även regelbundet lektioner i tömkörning på islandshäststall.

Gynnsamt för islandshästar att arbetas från marken

– I själva tömkörningen skiljer sig inte islänningarna så mycket från andra, vi har många halvblod som kommer till oss för rehab, och jag ser liknande utmaningar hos dom. Generellt är hästarna väldigt rörliga idag, särskilt islandshästarna som ofta är superrörliga. Jag upplever dagens islandshästar som små sporthästar, ofta mycket alerta, och de kan vara mer känsliga för hur man sätter tömmen än andra, sett till att det har fler gångarter att välja mellan. När islandshästar kommer till mig för rehab är det av varierande orsaker, ofta är det multifaktoriellt, ofta halskotpelare, hältor och rygg samt gaffelbandsskador. Tömkörning ligger då nära till hands att tänka på. Alla typer av hästar mår bra av att tömköras, medan vissa kan vara extra gynnade, som islandshästar som ofta har proportionellt sett stora ryttare. All markträning är bra. Men tömkörning ger så mycket fler möjligheter än longering och annat. Inte bara som rehab utan även prehab!

Tömkörning kan bli trassligt, men det ordnar sig!

– Jag märker att många tycker att det är lite läskigt med tömkörning och därför är rädda för att testa. Jag har full respekt för att det kan kännas otäckt med så långa tömmar, och för rädslan för att tappa hästen eller att bokstavligen snurra till det. Jag tror dessvärre att den oron hämmar många, och brukar därför skämtsamt säga att en stor fördel med att tömköra, är att vi inte kan ramla av. Naturligtvis ska man ha respekt för att saker kan hända även i tömkörningen, men om du aldrig provar, kommer du heller aldrig känna dig tryggare. Visst händer det att det blir trassligt och stundvis riktigt utmanande, men så är det ju även i ridningen. Särskilt var nog känslan så när du en gång i tiden lärde dig rida. Du kommer att märka att ju fler gånger du hamnar i en oväntad situation och lyckas reda ut den, ju mindre blir oron över att det ska hända. Och ju mer sällan händer det.

Säkerhet 

– Det finns många smarta tricks för att minimera riskerna, exempelvis att alltid använda delade tömmar som inte sitter ihop i änden. Tappar man tömmen då är risken mindre att den fastnar i någon loop runt ett ben eller fastnar på en stubbe i skogen, och sitter de inte ihop rätar de oftast ut sig bakom hästen. Tömkör man så mycket som jag gör har man tappat en del hästar genom åren. Det är inte önskvärt, men visst händer det. Precis som vi ibland ramlar av. Det största orosmomentet är ofta att hästen ska trampa på tömmen, men med delade tömmar minskar du risken för det. En annan klok sak är att använda lädertöm, eftersom lädret går av om hästen fastnar. Har man en väldigt framåt häst som man är bekymrad för att tappa kan man istället för att dra innertömmen genom gjorden sätta den direkt i kapsonen eller inner bettring. Jag kallar det för en lös innertöm, och använder det i flera syften. Den lösa innertömmen är strålande för hästar som är extra busiga, för jag kan enkelt ta in hästen på en volt om situationen eskalerar, utan att riskera att sätta mer tryck i hästen. Med en busig häst kan det annars lätt bli så att man instinktivt råkar ta väldigt mycket i tömmen, och inte sällan leder det dels till ökad stress men också till att hästen antingen vänder eller kastar sig utåt. De har ingen annanstans att ta vägen. Den lösa tömmen tycker jag kan avdramatisera en sådan situation, eftersom det är så lätt att leda in i en longeringsposition och lösa situationen mer kontrollerat där. Den lösa innertömmen är också kanon för hästen som behöver få hjälp att våga länga ut halsen och komma upp i ryggen, eller som gärna slår över i tölt när man ber om trav. Tömkör man ute kan man också ha den ena tömmen fri från gjorden men lagd över en ring så har man bättre möjligheter att bromsa en häst som plötsligt vill fara iväg.

Våga vara nybörjare

– När jag är ute och håller lektioner, och har elever som provar tömkörning för första gången, kan jag uppleva att de har mycket tankar på vad de som går förbi eller är i ridhuset samtidigt ska tycka. Särskilt när de är duktiga ryttare, och ändå är det svårt att få hästen att följa fyrkantsspåret, eller tömköra på den nivån man vanligtvis rider. Då är det lätt att drabbas av prestigekris och bli väldigt självmedveten. Om du känner igen dig i det, så är det dags att sträcka på dig och vara stolt över att du lär dig något nytt. För när vi avslutar lektionen är det nästan alltid så att den där stallkompisen som stod och tittade, smyger fram och säger “Gud vad du är duktig!”. De som tittar när du tragglar med att få ut hästen på spåret, de står inte på läktaren och dömer dig. De står där för att de är imponerade av ditt mod och funderar på hur de själva ska våga vara med nästa gång.

I nästa del av serien går Matilda igenom vad du behöver för att komma igång med tömkörning och olika typer av utrustning.