Johan Häggberg: Sverige har något på gång inför VM

Passen blev väldigt spännande. Inte så snabba tider som jag trodde, men inte desto mindre intressant – och väldigt spridd mellan länderna. Gudmundur ”Gummi” Einarsson klickade 2 första, sannolikt för spänningens skull, men i det sista satt vinstlöpet.

Men snabbaste hästen är Ímnir fra Egeskov (f -09, e Gaukur frá Innri-Skeljabrekku, u Glóra frá Hofi), en sjuttonårig valack som började sin bana som en normal ridhäst, och relativt sent utvecklade sin talang som passhäst. 22,99 kom efter en rätt keffig start och sedan en osannolik upphämtning de sista hundra meterna, med en enorm maxfart. Något liknande gjorde han på VM i Holland. Jag tror den hästen skulle kunna sätta ett världsrekord den dagen ett lopp stämmer hela vägen. Han vann ju speeden, relativt komfortabelt.

Den enda som skulle ha kunnat ge honom en match är Ódinn from Inchree (f -07, e Glotti frá Sveinatungu, u Mýra frá Hallkelsstaðahlíð) och Filippa Helltén, men honom hade ju Sverige gentlemannamässigt lämnat hemma.

Tvåa i speedpassen kom efterhand rätt ridbara vildbasingen Glumur frá Thoroddsstödum (f-07, e Ófeigur frá Þorláksstöðum, u Vera frá Þóroddsstöðum), förtjänstfullt tränad av Tania Hojvang Jensen. Trea kom Gummi, som fick nöja sig med två guld.

Medan Vera Elgholm, med – avlad av yours truly – Dreki från Lind (f -05, e Askur från Håkansgården, u Vindskjóna från Örvik) svepte, eller kanske rättare sagt joggade, hem tre guld. Jag tror att han kommer att vara världens snabbaste panschishäst om ett par år. Fint ridet Vera. Det är lätt att rynka på ögonbrynen åt pass-segrarna på juniorsidan, men en del visar lovande takter. Om man nu kan kalla en tjugoettårig häst lovande…

Speeden hos young riders vanns av Olivia Agerhill på sin mycket snabba häst. Nu klickade ju ena löpet i stilpassen, och passtiden var inte i närheten av tiden från SM. Men med ett gott fokus på egen ridning och ytterligare utveckling så kan vi nog ha ett slagkraftigt passekipage för två VM framåt här. Men det kommer att kräva en del arbete med säkerheten.

Svenskt utropstecken i T1

T1 senior var mycket spännande. Svenska utropstecknet var återigen Josefin Birkebro. Med en mycket fin visning tog hon sig direkt till A-final. Johann Runar Skulasson lade sig i uttagningen på 8.77 – 0.60 före Iben Katrine Andersen. Det var en rejäl spännvidd på poängen på Johanns Evert fra Slippen (f-15, e Hnokki frá Fellskoti, u Líf fra Slippen). Jag vet inte var sanningen är, förutom att sanningen är en fråga om överenskommelser inom den gruppen som bestämmer vilka poäng som är rimliga.

Vi kan som bäst uppnå ökad intersubjektivitet, att fler och fler delar en gemensam förståelse av vad som upplevs som riktigt, men det är också beroende av att att det finns en öppenhet i diskussionen men också av att det finns en kvalitativ grund för vilka som deltar i den.

Internetbaserat tyckande är inte i allmänhet av den kvaliteten. Tycker jag. Men mer om detta i en senare artikel.

Finalen blev mycket mer spännande än uttagningen, i synnerhet beroende på att Evert var sjuk. Tråkigt nog var han en av de drabbade av den sjukdom som ställde till det för några danskar.

Poängmässigt var det nog den jämnaste final jag någonsin sett. Med fem deltagare inom 0.09 poäng. Men var det verkligen så jämnt prestationsmässigt? Nästan alla domare hade ett eller två ekipage väsentligt högre. Jag vet inte, men tidigare när det har varit så jämnt har jag haft en känsla av att det funnits en poäng med högre dragningskraft än de andra.

Tidigare var det 7 i fyrgång och femgång som på något sätt drog poäng både uppåt och nedåt, här var det kanske så att 7,5 hade den kraften. I varje fall var det så att Josefin mycket väl hade kunnat vinna . Hon var jättebra i de allra flesta nedtagningarna i tempoväxlingarna, men tappade lite kontakten med Kjarval från Knutshyttan (f -13, e Oliver frá Kvistum, u Svala från Knutshyttan) mot slutet så att han gapade rejält i ett par nedtagningar. Där bör hon ha tappat de åttor som hade räckt till seger. Men det ska bli intressant att följa deras väg mot ett eventuellt VM.

Vi har några ekipage som kan vara mycket intressanta för VM, med bara ett års ökad erfarenhet och prestationshöjning. Även om de inte är så unga så…..Nu togs beslutet av domarna att Iben Andersen (som för övrigt bor i Värmland sedan några år. Headhuntas ?;) var bäst, vilket sannolikt ägde sin rätt.

Ekipaget som hittat hem

Apropå ekipage som har funnit hem efter några års jobb måste jag nämna Madelen Johanson och Sjarmi från Kristineberg (f -13, e Prins från Knutshyttan, u Sía från Kristineberg). Jag har följt dem från och till nästan från starten och alltid sett en fantastisk högstanivå, men nu har de säkrat en mycket fin femgång som har en makalöst fin tölt i centrum. Som också resulterade i vad som bitvis kanske var NM:s bästa långsamma tölt. Det var något vackert över hur de samlade sig inför tölten i b-finalen, där de dock måste bli flinkare i fötterna i tempo 2 och 3 för att nå ända fram. Det går inte att vara så beroende av uppförsbacke för att hålla takten när man ökar, man måste basera det också på rappa fötter.

Men med ännu kvickare fötter så kommer också femgången att nå en ny nivå, nu var hon nummer sju i en högkvalitativ femgång, där Julie Christiansen blev för svår i lördagens b-final.

I A-finalen hade jag tippat Rasmus Møller Jensen, baserat på en uttagning där allting var mycket bra, men passen lite försiktig. Passen var bättre i finalen, men någonting gjorde att Harpa frá Höskuldsstöðum (f -16, e Stáli frá Kjarri, u Elding frá Ingólfshvoli) var mindre i de andra gångarterna och inte hade samma överlinje.

Det som var lite förvånande i femgången var att alla hästar utom segraren var tydligt lägre än i uttagningen. Oftast ser man den motsatta tendensen, men nu rådde det allmänt en större försiktighet i domargruppen under finalerna. Eller också var alla hästar lite sämre. Utom vinnaren, en välförtjänt sådan efter många internationella finaler utan fullträff, Anne Frank Andresen och Vökull frá Leirubakka (f -11, e Héðinn frá Feti, u Embla frá Árbakk). Väldigt fin sådan. Vinnare alltså. Och väldigt fin final. Gimsteinn frá Víðinesi (f -12, e Óskasteinn frá Íbishóli, u Snerra frá Víðinesi 2) som kom trea är en mycket trevlig häst, som vi lär se mer av. Medan tvåan Lótus fra Søgård (f-18, e Divar från Lindnäs, u Snögg fra Søgård), med Sigurður Óli Kristinsson, är en ung, synnerligen lovande femgångshingst, efter Divar från Lindnäs. Som vi förhoppningsvis kommer att få se mer av.

Svenskarna klättrade i fyrgången

I fyrgången såg vi vad som måste vara en first. En vinnare från Finland. Men inte första gången för ryttaren. Arnór Dan Kristinsson, vann T1 och fyrgång YR för Island sista gången det var NM på Margaretehof. Vi skämtade lite innan om det kunde vara dags igen, men att Johann skulle vara tvungen att tappa en sko eller något.

Nu när något hände så var dörren öppen för den unge Dökkvi frá Álfhólum (f -14, e Hringur frá Gunnarsstöðum I, u Dimma frá Miðfelli), som ju även var en av de tre som delade samma poäng i T1, så ett guld och ett silver. Not bad at all. Det vore fint att få återse samma ekipage på VM i Tyskland 2027. Hästen har rörelser och utstrålning för att knacka på dörren till A-finaler där.

För svensk del var fyrgången en fin grej. Louise Löfgren gick hela vägen från elfte efter uttagningen, via B-finalen, till en stabil delad andraplats. Lite bättre för varje gång. Snyggt jobbat. Medan Josefin var fyra. Efter bland annat en excellent trav, med vackra rörelser och en utmärkt kontakt.

Långa vägen till medaljerna

I T2 var det som väntat spel mot öppet mål för Hans Christian Löwe. Utsökt lätthet och kontakt, och en häst som rör sig med ett väldigt flyt. Han är på intet vis extrem, men bara väldigt fin. Elin Nilsson, som lite onödigt inte släppte tyglarna tillräckligt mycket i momentet lösa tyglar i uttagningen, fick ta den långa vägen, via B-finalen, till andraplatsen, en ganska säker sådan i den gren som höll ojämnast kvalitet.

Och där faktiskt ungdomarnas final var av jämnare kvalitet. Liksom Elin fick Tekla Petersson ta den långa vägen, efter att ha fått lite oväntade problem med rollning i tempo 3 i uttagningen. Men väl där var det inget snack. 7.79 med mersmak på långa tyglarna. Som kvalitetsmässigt var 8,5 enligt min åsikt, men där det kanske var ojämnheter som inte jag såg som ledde till den något lägre poängen. Saga Berggren var en mycket fin tvåa, i vad som måste ha varit hennes bästa final . Medan Paloma Eklund Andersson delade femteplatsen, också efter god ridning.

Tekla och Saga delade systerligt på andraplatsen i fyrgången, bara tre hundradelar före Lára Gardarsdottir Hesselman och Álfur från Knutshyttan (f -14, e Prins från Knutshyttan, u Hera från Knubbo). Det var en mycket jämn final, som vanns av Amanda Frandsen från Danmark, som faktiskt ändå var något av en besvikelse. Mer tillknäppt än vanligt, inte alls så fri som Tinna frá Litlalandi (f -15, e Hringur frá Gunnarsstöðum I, u Hringur frá Gunnarsstöðum I) kan vara i den långsamma tölten. Men jämn och säker var hon en rättvis segrare. Men det tycks som att hon är drabbad av mästerskapsnerver, hon var ju också inte som vanligt på VM förra året.

Med det är tur att det är rimligt lätt att ta sig till B-final på NM, i ungdomsklasserna. I femgången segrade nämligen Klara Nydahl. Efter att ha missat en pass-sträcka i uttagningen, så fick hon ta samma väg som två andra i young riders till segern – via B-finalen.

Alltså: tre av fyra segrare i ovalbaneklasserna gick omvägen till segern. Känns inte så lyckat strategiskt. Men man ser ju ganska ofta att vinnaren av B-finalen kommer högt eller till och med vinner. Men som sagt var, en rätt vågad strategi.

Men det var långt ifrån någon självklarhet att Klara skulle vinna. Efter att från och till ha kämpat med säkerheten i uttagningarna så har Palma Sandlau Jacobsen hittat en bra nivå för flyt i femgången. Hon ledde rätt komfortabelt efter uttagningen och i finalen hade hon egentligen ett försprång hela vägen till passen, där Klara var bättre, och med 6.76 för båda så tyckte domarna att Klara var segrare. Precis lika tätt som i PP1.

En T1-vinnare i en klass för sig

Medan däremot segraren i T1 ungdom vann med ackuratess och självklarhet. Jón Ársæll Bergmann på Viskusteinn frá Íbishóli (f -18, e Óskasteinn frá Íbishóli, u Ríma frá Gýgjarhóli) hade vunnit även seniorernas T1. Med väldig lätthet, flyt och harmoni så var han en självklar segrare, i en gren som dominerades fullständigt av Island, med danske Óskar Erik Kristjánsson på femte, och Lára Gardarsdottir Hesselman på sjätte. Som sina islandsklingande namn till trots bara råkar ha isländska fäder, och är helt födda utomlands , från Island beträffat.

Svenska framtidsnamn att följa

Juniorerna var duktiga. Även om Sverige i slutändan bara vann tölten, genom Liam Billow på fina 6.71, så har flera av dem framtiden för sig. Michelle Edvall Karlssons Kinnungur frá Torfunesi (f-17, e Korgur frá Ingólfshvoli, u Stefna frá Torfunesi är en mycket intressant fyrgångshäst, som sannolikt till exempel kommer att bära henne genom ungdomsåren med glans. Och Liam är något så sällsynt som en mycket välridande grabb. Som säkert kan utvecklas ihop med fina Agða från Tängby (f-14, e Ardur frá Lundum II, u Askja från Lundby). Spännande.

Som helhet var det här ett mycket sympatiskt NM. Med ett Sverige som vann nationstävlingen, och också har något på gång inför VM nästa år. Inget som är självklart, men givet god träning i vinter så ser det kul ut.

Ridsports samlade rapportering från NM