Offren för hundattacken måste strida för att få upprättelse

En söndag i oktober 2023 begav sig Hilda Denkert, 22 år, ut i skogen tillsammans med vännen Saralena Sahlin. Hilda red sin topphäst Helinda (KWPN sto f- 12 e Wittinger VDL-Corland) medan Saralena satt på Hildas unghäst O’Ziel D (OS val f- 18 e Ogano Sitte-C-Indoctro), alias ”Oscar”. 

Idyllisk ridtur förvandlades till en mardröm

Ridturen gick till en början bra, innan en jakthund kom springandes och gick till attack mot Helinda, som försökte försvara sig genom att sparka. Till slut ramlade Hilda av stoet, som skenade i väg genom skogen med hunden efter sig. 

Hilda lyckas få tag på sin pappa via telefon, som fångar upp Helinda innan hunden återigen går till attack mot stoet. Därefter är Helinda försvunnen i nästan två timmar. När de hittar henne igen är hon full av bitsår – och Hilda själv har brutit ett revben och tänjt ut ett ledband i axeln. 

Efter attacken fick Helinda gaffelbandsskador fram och bak, lunginflammation, tandfraktur och olika låsningar i kroppen. Framför allt gaffelbandsskadorna har behandlats under ett års tid. Veterinärerna vågar inte säga så mycket om hur prognosen för framtiden ser ut.

– Det har gått fram och tillbaka, jag har fått sitta lite på henne men sedan fått bakslag. Allt är ganska oklart. Egentligen vet man inte riktigt åt vilket håll det kommer att gå, berättar Hilda.

Ett år av kamp för Helindas hälsa

Vardagen har inte varit sig lik, varken för Hilda eller Helinda. Absolut jobbigast för Hilda har varit att se hur olycklig hennes bästa vän har varit.

– Det har varit hemskt att se hur hon har mått. Hon har varit typ deprimerad. Hennes vardag rycktes väl bort från en dag till en annan för henne också. Och så har hon varit sjuk och haft ont, vilket man märkt på henne. Hon har varit väldigt arg.

När hundägaren väl kom fram till Hilda och hennes vän i skogen för ett år sedan, visade han varken empati eller vilja att ta ansvar. Han menade att hans hund ”inte kan se skillnad på en älg och en häst”. Dock försiggick det oavsett ingen jakt i området vid tidpunkten för attacken. Familjen har inte heller hört av honom sedan olyckan inträffade. 

Civilrättslig strid för rättvisa

Samtidigt kämpar Hildas familj med att få upprättelse för Helinda genom att driva fallet civilrättsligt mot hundägarens försäkringsbolag, vilket har varit allt annat än lätt.

– I allt detta är det vi som är drabbade och offer, men det är ändå vi som får stå där och kriga mot allting. Vi är också de som drabbats hårdast ekonomiskt och egentligen borde vi och försäkringsbolaget stå på samma sida. De borde också vilja få Helinda frisk igen. Men nu har vi faktiskt fått ta in en jurist för att vi inte längre klarar av att driva det själva.

Utöver att familjen drabbats ekonomiskt, gick Hildas drömmar och mål med Helinda i kras. Att Hilda har fått låna en häst är i alla fall en liten tröst i väntan på att hennes hjärtehäst förhoppningsvis ska bli bra.

– Annars har jag bara min 6-åring Oscar och det blir lite mycket för honom att vara första tävlingshäst. 

Hat i sociala medier

Hildas historia har även dykt upp i olika jaktforum, något Hilda och hennes familj fick veta genom en familjevän. Familjen fick också reda på att hunden som attackerat Helinda fått koppeltvång, vilket Länsstyrelsen fattat beslut om efter en anmälan från polisen. Detta kände Hilda och hennes familj inte till, men de har ändå fått hatkommentarer i olika jaktforum.

– De har skrivit allt från att ”hoppas hästen dör” till att det är vi som är ”dumma i huvudet” som har gjort detta och förstört hundens liv. Det har varit riktiga nättroll. Det har också påståtts att Helinda inte ens har blivit hundbiten. Men alla skador finns dokumenterade av polis och veterinär, och att läsa sådant känns bara skamligt. Jag blir bara jätteledsen och arg, framför allt när jag ser hur Helindas liv har blivit förstört. Som ung tjej känner man sig också extra utsatt när det framför allt är män som skriver hat, berättar Hilda.

Rider med överfallsspray

Trots jobbiga kommentarer väljer Hilda att se alla som har funnits där för dem under detta turbulenta år.

– Jag vill tacka dem som har brytt sig och stått på vår sida i detta. Det märks tydligt vilka som är ens riktiga vänner och inte.

Hilda rider fortfarande ut i skogen, men det ser lite annorlunda ut än för ett år sedan.

– Jag rider i princip bara ut om jag har sällskap, och då rider vi med en överfallsspray för hundar om det skulle hända igen. Sedan vill jag bara säga att jag inte känner något agg mot jägare eller deras hundar på något sätt, min pappa jagar själv älg. Detta är bilden från min sida och min sorg över det som hände.