”Det är läge nu att betäcka mer”

Antalet betäckta ston går ner, vilket inte unikt för islandshästen utan ett mönster som återkommer inom i princip alla raser i Sverige. De 954 stoavgifter som betalades 2025 ligger i nivå med 2024 men är en minskning jämfört med tidigare år. Färre betäckningar leder till färre födda föl, och år 2024 var antalet nere på nivåer som inte har förekommit tidigare under 2000-talet. En titt på statistiken från 1990 och framåt visar att det i stort sett skedde en ökning av antalet födda föl varje år fram till toppen 2009. Efter finanskrisen sjönk antalet för rejält följt av en återhämtning efter 2016 och under pandemiåren, men 2023/2024 vände kurvan nedåt igen – påverkat av det ekonomiska läget och osäkerheten i världen.

Större andel av stona är bedömda

Positivt är att andelen av de ston som betäcks som är bedömda arbetat sig uppåt. Totalt var 444 av de ston som stoavgift betalats för 2025 bedömda (47 procent) med ett medelvärde på bedömningen på 7,87. En femtedel av alla betäckta ston (187 st) har en förstaklassbedömning.
– Vi börjar närma oss 50 procent, vilket har varit uttryckt som mål under en längre tid. Det låg länge på 39–41 procent så den minskning som sker av antalet betäckningar verkar framför allt vara bland de obedömda stona, kommenterade Heimir Gunnarsson.

Tittar man istället på BLUP:en på de betäckta stona så är den normalfördelad med ett medelvärde på 97,8, vilket är likt tidigare år. Det hade varit önskvärt med ytterligare selektering som gett en mer skev fördelning, med tyngdpunkten högre upp i fördelningen, men att stomaterialet är äldre (medelålder 13,3 år) påverkar BLUP:en.

Hingstarna höjer avkommornas förväntade BLUP

Det var 179 hingstar som löste licens 2025, och de flesta av de använda hingstarna är bedömda. Tittar på man på statistiken så är det hingstarna som höjer den förväntade BLUP:en hos avkommorna. Medelvärdet hos hingstarna är 110,2, och de bästa hingstarna tenderar att få de bästa stona.
– Det betyder att den förväntade BLUP:en blir över 100 och att vi, tack och lov, kan förvänta oss avelsframsteg, säger Heimir.

De 33 obedömda hingstar som löst licens är dels gårdshingstar, dels unghingstar med hög BLUP (en 2-4-årig hingst med minst 115 i BLUP kan lösa licens för att betäcka utan att ha genomgått totalbedömning, en så kallad unghingslicens, reds anm). En tendens, som är mindre önskvärd, är att BLUP-hingstarna används till de sämsta stona.
– Anledningen till att vi använder unga obedömda hingstar är att vi tidigt ska se vad de nedärver. Men när avkommorna efter de här sämre stona börjar bli fyra, fem år gamla så ger det fortfarande ingen idé om nedärvningen. Det blir ganska meningslöst! En riktigt lovande unghingst bör vi givetvis betäcka bra ston med så att det ger någonting, betonar Heimir.

”Hatten av för svenska uppfödare”

Statistiken över andelen visade hästar i Sverige landar på runt 10-15 procent i varje årskull, där det fyller på rätt länge.
– Det är ganska vanligt i Sverige att hästar kommer till bedömning ända upp till 11, 12, 13 års ålder. Internationellt sett är Sverige bra på att få hästar till bedömning och att betäcka bedömda ston. Jämför vi till exempel med Danmark och Tyskland där det produceras betydligt fler hästar än i Sverige så har båda både betydligt lägre andel bedömda ston som betäcks, och betydligt lägre andel hästar som visas. Så hatten av för svenska uppfödare!, kommenterar Heimir.

Det finns också andra positiva aspekter kopplade till visning: antalet visare ökar, från 35 stycken år 2024 till 61 stycken år 2025, och medelåldern för när hästarna visas har också sjunkit. Den var tidigare runt 7 år men är nu 6,5 år (6,0 för hingstar, 6,7 för ston) vilket är mer likt Island och Danmark som båda ligger lägre än sju.

En annan positiv erfarenhet från året är att svenska avelsmästerskapen planerades på ett annat sätt i år än tidigare, med programmet mer utspritt över dagen under SM, vilket ledde till att man märkte av ett större intresse och mer publik kom. Det är någonting att bygga vidare på! Åhörarna bjöds också på en återblick på Sveriges insatser i avelsklasserna på årets VM.

Möjlighet till regional uppföljning

År 2017 implementerade Sverige möjligheten att använda registreringsnumret för att registrera vilken region en hästs uppfödare bor.

En uppföljning på regional nivå visar att av de 6 778 föl som totalt fötts i Sverige 2017-2024 så är den största andelen född i Västra Götaland (13,8 procent) följt av Skåne (12,2 procent) och Stockholm (10,7 procent). En regional skillnad är andelen av fölen som har bedömda mammor. Dalarna, Västmanland och Stockholm toppar statistiken med över 50 procent medan Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Blekinge, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten samsas med runt procent i andra änden av spektrumet. Tittar man på bedömningsdeltagandet bland ston i årskullarna 2017-2020 så ligger trion Dalarna, Västmanland och Stockholm åter samlade med runt 15 procent, men där sticker Värmland ut uppåt med 27,6 procent, medan inga av stona födda i Jönköping, Västernorrland eller Norrbotten kommit till visning. Denna möjlighet till mer finmaskig uppföljning visar på vilka regionala skillnader det finns och skulle vid behov kunna ligga till grund för riktade insatser.

Utifrån den regionala statistiken går det också att titta på de högst bedömda hästarna i varje län.
– Jag har ofta tänkt på att till exempel på Island så utser klubbarna årets uppfödare i klubben. Jag tycker att det är något som vi bör göra i Sverige också, att man runt om i landet blir duktigare på att uppmärksamma sina uppfödare. Jag tycker vi ser en förändring i att de som tävlar aktivt tydligare ser att uppfödarna är förutsättning för att det ska finnas hästar och det är viktigt att vi lyfter det på SM till exempel, att speakern presenterar hästens stam och gärna också uppfödare. Det har betydelse, både för aveln och för sporten, säger Heimir.

Utan uppfödare, inga hästar

Sammantaget landade analysen av avelsåret 2025 i att aveln är på väg mot spännande tider. Kvaliteten är på väg upp, men det finns också ett behov av kvantitet – hästbrist är inte bra för rasen och kombinationen av färre betäckningar med minskad import på grund av att direktimport inte längre från Island är möjlig är en varningsklocka.
– Det är läge nu att spotta i nävarna och betäcka mer – vi behöver börja betäcka fler bra ston. Förut betäckte vi för mycket i förhållande till antalet hästar som behövs, men nu är det för lite. Vi kommer att behöva fler hästar om fyra, fem år. Vi har redan brist på tävlingshästar, sammanfattade Heimir.