Sara Sandqvist: ”Blir aldrig fullärd”

I Ridsports serie Stafettpinnen Island skickade Ida Larsson pinnen vidare till Sara Sandqvist, som sedan tio år tillbaka jobbar som ridlärare på Wången.

– Jag bor i Nälden, Jämtland men är uppvuxen utanför Örsundsbro mellan Enköping och Uppsala. Jag är utbildad Hippolog Islandshäst-13, C-tränare, unghästtränare och Instruktör level II. Jobbar på Wången som ridlärare och har även ett eget företag där jag ger lektioner och tar emot hästar i mån av tid för träning. Jag utbildar mig just nu till yrkeslärare på Stockholms Universitet, berättar Sara Sandqvist.

– Idag har jag tre ston som är mina egna uppfödningar. Jag tävlar inte just nu men har gjort det mycket som ungdom där jag har ett SM-guld 2005 i T2 som YR som främsta merit. Jag är mer eller mindre uppvuxen med islandshästar då mina föräldrar köpte den första när jag var två år gammal. Jag har gått på ridskola när jag var liten så har ridit både ponny och storhäst jämsides med islandshästarna. När jag var 15 fick jag min första egna häst Hafeti frá Refsstödum som var min största läromästare och tävlingspartner.

Vad betyder utbildning för dig?

– Jag tycker att det är en stor och svår fråga. Men någonstans handlar det om att kommunicera eller förmedla någonting. I hästens fall så är det att vi ska kommunicera med en annan varelse. När det gäller att lära en annan människa något så är det i mina ögon hur jag förmedlar och kommunicerar kunskap. 

Vad är viktigast i utbildningen av en häst respektive en ryttare?

– Jag tänker att det viktigaste i utbildningen av hästen är att lära den att förstå oss människor så att den blir lugn, trygg och förstår vad vi vill att den ska göra. Det viktigaste i utbildningen av ryttaren är att lära denne hur hästen fungerar och hur hästen lär sig saker för att kunna kommunicera med den. Oftast är det där det fallerar och då får ryttaren svårt att möta hästen där den är. Det kan vara att man ber om för svåra saker, blir otydlig i sin inverkan eller för sen i tajmingen av eftergiften. Svaren hänger ihop i de båda frågorna.

Finns det något speciellt som du tycker att ryttare bör utbildas inom idag? Var behövs utbildningen som mest?

– Det är svårt att säga. Men viktigt att komma ihåg är att man måste se helheten och att det är många saker som spelar in samt att man är medveten om att man aldrig är eller blir fullärd.

Hur står sig svenska utbildningar inom häst jämfört med utbildning internationellt? Hur kan vi bli ännu bättre?

– Jag är kanske ingen expert på området men jag har fått förmånen att åka och titta på examinationer i Tyskland som IPZV arrangerade, genom ett erasmusprojekt via jobbet för några år sedan. Det var både tränar- och instruktörsexaminationer och det som slog mig då var att de hade ett tydligt genomarbetat system och väldigt mycket större antal personer på olika nivåer som gjorde proven, vilket i och för sig inte är så märkligt då Tyskland är det land som har flest aktiva. 

– Det jag har sett av de som utbildas på Island är att de också är präglade av ett system, då de utbildas via Hólar. Sedan skiljer sig systemen åt såklart då de har olika bakgrund och fått influenser från olika håll. Jag tycker att det är intressant att se likheter och skillnader och sedan bilda sig en egen uppfattning och värdera det man ser. Sedan tycker jag som läget är idag att vi behöver vara nytänkande och se det med lite andra ögon, man behöver inte göra saker som man alltid har gjort om det går att göra det bättre på något annat sätt.