Camilla Heds clinic fick publiken på fötter

Hästen är i grunden inte gjord för att ridas på, och därför är det vårt ansvar att det ska bli så bra som möjligt för våra hästar. Islandshästar är rörliga i sin kropp, små och har många gångarter – det gör att vi behöver vara stabila och balanserade, inleder Camilla Hed. Hon är ridlärare III för islandshäst och jobbar till vardags som stallförman och lärare på Wången. Till sin hjälp har hon Märta Wengelin på Hraunar frá Laugarbökkum (f -12, e Gjafar frá Hvoli, u Hildur frá Höfða), ett ekipage som träffar Camilla för första gången. Tillfället till ära var Märta klädd i en jacka med ett streckmönster som underlättar för både instruktör och publik att se om ryttaren sitter rakt både bakifrån och från sidan.

Några utgångspunkter

Om hästarna ska vara atleter, så behöver vi vara atleter, menar Camilla. På samma sätt som vi kommunicerar med våra hästar genom röst och kroppsspråk, så kommunicerar vi som ryttare med hästen genom vår sits. Det handlar om att träna upp sin egen balans och avspändhet så att man kan vara följsam, utan att klamra sig fast med benen eller hålla balansen i tyglarna. Hästar är lättlärda och kan läsa av små fina signaler, men en ovan ryttare ger många signaler samtidigt vilket blir frustrerande för hästen. När man hittat balansen i alla gångarter kan man börja använda sina hjälper, för att sedan komma till steget där man kan börja samordna hjälper.

Att hitta sitsen

Camilla bad först Märta att ställa sig i stigbyglarna och sedan sätta sig ner försiktigt med ”en sida i taget”, så att hon tydligt skulle kunna känna båda sittbenen och blygdben.
– En ryttares bäcken kan se helt olika ut: kort, långt, smalt, brett – och det har man ju med sig upp i sadeln, det är personligt. Men det gäller att hitta sin bäckenplatta, så att man har någonting att balansera i, säger Camilla vänder sig till publiken. Hon får alla på fötter:
– Jag vill att ni provar. Ställ er upp! Tänk att ni ska sitta på en häst i lodrät sits, så sjunk ner och känn att bäckenet är roterat åt rätt håll, sittbenen ska sitta rätt ner. Foten ska vara under höften, då hamnar tyngdpunkten rätt. Tänk såhär: om man tar bort hästen, hur landar ryttaren då? Det ska alltid vara på fötterna! Och så upp med bröstbenet, skuldrorna bak, titta fram. Skuldrornas position är viktig för att man ska få en buren hand.
– Tänk att du ska ha en mjuk lång nacke, för precis som hästen behöver vi ha en avspänd nacke och titta med lite ”mjuka ögon” så att vi ser hela världen omkring oss.

Publiken ställde sig lydigt upp och provade, i lodrät sits, trepunktssits och tvåpunktssits. Sedan övergick Camilla till att titta på Märta bakifrån istället för från sidan. Hon tipsar om att man kan be en stallkompis att filma en ur både de positionerna för att se hur man själv sitter.
– Många av oss är högerhänta, och svagare i vänster sida. Då tenderar vi att rotera fram höger skulderblad och vika oss i vänster sida, förklarade hon.

Man kan inte träna sig rak till häst

Vad gör man då om man är sned och skev i sin kropp? Man kan inte träna sig liksidig på hästryggen, menar Camilla – man måste se till att träna utan häst. För att korrigera sig själv i sadeln så är det ofta bra att börja med bäckenets position, snarare än att försöka börja med ben eller överliv.
– Sedan spelar sadeln roll också! På många sadlar är sitsen för långt bak i förhållande till stigläderkramporna och då blir det nästan omöjligt att få till rätt position i sadeln.

”Titta på ytterörat”

När Märta och Hraunar skrittade passade Camilla på att göra små justeringar i sitsen. En återkommande instruktion var att ”titta på hästens ytteröra”. En nyfiken publikfråga var om det inte är så att man ska titta dit man ska?
– Jo, så är det ju, sa Camilla.
– Men det är få ryttare som ska snett inåt nedåt. Instruktionen är ett sätt att få ryttaren att räta upp sig, eftersom många ryttare har en tendens att sitta och snegla på innerbogen.

Är islandshästryttare lata?

Efter att ha visat grunderna, bad Camilla Märta att komma fram i först trav och sedan galopp. I traven fortsatte de att fokusera på den egna balansen och att ”titta på ytterörat”. I galoppen bad hon Märta att sitta två språng – stå ett, följt av att sitta ett språng – stå ett.
– Det här kallar jag att ”rida ga-lätt”. Det är ett sätt att träna balans och följsamhet, berättar Camilla.
– Jag blev faktiskt uppringd av Tidningen Ridsport för ett par år sedan, de hade hört att jag brukar säga att islandshästryttare är lata ryttare. Det är sant! Det jag menar är att vi sitter ner hela tiden: i tölt, i trav… Det här tycker jag nu ska ha med er hem som en hemläxa: Korta dina stigläder två-tre hål, träna på att stå upp, på att rida lätt och ”ga-lätt”. Och om du vill utmana dig själv mer, gör det när du sträcker armarna rakt ut åt sidorna.