Så resonerar avelsvisare om visning av fyraåringar

Máni Hilmarsson

Tävlingsryttare och avelsvisare, visar ett trettiotal hästar per år. Har visat hästar i Sverige och på Island.

Hur ser du på visning av fyraåringar?
– Det beror väldigt mycket på hästen. Det är väldigt olika mellan fyraåringar vad de kan göra, för en del kommer allt väldigt naturligt och de behöver inte en massa träning för att kunna visas. Jag tycker man ska visa de som det är lätt för så får de en poäng och man vet var de står och så kan man förbereda inför nästa år. Andra behöver mer träning eller är inte redo, och man ska inte försöka ta ut något som inte finns där.

Vilken roll eller ansvar har ryttaren att avgöra om en fyraåring kan visas?
– Ryttaren har ett stort ansvar. Man känner ofta ganska tidigt om det är enkelt för hästen eller inte och om de är mentalt redo, och så beror det på hur de utvecklas under vintern. Vi gör så att de som inte är redo för en visning får går på vila och så tar vi det året därpå istället.

Hur ser du på förbundens ansvar?
– Det är ju tillåtet att visa fyraåringar i Sverige, men det är inte så många som kommer till bedömning i den åldern. Jag tycker inte att det finns mycket press på ryttarna att visa hästar tidigt, utan man går vidare med de som är redo och har naturligt lätt för gångarterna utan så mycket träning. Då tycker jag att det är helt okej att de får springa de där sträckorna och också bra träning för dem som förberedelse för nästa år.

Erlingur ”Elli” Erlingson

Har visat över 1000 hästar på Island och i Sverige

Hur ser du på visning av fyraåringar?
– Det är få hästar som visas som fyraåringar både på Island och i Sverige, och kraven på en visning är låga: de behöver visa gångarterna men de behöver inte gå så långt eller många sträckor. De hästar som kommer till visning som fyraåringar är de som är supertalanger, man märker det redan första månaden. Jag kan Frakkur frá Langholti som ett exempel, honom red jag in som fyraåring i knappt två månader och han var talangfull men omogen så jag stoppade. Samtidigt har jag ridit in många berömda hästar, som Þjóð frá Skagaströnd som kom tvåa i fyrarårsklassen på Landsmót, där vi efter en månad kommit så långt att det blir ”vad ska vi göra?” för att de är så talangfulla och det är så enkelt. Men Frakkur visade jag sedan som femåring med 8,45 och sexåring med 8,68 med över nio för ridegenskaper så han var egentligen mer talangfull, bara inte lika snabb. Det behövs en hästmänniska som kan läsa hästar och fattar vad man har i händerna. Det är det som är det svåra. Vad jag hört om det tyska systemet så litar man inte på att folk i allmänhet kan göra den avvägningen och sortera ut superindivider.

– Om hästen är fantastisk som fyraåring så behöver man inte visa den igen när den är fem, man kan bygga upp den tills den är sju. Eller så visar jag igen när hästen är sex eller sju om jag ser potential. Fyraårsvisningen är också en miljöträning, du ser kanske travhästar med sulky och stora maskiner och det är mognande för dem att gå där och rulla 6-8 sträckor. Det är ofta lättare än en ridtur hemma.

– Sedan spelar det roll vad hästen ska göra i sitt liv också. En del, framför allt ston, ska gå sin visning och Landsmót och sedan in i aveln resten av sitt liv. Det är väldigt bra för aveln att de här toppindividerna som kanske skulle kunna få ännu högre eller bli sporthästar kan gå in i aveln, som Álfadís frá Selfossi som fick tjugo föl efter att ha visats som fyraåring.

Vilken roll eller ansvar har ryttaren att avgöra om en fyraåring kan visas?
– Det är få som har erfarenheten eller växer upp med folk som har erfarenheten idag. Jag försöker uppmuntra unga ryttare här i Sverige att börja visa hästar, det handlar inte om fyraåringar då, så att de får erfarenheten och lär sig den här konsten. Det är ingenting man kan lära sig i böcker, man behöver vara runt de erfarna. Vi ska inte överrida unga hästar, vi vill ju att de ska hålla som ridhästar hela livet om de inte ska bli avelsston. Hästmänniskor tänker alltid ”hur var upplevelsen för hästen den sista ridturen?”, den ska vara positiv – inte negativ! Men det är inte alla som tänker så, en del tänker att ”det är sista ridturen, då tar jag ut allt”, det är inte snällt. Om hästen gör bra ifrån sig är du nöjd, även om du vet att hästen egentligen har en halv poäng till i alla gångarter. Hästen får inte bättre avkommor för att du pressar den. En fyraåring som går för 8,5, 8 eller 7,5 är redan en superindivid.

– Du ska inte ta ut allt i en visning, då är det inte så lätt att visa den igen eller åka på tävlingar. Då har du skapat en stress och skrämt hästen. Man har hört avelsryttare som säger till hästägare ”Vill du att jag tar ut allt eller lämnar något kvar?”. Det är inte något du vill höra!

Ligger det någonting i tanken om att det är svårt för gemene man att identifiera vilka hästar som kan visas som fyraåringar?
– Det finns så många vinklar på det här med att visa fyraåringar men nummer ett är kanske att här i Sverige är det så få människor som visar, de flesta av oss kommer från Island och de flesta av oss lärde från väldigt erfaret folk när vi började med hästar. Unga ryttare idag tar sig inte tiden att vara med oss, det är så andra krav med skola och så. När jag gick på gymnasiet hade jag sjutton hästar på stall, det är ingen i Sverige som gör så. Det är andra tider. Att utveckla ryttare och hästar, det hänger ihop alltihop. Island är ett litet land, vi är nära varandra, det är lätt för oss. Här i Sverige är distanserna mellan folk extremt stora och det är svårt att lära sig den konsten.

– Jag tror inte att vi ska backa med att visa fyraåringar – de är så få och det här är superindivider som tar oss vidare i aveln. De är supertalanger och du behöver göra så lite, ofta rids de kanske inte mer än två gånger i veckan och löslongeras eller handhästas en eller två gånger till. Men man ska vara medveten om att för det mesta rider man in en fyraåring och så är det ”ah, den måste mogna på sig, den är inte stark nog” och så får den gå ut ett år till.

Elsa Mandal

Avelsdomare, tränare och visare, aktiv på avelsvisningar varje år i alla möjliga roller. Har arbetat, visat och dömt i Sverige och på Island.

 Hur ser du på visning av fyraåringar?
– Det är lite dubbelt kan jag tycka. Det är väldigt få fyraåringar som visas och man har sett fyraåringar som visas som joggar en visning utan problem, jag har visat sådana själv. De har egen balans och har styrkan och det kostar dem inte så mycket. Då tror inte jag att visningen i sig, att springa de här sträckorna, är farligt. Sedan tillkommer den mänskliga och ekonomiska biten, och jag tror att där måste vi människor passa oss och ha tillräcklig kunskap kring vad vi håller på med. Om en häst visas som inte är färdig för det, fysiskt eller psykiskt, då är det inte längre positivt. Vi tränare och hästägare måste läsa av hästen och ha en bra dialog om vad vi vill uppnå. Vi måste också träna oss på att läsa bedömningar, och inte bara kolla på totalsiffran. En fyraåring som genomfört en visning och fått poäng på gångarterna är en häst som har lätt för sig, även om den inte fått skyhöga poäng! Där kanske vi som ägare ställer för höga krav ibland, att man inte nöjer sig med att den har utfört det utan att man vill att den ska prestera det som den kanske kan prestera i framtiden med mer träning.

– Man får inte glömma att för att få 8,5 så behöver hästen prestera väldigt mycket, även när den är fyra. En häst som visats med 8 för tölt när den är fyra är en talangfull häst som har lätt för sig! Om en nioåring går för 8,5-9 så säger det inte lika mycket om töltkvaliteten i hästen. Där måste man utbilda och förstå vad det betyder med de olika siffrorna beroende på ålder, ibland har jag hört att folk tycker att det ska vara lägre krav när de är yngre men så är det inte idag.

– För att aveln ska gå framåt så vill man ju ha korta generationer och få in det unga hästarna i avel. Och har jag ett fyraårigt sto som jag känner har lätt för sig och vill ha i avel, då är det bra att visa som fyraåring och få det som kvitto på att den var så ridbar redan då, och sedan sätter jag den i avel. Jämfört då med om jag har en blivande tävlingshäst som ska toppa när den är fjorton, då kanske man ska planera annorlunda.

Skulle vi tjäna på att prata mer om vad hästen ska göra efter en eventuell visning, snarare än om fyraåringar ska visas?
– Ja, lite så! Det är bra att ha en plan för livet, vad hästen ska göra framåt. Det kan göra det lättare att göra det så bra som möjligt. På Island kan det nästan tendera att gå lite väl snabbt ibland, men i Sverige kan det gå lite väl långsamt. Att vi hela tiden lite väntar på att någonting ska ske, och så går åren utan att det sker så mycket alls. Att istället då, som jag var inne på tidigare med ett sto som man tror mycket på och som jag vill ha avkommor efter, hellre tänka då att man snabbar på lite för att få in det i avel och få avelsframsteg, men att man då har en tanke med det direkt.

Vilken roll eller ansvar har ryttaren att avgöra om en fyraåring kan visas?
– Ryttaren har massor av ansvar! Våra ryttare och ridningen utvecklas hela tiden, inte bara hästarna med aveln. Man blir duktigare och duktigare ryttare och bättre på att få hästarna att prestera, och det kräver kanske ännu mera ansvar för att känna att hästen både fysiskt och psykiskt är förberedd för det du vill be den om. Ägaren har också ett ansvar att lämna hästen till en ryttare som man har förtroende för och låta den göra det på sitt sätt, så att man inte hela tiden ber om mer. Det är ett gemensamt ansvar som man behöver bära tillsammans.

Hur ser du på förbundens ansvar?
– Här i Sverige är det väldigt få fyraåringar som visas. Här har vi snarare jobbat för att medelåldern ska gå ner lite, för det säger ännu mer om avelsvärdet i hästen. Men en viktig uppgift för förbunden är att sprida kunskap, inte bara om den här frågan: om rasen, avelsmålet, vägen dit, hur man gör det på ett sätt som är bra för både hästarna och ryttarna, hur man läser en bedömning och hur man för aveln framåt.

Pierre Sandsten Hoyos

Tävlingsryttare som också visat ett antal hästar per år i Österrike där han varit verksam de senaste åtta åren. Har nu flyttat till Island.

Hur ser du på visning av fyraåringar?
– Jag tycker att många hästar visas för tidigt när de visas som fyraåringar. Jag förstår hästägare när man har en väldigt flott häst och det finns ju talanger som visas med väldigt höga bedömningar, men jag hade inte valt att göra det med min egen häst. Jag tittar alltid vad det ska bli långsiktigt av hästarna och jag har både fått hästar i träning och sett andra som är nästan lite förstörda efteråt, för att man har tagit ut för mycket för tidigt även om de kanske erbjudit det.

– Det finns tråkiga exempel på hästar som visats med hög bedömning som fyraåringar och som sedan blivit sämre, som inte kommer ut på sportbanan och som blivit stressade eller inte velat gå in på banan mer. Även om jag själv har en fyraåring som jag bedömer kan gå för 8,5-9 så skulle jag välja att vänta, så länge inte hästen kan jogga sig igenom en sådan visning, men det är ju sällan det går. En ung häst kan för lite och i vissa fall lär de sig fel, så att man få efterjobb när man vill tävla eller visa dem igen.  Jag har också visat fyraåringar så det är inte så att jag är helt emot det, men får jag välja så skulle jag vänta, speciellt om det vore min egen häst.

Vilken roll eller ansvar har ryttaren att avgöra om en fyraåring kan visas?
– Som ryttare har du ett ansvar att inte glömma framtiden för hästen och inte förstöra deras bild av att visas eller tävlas. Även om det finns press eller förväntningar från ägaren ska man aldrig forcera en häst. Jag försöker alltid säga vad jag tror är ett realistiskt mål eller resultat och är ägaren inte nöjd med det så får de låta någon annan visa hästen för jag vill inte vara den som är skyldig att ha förstört en häst.

– Hästen ska ändå gå ett antal sträckor på en visning och med tempo, även äldre hästar som är 7-8 år är trötta efter en visning. Ett femgångsprogram tar mindre på hästen både fysiskt och psykiskt, är min erfarenhet. Tittar man noga på de unga hästar när de visas ser man ofta att de slår på sig, vilket förstås handlar om balans, och unga hästar är också ofta mer osäkra på sig själva. Men så beror det ju helt klart på psyket på hästen, alla individer är ju olika. Visar man en fyraåring och tänker mer att det får gå som det går, som en vanlig ridtur, så är det säkert inte någon fara i det men jag hade själv en tävlingshäst som pressades för mycket på avelsbanan och det kom tillbaka som flashbacks om jag gick ut på en passbana och ville rida lite fram och tillbaka även när han var 12, 15 år. 

Hur ser du på förbundens ansvar?
– Det kommer alltid att finnas olika åsikter och jag tycker att beslutet och bedömningen om hästen är redo för att visas ska vara upp till ägare och tränare, det behöver inte vara förbjudet att visa fyraåringar. Kommunikationen mellan ägare och tränare är central!

– Sedan kan jag också tycka att hästvälfärden är minst lika viktig vid avelsvisningar som i sporten, att domarna ska titta lika noga. I sport blir det ju diskningar om man ser att något är forcerat, det är lättare att komma undan på avelsvisning.