Heimir Gunnarsson: ”Finns inga nackdelar med att visa fyraåringar”

Det finns inga nackdelar med att visa fyraåringar, menar avelsledaren Heimir Gunnarsson.

– Vi ska rida in hästarna när de är redo, och för många är det hösten när de är tre år. Vi tränar hästen med målet att den ska bli bra. Träningen kommer se likadan ut oavsett om målet är att visa eller inte.

– Sedan är det olika hur långt hästarna kommer. En visning är 2,5 kilometer, klarar en fyraåring att ridas den sträckan så klarar den också att visas. En visning tar inte ut mer av hästen än en vanlig ridtur, enligt min erfarenhet. Det tar inte mer än 10 minuter.

Få fyraåringar visas

Det är alltså inte ansträngningen som är avgörande. Att få fyraåringar visas handlar om att man behöver kunna visa varje gångart i 150 meter.

– Att tölta den sträckan i balans klarar bara de bästa fyraåringarna. Det svåraste för en ung häst är ofta att rida fram och tillbaka, alltså att vända och rida åt andra hållet, det kräver bra lynne.

Liksom Þorvaldur Kristjánsson i den tidigare artikeln lyfter Heimir också informationsvärdet i att visa hästarna unga.

– En visning av en fyraåring ger extremt värdefull information till stoägarna. En fyraåring som visas med bra resultat är välbalanserad av naturen. Med en sjuåring som kommer till visning för första gången vet man inte varför den inte kom tidigare. Handlade det om obalans? Fanns det lynnesproblem?

Ekonomi och förändring över tid

Det finns också en ekonomisk aspekt i att visa fyraåringar.

– Tid är pengar, att ha hästen i träning många år innan visning är inte lönt. Många uppfödare är inte själva ryttare, så de måste betala någon för att göra det. På så sätt är den ekonomiska aspekten den mest avgörande för när i livet hästen ska visas. Det vore inte bra för aveln och uppfödarna om man inte fick visa dem som fyraåringar.

– Alla vet ju att en fyraåring är mycket mindre tränad, och förväntar sig inte lika höga resultat. Sjuåringar måste få ett högre resultat för att öka motsvarande i värde som träningsprocessen fram till dess kostat.

Þorvaldur Kristjánsson nämnde att det är färre fyraåringar som visas nu är tidigare på Island, ser du något liknande?

– Att andelen visade fyraåringar på Island gått ner handlar om att andelen går ner i alla åldrar. Det beror på uppfödarnas krav, man väljer att bara visa de hästar som är bra nog. Tror man inte att de kommer att komma över 8,0 så tar man dem inte till visning. Det är en stor skillnad jämfört med för 20 år sedan. De andra gör man sig av med, dem har man inte i träning, säger Heimir.

– Vi ser något liknande i Sverige, tränarna avgör om hästen är redo att visas eller inte. Jag tycker egentligen att det är fel, tränarna kommer för billigt undan. En bedömning är en måttstock på var hästen är nu, och att välja att inte visa för att ”hästen inte är redo” – då är fem månaders träning bortkastad och hästägarna får betala igen. Det är inte juste mot uppfödarna! Visa hellre, och så kan man fortsätta träningen sedan.

– Men självklart ska man inte pressa hästen att göra mer än den är kapabel att göra, det gäller både 4-åringar och 7-åringar.

Generationsintervallen har ökat

Förändringar i hästhållningen har ändå gjort att generationsintervallen har ökat

– Vi vet att generationsintervallet på islandshästar har ökat, om man till exempel jämför med 80-talet. Då var det vanligt bland uppfödarna på Island att hästarna reds en vinter, visades, och sedan gick i avel. Det gällde både ston och hingstar, det var bara valackerna man använde som ridhästar. Idag har de bra hästarna också en tävlingskarriär. Men de bästa hästarna kommer alltid till visning som fyraåringar ändå, för att det är så lätt för dem.

Nu räknas tävlingsresultaten också in i BLUP:en, tror du att det kommer att göra någon skillnad?

– Nej, jag tror inte att det kommer att ändra något när det kommer till visning. Den största skillnaden blir att vi får med valackerna. Bedömningen väger fortfarande tyngre än tävling och det behövs fler tävlingsstarter för att uppnå samma säkerhet som utifrån bedömningsresultatet.

Jämförelsen med Tyskland

I första delen av artikelserien sa Tysklands avelsledare Horst Gerhold att fyraåringar aldrig visats i Tyskland, även om den formella regeln kom till i början på 2000-talet.

– Tyskland hade ett eget system för avelsvisningar fram till 2004, kommenterar Heimir den tyska regeln.
– I Tyskland säger man att visning för fyraåringar är en för stor påfrestning, men där betäcker man istället de treåriga stona – det är en större påfrestning på hästen menar jag. Men det gör förstås också att det inte är lönt att börja rida in dem. Om man väntar med inridningen tills hästen är 4,5 år så kommer den vara lika lite förberedd för en visning efter sex månaders ridning som en 3,5 åring är efter 6 månader. Har 4,5-åringen dessutom fått föl är den sannolikt rentav sämre förberedd, utifrån den belastning det innebär på kroppen.
– Tyskland kommer sannolikt få ändra på sitt beslut på sikt. 2025 hade vi till exempel uppfödare som åkte ända till Sverige för att visa en fyraåring.

Ett argument som lyfts i Tyskland är hästvälfärden.

– Det finns inget argument ur hästvälfärdsperspektiv i den här frågan, de har inte något att backa upp det påståendet med. Det finns inget som säger att fyraåringar som visas mår sämre eller håller sämre, snarare tvärtom. De mest ansträngande tävlingarna är finalerna i A-flokk och B-flokk på Landsmót. Jag kollade nu Landsmót 2024 i A-flokk, och de åtta A-finalisterna är alla avelsbedömda – varav fem av dem i första klass som fyraåringar. I topp 20 efter uttagningar är alla avelsbedömda och medelålder när de kom först till avelsbedömning är 4,75 år.

– Sedan följer ju Tyskland FIPO för sporttävlingar, på samma sätt som oss. Där har de ingen annan åldersgräns. Där gäller ju 5 år, men jag menar att en avelsbedömning är lättare än ett tävlingsprogram. Där är momenten mer valfria, man kan välja mer själv.

– Jag vet att när jag själv visade hästar så kom de som 3,5-åringar och man började träna dem, majoriteten tar det längre tid för men en del var bara så problemfria. De gick i ren tölt i januari och hade lätt för rena gångarter överlag. Som Elva från Solbacka var den fyraåring som jag visat till högst resultat, runt 8,40 (8,41 år 2010, red:s anm). När vi kom till hovbeslagskontrollen efter bedömningen var hon inte ens andfådd. Hon hade kunnat gå en runda till.