NM 2026Känslan var långt ifrån den Nicolina Marklund hade hoppats på. Ändå räckte ritten med Hrimnir frá Vatnsleysu till 8,52, bästa svenska resultat och en direktplats i A-finalen i GDB.
Svensk A-finalplats i GDB – trots ångesten på banan: ”Revansch ska det bli”

Hej, kul att du vill läsa artikeln!
Efter lunch blev de dags för seniorer att äntra GK-banan på Maragretehof.
När GDB-uttagningen reds höll de flesta svenskarna en jämn nivå – men bästa svensk blev slutligen Nicolina Marklund och Hrimnir frá Vatnsleysu (f -12, e Lord frá Vatnsleysu, u Heba frá Vatnsleysu) som med sina 8,52 ligger på sjätte plats och är klara för A-final. Det är också det enda svenska ekipage som är klara för A-final så här långt, i klassen som toppas av norska Christina Lund och Lukku-Blesi frá Selfossi (f -12, e Lukku-Láki frá Stóra-Vatnsskarði, u Keila frá Steinnesi) med poängen 8,74.
Därefter är det Islands Reynir Örn Pálmason som med Agnar frá Margrétarhofi (f -18, e Ölnir frá Akranesi, u Garún frá Garðshorni á Þelamörk) ligger på andra plats, följt av landsmannen Þórarinn Eymundsson och Náttfari frá Varmalæk (f -18, e Þráinn frá Flagbjarnarholti, u Nótt frá Varmalæk). Danmark ligger fyra och femma genom Thea Hansen och Varða frá Feti (f -16, e Straumur frá Feti, u Þrift frá Hólum) samt Jessica Hou Geertsen med Brekka frá Margrétarhofi (f -19, e Ölnir frá Akranesi, u Harpa frá Gunnarsstöðum I). Klar för A-finalen är även Färöarnas Knút Lützen och Kári frá Ásbrú (f -10 ,e Kappi frá Kommu, u Samba frá Miðsitju).
Ytterligare tre svenskar är klara för B-final – Kelly Eriksson och Huginn frá Halakoti (f -16, e Herkúles frá Ragnheiðarstöðum, u Víf frá Halakoti), Sofie Fältsjö och Herjann från Stenholmen (f -16, e Herjólfur frá Ragnheiðarstöðum, u Rut från Stenholmen) samt Lisa Lantz och Fimur frá Selfossi (f -12, e Frakkur frá Langholti, u Grýla frá Gillastöðum).
”Jag hade ångest”
Poängen räckte alltså till en direktplats i A-finalen. Men när Nicolina lämnade banan var det inte glädjen som dominerade. När Hrimnir inte tog traven som planerat tvingades hon snabbt tänka om, samtidigt som stressen växte.
– Jag hade ångest. När han inte tog traven började allt snurra och jag tänkte bara: Hur ska jag rädda det här? Hur ska jag lösa det? Då ryker extrasträckan på något man egentligen inte hade tänkt ta just där. Det är ganska mycket som hinner åka genom huvudet. Man måste tänka extremt fort, även om jag kanske egentligen tänkte lite för långsamt. Det blev ändå bra till slut, men känslan var absolut inte på topp. Jag skakade och kommer nästan inte ihåg något annat än att jag tänkte på allt som kunde hända.
På träningen hade Hrimnir känts bra, och traven är normalt sett ett stabilt moment. Just därför blev det oväntade problemet inne på banan extra svårt att hantera.
– Han var så himla fin på träningen och traven är egentligen en av hans stora styrkor. Vanligtvis gör man en förhållning, lättar lite och sedan säger det bara pang så är han i trav. Då är det bara att trycka på. Men nu vågade jag inte trycka på när jag väl fick traven heller, eftersom jag inte hade någon sträcka kvar. Då blev det bara att försöka behålla traven hela vägen. Jag tyckte att han var jättefin i den korta tölten och jag var nöjd med galoppen, för han kan ta korsgalopp om man trycker på för mycket. Nu höll han ut hela vägen och sprang utan att det blev korsgalopp. Men skritten var lite av och på, och han tyckte att vi var klara när vi kom till utgången. Det fanns absolut betydligt mer att önska av ritten.
Poängen överraskade
När Nicolina red av banan hade hon räknat med en betydligt lägre poäng än 8,52. Först en stund senare började A-finalplatsen sjunka in.
– Jag tänkte kanske 8,20 innan poängen kom. Det är nog först nu jag börjar känna att fan, jag tog mig ändå till en A-final, och det är jätteroligt. Man låter kanske jätteotacksam när man säger att man inte är nöjd, för poängen var absolut jättebra och över min förväntan. Det trodde jag verkligen inte när jag gick av banan. Men känslan var inte där i dag, och oavsett poäng blir man ändå ledsen när det inte känns som man hade hoppats. Då får man gråta lite och sedan gå vidare.
När Ridsport intervjuade Nicolina i början av säsongen berättade hon att fokus låg på att rida fler finaler och bli bättre just där. Efter dubbelsegern på Marma Torp hestival har ekipaget fortsatt att samla erfarenhet, och nu väntar ännu en final – denna gång på ett nordiskt mästerskap.
– Jag tyckte att vi var förberedda tills han plötsligt inte ville trava, säger Nicolina med ett skratt.
– Det har känts bra även på SM och han har varit jättetrevlig, utan egna idéer och utan att bli för taggad. Så egentligen känns det bra, men nu blir man förstås lite nojig över traven. Någon av dagarna får han nog vila, och sedan tänker jag att jag kanske ska rida lite och trava. Det blir också mer press när man bara har en gren här. Då känner man: Vad är det som händer? Jag måste lösa det här, det måste sitta. Då får man ännu mer panik när man är där inne och snabbt ska försöka lösa allt.
Föredrar GK framför sport
Att just GDB blev Nicolinas gren på NM är ingen slump. Under de senaste åren har hon och Hrimnir bytt mellan flera olika grenar inom både 4- och 5-gång såväl i sport som i GK. Men gæðingakeppni är det som passar dem bäst.
– GK är nog det jag tycker är allra roligast. Jag tycker att det är mycket roligare än sporten, och han tycker nog också att det är betydligt roligare. Han är en häst med fart och power, så det passar honom bättre. Det är jätteroligt att vi lyckades ta oss hit, berättar Nicolina som beskriver tankarna under säsongen.
– Jag osäker på om jag hade visat tillräckligt för landslaget, eftersom jag bytt gren fram och tillbaka och bara ridit GDB en gång de senaste tre åren. Förra året red jag GDA, så jag tänkte att UK kanske ville se mer. Alla andra sa att jag kunde sitta still i båten och att det var klart att jag skulle komma med, men man vet ju aldrig. Därför var det väldigt kul och skönt när beskedet om landslagsplatsen kom.
Nicolina och Hrimnir har följts åt under många år och hunnit prova det mesta tillsammans. Relationen rymmer både starka känslor och de meningsskiljaktigheter som kan uppstå när två viljor möts.
– Jag älskar den här hästen. Sedan är det klart att vi är oense ibland och inte alltid kommer överens – tydligen inte i dag heller. Men jag tycker om honom jättemycket. Vi har gjort den här resan tillsammans och testat nästan allt. Vi får lite gråa hår av varandra ibland, men det är också det som är roligt. Nu får vi en ny chans i finalen, och revansch ska det bli.
Se fullständigt resultat i Horseday-appen
EiðfaxiTV sänder live
Följ Ridsport på