Asfaltsridning är en underskattad träningsform

1. Ger hållbarhet, inte kondition

Ibland uppfattas ridning på asfalt eller hård grusväg som konditionsträning, man förväxlar det med engelsmännens ”road work” för fälttävlanshästar. Men deras träning sker ofta i högt tempo och omfattar även galopp. Lars Roepstorff förespråkar gärna det han menar med road work – skritt och trav i balanserat tempo på hårda grusvägar och asfalt. Asfalt kan lätt bli lite halt, det allra bästa är en fast, jämn grusväg.
– Det här är en utmärkt hållbarhetsträning. Belastningen blir inte sådan att hästen får puls, så det ger ingen konditionseffekt. För att hjärta och lungor ska arbeta på ett konditionshöjande vis krävs ett tempo på 500 till 600 meter/minut.

2. Stärker stödjevävnaden

Det som uppnås genom lågintensiv träning i långsamt tempo på fast underlag är stärkning av all den stödjevävnad som tar upp stötarna så att inte lederna belastas i onödan. Många talar om att speciellt senorna stärks, men helhetsbegreppet stödjevävnad är mer korrekt. Faktiskt har den största påverkan på senvävnad redan skett under fölets första sex månader. I laboratorieförsök har man bara sett liten effekt på senvävnad genom träning.

Det som sker vid trav på grusväg/asfalt är dels ett lågintensivt arbete för hjärta och lungor, dels en typ av högintensiv träning för stödjevävnaderna på grund av de stötar som kroppen utsätts för vid rörelse på fast underlag.

3. Ger både fysisk och mental hälsa

En stor fördel är att det blir omväxling av både underlag och omgivning, vilket främjar såväl fysisk som mental hälsa. Hästar som enbart går på välpreparerade ridhusbottnar får ingen utmaning för sin proprioception, kroppsuppfattning. Här får de en tydlig omväxling av underlaget.

4. Gör det okomplicerat

Ridning på fast underlag har inga nackdelar om det läggs upp rätt. Det går naturligtvis att missbruka allt så att det går fel, men det behöver inte vara så komplicerat. Lägg upp träningen efter ekipagets förutsättningar – bedöm vad som är en normal nivå för just den hästen, beroende på exteriör och rörelsemekanik.

5. Börja på låg nivå

Lars Roepstorffs käpphästar angående all träning är successiv anpassning; mängd, intensitet och typ av träning.

I det här fallet ändrar du typen av träning genom att byta underlag. Börja successivt på låg nivå genom att skritta 20 till 30 minuter i veckan. Inte varje dag till en början, utan gör annan träning emellan. Öka sedan på intensiteten genom korta travpass och därefter antalet ridpass. Det blir en successiv anpassning till de nya förutsättningarna.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2022.