Huvuddomaren om årets GK-SM: Landsmót-nivå på vissa ekipage

När GK-SM arrangerades för första gången för över ett decennium sedan fanns Nina Bergholtz med som deltagare. Men därefter har hon, med något möjligt undantag, suttit i domarbåset vid samtliga mästerskap.

Hon var också den första svensken att avlägga examinationen till landsdomare i gæðingakeppni. Det gör henne till en person med ett ovanligt långt perspektiv på grenens utveckling i Sverige.

– Intresset har ökat hela tiden. Varje år är det mer efterfrågan och fler ekipage på tävlingarna. Jag tycker att det har varit en väldigt positiv utveckling.

Årets GK-SM hade stora startfält, och Nina håller med om att intresset nu nått nya nivåer.

– Jag skulle säga att det säkert är rekordstort.

”Klart mycket bättre”

Det är inte bara antalet starter som har förändrats. Nina ser också en tydlig skillnad på kvaliteten jämfört med de första svenska GK-åren.

– Nivån har blivit klart mycket bättre. Det är verkligen en uppgång och nu har vi haft några riktigt fina ekipage här som jag tycker ligger på en nivå där de skulle kunna hävda sig på Landsmót.

Ett ekipage sticker ut särskilt för henne: Klara Nydahl och Dagur frá Ketilsstöðum (f-18, e Aðall frá Nýjabæ, u Djörfung frá Ketilsstöðum), som fick 8,71 i uttagningen i GDYA.

Nina dömde själv på Landsmót tidigare i somras.

– Klara Nydahl med Dagur är ett sådant ekipage. Jag tror han hade gått högt även på Landsmót, mina isländska kollegor höll med.

Men Klara och Dagur var långt ifrån ensamma om att imponera. Nina lyfter framför allt bredden och att flera nya, lovande hästar syntes under mästerskapet.

– Det var flera nya, mycket spännande hästar som var med.

Hon framhåller också finalerna, där nivån var hög – inte minst i GDA och GDB.

– Det var väldigt fina finaler, och i båda A-finalerna i A- och B-flokk höll ekipagen väldigt hög nivå.

Åtta är den magiska gränsen

För den som är van vid sportgrenarnas poängskala kan siffrorna i gæðingakeppni vara svårare att sätta i ett sammanhang. Vad innebär egentligen 7,8, 8,0 eller 8,3?

Nina konstaterar att skalan kan uppfattas som något skev.

– Egentligen är 7,5 medel. Men i GK-världen är 7,5 kanske lite negativt. Jag skulle säga att när man kommer över åtta börjar det bli bra. Då måste hästen till exempel ha ren takt, någorlunda bra rörelser och form, och ridningen måste också hänga med.

När poängen börjar närma sig 8,5 höjs kraven ytterligare.

– Då är det riktigt bra. Då måste allting sitta. Om man ska börja rida GK och vill ha något att sträva efter skulle jag säga att komma över åtta är den magiska gränsen.

Vanliga missen: för mycket fart på framdelen

Men vad krävs då för att lyckas? Nina återkommer flera gånger till samma sak: kraft och fart är viktiga delar av gæðingakeppni, men får aldrig komma på bekostnad av balans, takt och ridning.

– Man måste ha en häst som är välriden och lösgjord, som tänker framåt och går taktrent i gångarterna. Man måste kunna rida framåt, men ändå mjukt.

Hon ser fortfarande ryttare som missuppfattar vad det innebär att visa en häst kraftfullt.

– Det handlar inte om att flänga omkring i full fart på framdelen, för det lönar sig inte. Hästen ska vara taktren, smidig, ha god balans och tänka uppåt.

Just den missuppfattningen är något hon stöter på återkommande.

– Jag ser många som tror att när det är GK ska man bara rida på, och så blir det på bekostnad av till exempel takten. De rider hästarna långa och på framdelen. Det blir jag lite trött på, för då har man missförstått det här.

”Det handlar mycket om fin ridning”

I stället vill hon se en kombination som på många sätt ställer höga krav på både häst och ryttare. Och just ridningen är något Nina särskilt vill betona.

– Det handlar mycket om fin ridning också. Det är ingen flängridning. Man ska kunna visa upp hästen kraftfullt, i balans och ren takt, med fin ridning och mjuka, fina övergångar.
– Vi vill alltid se god ridning. Det ska vara fin och precis ridning.

Skillnaden mot sportgrenarna finns bland annat i den kraftfullhet som premieras.

– Hästen ska till exempel kunna göra galoppökningen eller öka tölten med fart och kraft. Och traven ska inte gå långsamt. Den ska gå fort.

Det sistnämnda är en skillnad Nina särskilt lade märke till när hon dömde på Landsmót.

– Det var en stor skillnad mot hur vi kanske travar hästarna utanför Island. Vi rider generellt traven för långsamt. Men det gäller att inte bara förlänga hästen, utan den ska kunna trava fort i balans. Det är det som gör det svårt.

”Många rider med handbromsen i”

Där ser Nina också en kulturell skillnad mellan Island och många ryttare utanför Island.

– Vi har kanske inte samma erfarenhet, eller så ligger det inte lika naturligt för oss att verkligen rida fram. Att rida fram hästen i balans är väldigt viktigt, och jag tycker att många rider alldeles för mycket med handbromsen i.

Samtidigt har Sverige kommit långt internationellt. Utanför Island beskriver Nina Sverige som ett av de länder där gæðingakeppni fått allra starkast fäste.

– Danskarna är duktiga också och det finns några ekipage i Norge, men Sverige är absolut det största landet utanför Island. Vi har väldigt många starter i GK. I till exempel Tyskland finns det knappt, men där har man inte heller banorna på samma sätt.

Nina vill samtidigt nyansera bilden av Norge: det handlar inte bara om enstaka ekipage, utan där finns ett flertal fina ekipage inom gæðingakeppni.

Kan krävas förändringar efter rekordintresset

Det stora intresset är positivt – men har också gjort att frågan om mästerskapets framtida upplägg har aktualiserats. Nina sitter själv i GK-rådet, och årets stora startfält kommer att diskuteras vidare.

– Om intresset fortsätter vara så här stort, vilket jag hoppas att det gör, behöver man fundera över hur man ska göra framöver. Antingen kanske man måste höja kvalgränserna eller lägga till en extra dag och börja redan på onsdagen.

Även möjligheten att kräva fler kvalresultat finns på bordet.

– Nu har det bara varit ett kval. Det finns stora diskussioner om man måste ha två kval eller höja kvalgränserna. Samtidigt är det jättekul att så många vill komma.

Efter långa dagar på Himmelstalund är det framför allt utvecklingen och bredden Nina tar med sig från mästerskapet.

– Det har varit en väldigt positiv stämning och många fina hästar. Ryttarna har gjort jättefina prestationer och jag tycker att jag har sett nya ”upcoming stars”. Det finns några jätteduktiga barn och ungdomarna har också varit jättefina. Och så finns det en hel del ekipage som håller riktigt hög standard.

För Nina ger både bredden, de nya ekipagen och den stigande nivån anledning att se ljust på fortsättningen.

– Jag ser väldigt positivt på framtiden för gæðingakeppni i Sverige.