Johanna Elgholm: ”Våga tro på att bra träning lönar sig”

I ett myllrande landskap, i kanten av en mindre fågelsjö ligger Edeby gård. I de vidsträckta hagarna går islandshästar i alla tänkbara färger. På gårdsplanen rör sig en salig blandning hundar och närmast stallet står ett gäng hingstar och solar sig i det varma vädret.
– Folk tror att jag ärvt gården. Att jag är någon slags herrgårdsfru. Men jag kommer från en ren arbetarklass och det är kärleken till djur som tagit mig hit. Jag har slitit hund för att komma dit jag är i dag. Men det har det varit värt, säger Johanna Elgholm.

Nej, Edeby gård är inget arvegods utan kvittot på ett långt och träget arbete. Johanna Elgholm är sedan många år ett välkänt namn. Hon har ridit i svenska landslaget, visat hästar, varit tränare och coach för svenska landslaget. Hon är examinerad ridlärare nivå fyra och är utbildad internationell domare. 2016 blev hon tilldelad priset ”Trainer of the year” av FEIF.
– Jag har jobbat på. Och inte sagt nej. Med åren har jag börjat säga mera nej, men när jag väl gör någonting så gör jag det till 100 procent. Det spelar ingen roll vilken nivå mina elever är på, alla har rätt att få så mycket av mig som möjligt. Jag tänker inte vara den som inte gör mitt jobb, jag spinner igång när jag jobbar. Det gör att jag orkar fortfarande, jag tänker inte ”genomlida” en dag som många andra gör utan jag vill ha roligt på vägen, säger Johanna Elgholm.

En kort karriär inom ponnytrav

Parallellt med ett stort musikintresse växte intresset för hästar redan som litet barn. Uppvuxen med en ensamstående mamma i Hammarby i Stockholm började hästkärleken, som det gör för så många andra barn, matandes maskrosor vid närmaste hästhage. Så småningom fick Johanna möjligheten att börja rida på Mälarhöjdens ridskola, därefter gick hon vidare till Fårdala gård på Tyresö där hon så småningom blev hästskötare. Johanna sparade pengar till en egen häst, och fick till slut råd att köpa ett rufsigt russ från Lojsta hed. Men när det blev dags för inridning var Johanna redan för lång. I stället gjorde hon en kort karriär inom ponnytravet.

Det blev en nöt som skulle knäckas

Det var länge hästar med tre gångarter som gällde och det blev både sommarhäst och foderhäst. Johanna Elgholm tävlade en del dressyr men efter gymnasiet fick hon ett jobb som turledare hos Agneta Oresved på Hemfosa utanför Stockholm.  Agneta Oresved drev på den tiden en av de större verksamheterna med islandshästar i Sverige.
– Jag har mycket att tacka henne för. Sen blev jag helt fascinerad av gångarterna, jag är ju en nörd. Det blev en nöt som skulle knäckas. Jag minns när jag red lätt på en häst och någon sa ”det där är inte trav”. Då satt jag och red lätt i grisepass. Jag minns att jag tänkte ”Hur svårt ska det vara att reda ut gångarterna?” och det har jag ju förstått att det är hur svårt som helst, det tycker jag fortfarande ibland, säger Johanna.

I trakterna kring Hemfosa var det ett myllrande liv kring islandshästarna. Dit kom tränare som Jan Ottesen, Erik Andersen, Johan Häggberg och Nina Keskitala.
– Jag fick direkt tillträde till de bästa tränarna i Sverige, tränare som står sig än i dag. Jag säger som Jens Fredricson: ”Man ska inte vara rädd för att rida för gråhåriga tränare”, det finns massor kunskap och erfarenhet bland våra äldre tränare.

Ett stenkast bort från Hemfosa ligger dessutom Fors gård, där Ylva Hagander än i dag har sin bas. Det var på Ylvas Mökkur frá Varmalæk som Johanna Elgholm fick känna på en ökad tölt på en ovalbana för första gången. Något som också ökade intresset för islandshästen.

Johanna Elgholm fann sig till tillrätta på Hemfosa. Hon utvecklades i rask takt och trivdes med kulturen kring islandshästar som hon beskriver som mer folklig i jämförelse med kulturen kring hoppning och dressyr. Hon fick låna en häst som hon fick tävla. Med hästen Elding satte hon SM-kval i V1 och T1, kvalgränsen låg på den tiden på 5,0.

–  Folk blev som tokiga och skrek ”du har kvalat till SM! Tänk om du kan komma till landslaget”, för mig var det helt surrealistiskt, säger Johanna som också känner sig tveksam till de allt högre SM-kvalgränserna inom sporten.
– När du sätter för höga krav finns risken att du plockar bort människors drömmar. Det ska finnas hopp om att kunna nå dit, det är viktigt att få delta även om man kanske inte alltid kan vinna.

Sitt första NM

Åren gick och in i stallet kom bättre och bättre hästar. Johanna red sitt första nordiska mästerskap -98 på Alskær från Örvik (f-90 e Svalur frá Glæsibæ u Jarp-Stjarna frá Hofsstaðaseli). Ekipage tävlade i femgång och T2 och tog sig till B-final.
– Det var en jättefin häst med bra pass och flott trav. Jag kom ju från storhästvärlden så jag kunde rida den i form. I slutet av 90-talet kom det ju mer att man skulle arbeta i form och ha hästen i balans.

Johanna beskriver en tid då hon tillsammans med andra ryttare och tränare red och tränade sina hästar.  Genom åren har det blivit en hel del stora mästerskap. Hon har tagit VM-silver i avel och med hästar som Solfari från Oviksfjällen, Oddur från Mörtö, Sveigur frá Varmadal och Haleggur från Hyndevad har hon deltagit i otaliga mästerskap.

Parallellt med tävlingskarriären har Johanna Elgholm undervisat och undervisningen har följt som en röd tråd genom hennes hästliv. Som 21-åring blev hon utbildad ridlärare via Svenska islandhästförbundet, en utbildning som innefattade både ridprov och instruktörsprov. I dag är hon en av de åtta i Sverige som är utbildad ridlärare nivå 4 via SIF.
– Jag har övat, övat och övat. Jag har lärt mig så mycket av att leda turridning och hålla lektioner. Att se alla dessa människor har givit mig en otrolig grund att stå på, man lär sig både olika hästar och olika ryttare. Att se mängden av olika problem gav mig erfarenhet.

I dag har Johanna genomgått nästintill alla utbildningar som SIF tillhandahåller. C-tränartutbildningen, B-tränarutbildningen och hon är också utbildad internationell domare även om hon inte längre dömer. Hon var landslagstränare för svenska landslaget 2015 när Sverige blev bästa nation på VM. Hon har undervisat och coachat en mängd elitekipage.
– Jag har elever som ridit för mig i 30 år. Jag har sparat gamla anteckningar och när jag läser dem så ser jag att jag har hållit mig till samma röda tråd genom åren. Det är jag stolt över. Sen är jag såklart fördjupat mig och förfinat den kunskapen.

Att undervisa är både ett givande och ett tagande

Hennes felsökningsöga är välvässat efter flera decennium av undervisning och Johanna går gärna tillbaka till grunden.
– Jag ser var det lyser rött. Jag ser att något inte är harmonisk och tack vare min kunskap vet jag var jag ska börja. Ekipaget är lite som en longerlina, är den tvinnad eller har en knut så köper den inte genom handen, då måste du dra ut och trassla ut hela linan innan du kan vira in den igen. Men det är många elever – och instruktörer – som inte orkar eller vill jobba så. De tror att de går bakåt. Men trasslar man inte ut hela linan, så går det skapligt en stund, sen trasslar det till sig igen, säger Johanna och lägger till:
– Att undervisa är både ett givande och ett tagande. Mina elever lär sig av mig, jag lär mig av eleverna. Det är som en symbios.

Tillsammans med Johanna Elgholm gör Island Tidningen Ridsport en träningsserie. Den första delen publicerades 27 maj 2022.