Jag tänker att vi börjar längst bak med äldst häst och jobbar oss framåt, och först ut blir då såklart Demba från Kruagården!
Demba är den första hästen som fötts på gården och bär namnet Kruagården, hon är ett musblackt sto född 2000, e: Haukur från Skaneyland u: Sóley från Lillehem. Sóley var mammas första islandshäst som hon köpte när vi flyttat till gården -96 och Haukur var en av grannens egna hingstar som har bland annat har 9,5 för pass och 9 för vilja.
Demba fick ett föl vid 4-års ålder och blev sedan inriden som 6-åring och efter det tog jag över henne, hon blev min första ”egna häst” då hon var den hästen vi hade som var snäll nog för mig som barn att rida på. Och sen dess har vi hängt ihop i vått och torrt, vi har växt upp tillsammans och aldrig vuxit isär, hon är en häst som aldrig slutat att förvåna mig trots snart 20 år tillsammans.
Vi har gjort ”allt” tillsammans känns det som, vi har varit i Danmark och jobbat, vi har har tävlat otaliga gånger och discipliner och startat både sport och Gædinga SM. Vi har bland annat tagit tre lag-SM guld, två 4e placeringar i PP1 och P1 YR och en femte Plats i P2 YR på sport-SM. Sen har vi även sm-kvalat som senior i både sport (passgrenar) och gædinga (GDA), för ”på min tid” som young adult i GK så fanns inte klassen GDYA utan då fick man snällt kvala och starta mot det vuxna, vilket jag också gjorde!

Demba är lite av en multitalang som har många strängar på sin lyra, hon fixar det mesta. Hon har fem jämna och bra gångarter med extra stort plus för passen som är hennes bästa gångart (och favorit). Det är på passbanan hon trivs bäst både när det gäller passgrenar eller vår specialtalang flagglopp!
Hon har som bäst fått 6,0-6,5 för samtliga gångarter och 7,0 för sin pass som alltid varit vårt ess i rockärmen framförallt när det kom till final, jag visste alltid att hon kommer ligga i pass och hon kommer göra det bra! Och det hände mer en en gång att vi plockade hem högst poäng av alla i passmomentet i final trots att vi mötte riktigt vassa ekipage både från Sverige och Danmark.
Demba är en väldigt rolig häst att rida, hon är lättväxlad med mycket energi och ”go”, och har framförallt väldigt stabil trav och galopp för att ha så stark pass vilket är något jag gillar väldigt mycket. Hennes största nackdelar är att hon lätt blir ganska styv och passtaktig i tölten och då hjälper det inte att hon är rätt överbyggd bak, så hon är lite felvinklad för just tölt. Hon är en häst som du kan säga ”spring” till så satsar hon järnet för dig men säger du stopp så är det stopp (utom möjligen på passbanan då kan hon ibland råka ”glömma” hur man bromsar…).
Hon har mycket personlighet och är en dam som gillar sitt personliga space, kommer man fram till hennes box lägger hon öronen bak och visar ögonvitan och säger ”piss off!” Men hon skulle aldrig göra något dumt, hon bara ser farlig ut och hoppas att man ska springa åt andra hållet… Hon är med andra ord inte så mycket för att mysa men kan ställa upp om man kliar henne under manen, då är det helt okej! Hon kan alltså vara en riktig suris från marken men så fort man kommer upp på ryggen är det öronen fram!

Demba fick ett till föl 2018 (Viljar) och har annars ridits och tränats / tävlats kontinuerligt. Hon har tävlats lite i pass på våra klubbmästerskap de senaste åren och har bland annat tagit hem vinsten i PP1 flera år här på ”ålderns höst”.
Att hon är snart 24 år gammal är dock inget hon bekymrar sig om, hon är exakt lika pigg som alltid och verkar inte ha några planer på att gå i pension. Det är inte helt omöjligt att vi 2024 åter äntrar passbanorna, inte för jag tänker vi ska vinna några tävlingar eller SM-kvala, jag är medveten om att hon inte är i sitt livs toppform lägre och att det nog inte blir några nya personbästa mer, men mest för att både hon och jag tycker det är så förbannat roligt att rida pass!


Lite övriga fun facts om Demba:
•Egentligen låg det ett annat föl i mamma Sóleys mage, men på grund av en skada så kastade hon fölet och fick betäckas om, och sen kom Demba!
•Hon föddes ute i hagen under ett ösregn eftersom lilla mamma vägrade gå ner till stallet, därav namnet Demba som betyder regnskur.
•Hon är lite av en sjöhäst och älskar att gå ner i bäcken hemma vid dammen i skogen och stå och plaska med benen och köra huvudet i vattnet eller att bara stå och filosofera i vattnet. Men det ska vara på hennes villkor, havet eller okända vatten samlingar (läs: tex vattenpölar) är ett strikt nej.
•Hon har kunnat spansk skritt (som jag lärde henne) och kan tänka sig och spexa lite med frambenen än idag mot en godisbit.
•Hon hatar när folk rör hennes bakben, det går bra när jag gör det och de är på nåder som hovslagare/equiterapeut får göra det, men vill en ”främling” ta på dom blir hon väldigt obekväm.
•Under våra lag-SM-år fick vi rida flagglopp och vi gjorde det vansinnigt bra, Demba fick göra sin favorit grej: springa rakt fram, FORT! Sen gällde det bara för piloten att hänga med och pricka tunnorna också (lättare sagt än gjort).
Och sist, vad är det absolut bästa med Demba?
– Hennes ridbarhet och sinne, hon var snäll nog att vara en barnhäst och växte sen med mig hela vägen upp i seniorklass. Att man kan göra precis vad man vill när man vill och att vid 24-års ålder så är fortfarande det bästa hon vet att få dra en repa i pass, eller ett travrace i skogen. Man blir alltid glad av att rida henne och hon ställer alltid upp!
/Emmi
Följ Ridsport på