De öppnar dörren till hästlivet

I ett litet stall nära ett villaområde i Huddinge utanför Stockholm spirar en ny verksamhet driven av fyra kvinnor med stort hjärta för relationen mellan häst och människa.

Föreningen ”Vara med häst” startades i fjol, sprungen ur visionen om att ge fler chansen att få umgås vardagligt med hästar på ett sätt som sällan erbjuds inom ramarna för de traditionella större ridskolorna. Än så länge är verksamheten i en uppstartsfas, med förhoppningar om att kunna växa och bygga nätverk med likasinnade.

I en tid med ökad psykisk ohälsa bland barn och unga och en värld som känns orolig vill vi erbjuda barn en trygg, meningsfull och skärmfri plats.

Jenny Johansson Berggren har ett litet stall med mark och äger ett par av islandshästarna man kan möta på plats.

– Vi vänder oss till de som vill få känna på relationen till hästarna i lugn miljö i en liten skala och på ett sätt som är hållbart både för oss och hästarna. Det handlar mer om att dela med sig av sin plats än att driva ridskola, sådana finns det gott om. Det finns också 4H-gårdar, hästunderstödda insatser och liknande – men vi kände att det saknats något mellansteg. Andra alternativ till att börja på ridskola, andra vägar till att lära känna hästen. Vi utforskar att vara ”mittemellanutbudet”, säger hon.

Vill hjälpa barn och unga

De fyra grundarna bakom föreningen känner igen sig i att ha det där suget efter att bara vara med hästar, och att ha en önskan om att få vara med dem utanför ridningen. Jenny utvecklar:

– Det vi gör finns ju lite inofficiellt i privatstall, men dit har inte alla tillgång. Jag växte upp med hästar, vi hade en nordsvensk, och jag minns hur det var att bara sitta på ryggen som liten. Hästarna har betytt så otroligt mycket under uppväxten, säger hon och fortsätter:

– Jag och Sofia har känt varandra en tid eftersom hon hjälper till i stallet med hästarna, och Josefin dök upp häromåret med sin häst. Gunilla som också är engagerad i Vara med häst är min mamma. Flera av oss arbetar med barn och unga och med socialt arbete. Jag har tänkt att någon gång ska jag jobba hästunderstött, men har känt att det har varit för stort att dra igång något på egen hand – men så kom Sofia och Josefin in i bilden med liknande tankar och då fanns plötsligt både hästar som passar, en plats att vara på och fyra människor med samma tankar. Vi har bara ett fåtal hästar vilket håller nere skalan, men målet är inte att vara en stor verksamhet utan att erbjuda det vi kan i lagom skala. Idag är vi en ideell förening med organisationsnummer, inte bundna till någon organisation. Men vi får se hur det utvecklas.

Konkurrera med skärmar och främja psykisk hälsa

Sofia Bäckbom fyller i:

– Vi tillhör en generation som nosade upp hästar lite varstans och frågade i stallarna om vi kunde få hjälpa till. Det är just den enkelheten vi vill återskapa. Den nära relationen, lugnet och kontrasten till vardagens stress. I en tid med ökad psykisk ohälsa bland barn och unga och en värld som känns orolig vill vi erbjuda barn en trygg, meningsfull och skärmfri plats.

– Vi vet av egen erfarenhet hur mycket glädje hästar sprider, särskilt när man är ung. Vi har haft tusen idéer, men samtidigt har vi ju våra vanliga jobb att sköta, så vi har försökt få ur oss idéerna och börjat i något litet för att se vad vi kan lära oss av det. Jag jobbar annars som tjänstedesigner, med främst digitala användarupplevelser, och har jobbat en del med barns rättigheter och välmående i den digitala världen. På senare tid har jag velat ta det vidare och använda erfarenheterna till hälsofrämjande aktiviteter för unga i den ”riktiga” världen också. Att få lära känna sig själv genom hästarna, eller bara få ett ställe att slappna av på känns extra värdefullt idag, säger Sofia.

Hon bor i närheten av stallet och älskar att få hjälpa till med Jennys hästar.

– Jag har ridit i stort sett hela livet, ofta med fokus på träning, men mina finaste hästminnen är nog från alla kravlösa stunder tillsammans med fjordingarna i Värmland där jag är uppvuxen. Att bara lunka ut i skogen på en mysig promenad och uppleva naturen tillsammans, det har varit en viktig del i min uppväxt tror jag. Jag har längtat efter att återskapa det där prestigelösa ”varandet” med hästar. Det kändes så fint att hitta likasinnade här i stallet. Det är kul med våra olika infallsvinklar utifrån våra olika yrkesroller och tidigare hästerfarenheter. Och våra egna barn har såklart fått äran att vara lite försökskaniner nu i uppstarten av Vara med häst.

Möta hästen som individ bortanför prestationen

Josefin Lomäng berättar:

– Jag hade gått i många år och tänkt, hört runt, och letat efter fler med liknande idéer – det är roligare att göra detta tillsammans och nu har vi förutom stödet från varandra också en plats där vi är nära många unga. Vi vill erbjuda både detta att få vara i relation med en häst och lära känna en häst som en individ, alltså bara varandet utan förväntningar om att prestera. I traditionella ridskolor handlar det mycket om instruktioner för att åstadkomma något med hästen och det blir lätt kopplat till prestation. Vi vill låta andra få ta del av upplevelsen att ”ha egen häst” och bara vara och ta hand om den. Det är vad ”Vara med häst” handlar om i grunden. Att möta hästen som individ bortanför prestationen och att ge möjlighet att vara i naturen, vilket många barn och unga har begränsad möjlighet till.

Primärt riktar de sig till barn i åldern fem till 12 år.

– Men vi har idéer för tonåringar, som att ha en ”känsloskola”, prata om känslor, identitet och sådant som är viktigt i den åldern. Till vardags är jag psykolog och har också jobbat med barn och unga tidigare i andra sammanhang. Jag har alltid varit hästtokig och började på ridskola som barn, men trivdes aldrig riktigt där. Som tonåring gick jag upp till stallet nära där vi bodde och frågade om jag fick hjälpa till, och fick vara med i gemenskapen. I vuxen ålder blev det egen häst och härom året när vi flyttade till Huddinge knatade jag iväg till ett nytt stall och frågade om jag fick vara med, och det råkade vara hos Jenny. Vi kompletterar varandra väldigt bra i föreningen, säger Josefin.

Att hålla det enkelt

– Vi har haft mycket fokus på att lära känna hästarna med deras olika personligheter. Vi börjar med att hälsa på hästarna, pratar om vem man kan passa ihop med, och förklara hur hästarna är, säger Jenny och fortsätter:

– Vi har smugit igång verksamheten, och tar lite i taget, men många hör av sig och är nyfikna. Som sagt är det viktigt att det ska kännas hållbart, både för oss, hästarna och barnen. Vi har nyss startat upp och har fokuserat på aktiviteter på loven. Jag jobbar med elever som inte varit i skolan, med mycket frånvaro, och där tänker jag att hästarna kan vara en bra hjälp.

Föreningens målsättning framöver är att känna sig fram gällande hur verksamheten ska utformas och att dela med sig hur fantastiskt det är att bara vara med häst.