Åsa Nevander Holmén trotsade nyckelbensfrakturen och kvalade till SM

Även om det inte händer ofta att Åsa Nevander Holmén ramlar av så var det det som skedde i början av mars i år.

– Det är första gången jag ramlat av på fyra år. Det var odramatiskt med en ojämnhet i marken som jag missade. Både hästen och jag föll framåt och jag landade på nyckelbenet, berättar Åsa.

Trots att Åsa aldrig tidigare brutit något ben var det inte svårt att förstå att nyckelbenet var av.

–  Det kändes tydligt.

Väntade på operation i två veckor

Olyckan och avramlingen i sig var odramatisk, men ändå blev skadan stor. 17 mars, två veckor efter olyckan, var det dags att operera och spika ihop nyckelbenet. Operationen gick bra och därefter har rehab med fysioterapeut följt.

– Det är först i efterhand jag har förstått hur stor skadan var, säger Åsa.

Även om smärtan i början var för stor för att ens vilja rida, var en given fråga när hon fick börja rida igen.

– När de sa att ridningen fick vänta för att inte riskera att dra upp skadan var det bara att acceptera det och vara disciplinerad med rehabövningarna.

Nya vägar för att vara med hästarna

Att ridningen fick ta en paus hindrade inte Åsa från att vilja vara med hästarna och snabbt hittade hon nya vägar.

– Jag blev expert på att longera med en hand.

Med ena armen i mitella och den andra handen i ett grepp runt longerlinan fick hästarna stimulans och Åsa sin dos av häst.

– I alla fall de hästarna jag känner väl fungerade det bra att longera med enhandsfattning.

SM och passlöp väntar för Åsa

Trots familjens förmaningar om att inte börja rida för tidigt satt Åsa snart i sadeln igen. Sex veckor efter operationen var Åsa uppe på hästryggen, och de tvivel som även Åsa haft var snart borta.

– Det kändes som att kroppen blev glad över att få börja rida igen, det var något bekant.

De moment som smärtade var av- och uppsittning.

– Ja, hästarna blev ju vana vid pall också, säger Åsa med ett skratt.

Väl på hästryggen rätades allt fler frågetecken ut. Att tävla, dessutom i passlöp, redan i juni på Eidfaxi nivå 1 kände sig Åsa trygg med trots att familjen tyckte att passlöp kanske inte var de bästa grenarna att börja med.

– Jag känner Blængur bra och han har mycket vana så det kändes bra. Tack vare att frugan hjälpte till att hålla i gång hästarna var han även i bra kondition, säger Åsa.

Med sig fick Åsa och Blængur frá Árbæjarhjáleigu II (f-03, e Aron frá Strandarhöfði, u Bylgja frá Skarði, uppfödare Rakel Nathalie Kristinsdóttir) inte mindre än två SM-kval, i P1 och P2. Åsa känner sig lugn inför SM-starten även om hon har förhoppningar.

– Det känns jättebra att komma till SM. Jag kan inte lägga för stor press på oss men jag tror och hoppas att löpen blir snabbare än på Eidfaxi och att vi är med i topp fem.

Idag mår Åsa bra och smärtan är borta även om hon fortfarande känner av skadan.

– Det är svårt att beskriva, men det är som en tyngdkänsla. Styrkan och rörligheten är fortfarande begränsad men vid ridningen känner jag inte av skadan idag, avslutar Åsa.