CT-undersökning kan ge nya perspektiv på skador

Under Wångens islandshästdagar höll veterinären Izabella Granswed-Billow en föreläsning om vad nyare teknik kan hjälpa till med kring skador på islandshäst. 

– Det är mycket diskussioner idag om bilder och vad man hittar. Även om hästägaren kanske inte alltid förstår varför man väljer en viss teknik eller vad som är fördelen eller nackdelen med en viss teknik. Jag ville förklara skillnader kring olika tekniker och vad som gör att vi veterinärer väljer en viss teknik, säger Izabella Granswed-Billow.

Röntgen och ultraljud vanligast idag

De två tekniker som är vanligast att använda idag är röntgen och ultraljud.

– På röntgen så ser man framför allt skelett och på ultraljud är det framför allt mjukdelar som vi undersöker, säger hon och fortsätter:

– Det många inte vet är att röntgen är en tvådimensionell teknik och man får se bilden från en vinkel. För att inte missa saker tar man ofta flera olika vinklar, men även om man gör det kan en skada dölja sig i en vinkel som man inte tog. Att hästen är utan anmärkning på röntgen är alltså ingen garanti att skelettet är helt friskt. Man kan heller inte se mjukdelar så om skadan inte sitter i skelettet missas den, säger Izabella samtidigt som hon förklarar att röntgen har en viktig roll eftersom tekniken är lättillgänglig, relativt enkel att använda och prisvärd om man snabbt vill få en diagnos.

”Som om du skalar en potatis”

De två mer avancerade teknikerna som Izabella använder sig en del av idag är magnetröntgen och datortomografi (på engelska computer tomography, förkortat CT). Här är det framförallt CT-undersökning som Izabella berättar mer om. Hon förklarar att CT ger en annan typ av bild som kan hjälpa till att lokalisera hästens skada. 

–  Med CT:n kan vi framförallt undersöka skelett, men också se mjukdelar till viss del. Enkelt förklarat kan man se tunna skivor av hästens kropp och ben. Man kan sedan rekonstruera en 3D-bild som kan vändas och vridas för att kunna se en skada inne i benet eller kroppen från flera olika vinklar. Man skulle kunna säga att man kan färdas genom hästens kropp på samma sätt som om du skalar en potatis. Du kan fortsätta skala tills du stöter på skadan, medan en vanlig röntgen lägger all information i samma bild, då kan man lättare missa detaljerna, säger hon och fortsätter:

– Det är fullt möjligt idag att i princip scanna hela hästens kropp och det här har också gjort att vi har fått se en hel del förändringar och skador som vi inte har sett förut.

Hjälper till att undersöka islandshästens problem

Izabella har remitterat flera Islandshästar till CT-undersökning. Det är hästar som haft oförklarliga hältor som inte kunnat bedövas bort i benen. Med hjälp av CT har man då hittat skador som suttit högre upp på hästen, men som man inte kunnat se utan CT:s hjälp. 

– Det har visat sig att de har haft skador både i halskotpelaren, övergången mellan halskotpelaren och bröstrygg, men även en hel del förändringar i ländrygg, bäcken och SI-lederna.

Samtidigt förklarar Izabella att den här typen av förändringar är något som hon och flera andra veterinärer länge misstänkt, och som man nu kan se att islandshästen kan ha problem med. 

– Vi har tidigare delvis kunnat se en del skador i överlinjen med röntgen och ultraljud och vi har misstänkt att det här är ett problematiskt område. Nu när man kan få se det på CT-bilder så blir det ännu mer uppenbart att det här är områden som det helt klart finns problem med inom rasen. 

Kräver försiktighet

Idag finns CT för häst på ett fåtal ställen i Sverige och det krävs ett team med flera personer för att kunna undersöka en häst. Den stora fördelen med CT menar Izabella är att det ger en annan typ av förståelse för skadan som i sin tur gör det lättare att sätta in rätt behandling och rehab, eller bara förstå varför hästen beter sig eller rör sig som den gör. Samtidigt som Izabella ser stora fördelar med den nyare tekniken så menar hon att det också kräver en viss försiktighet. 

– Det är också väldigt viktigt att förstå att det är få hästar som genomgår en sån här undersökning utan några fynd alls. Det kan också finnas förändringar som inte har klinisk betydelse. Därför måste vi alltid koppla de fynden vi har med en noggrann undersökning av hästen för att förstå vad av det vi ser som är hästens problem. Annars finns risk för övertolkning av fynd.