Hästvälfärdsbloggen: När prestation möter välfärd – lärdomar från NM

Under Nordiska Mästerskapen fortsatte arbetet med att utveckla och testa beteendebaserade välfärdsprotokoll för tävlande islandshästar. Mästerskapet gav både nya erfarenheter av hur protokollet fungerar i praktiken och flera intressanta frågor om hästarnas beteende under tävling.

Observationerna ger ännu inga färdiga svar. Det insamlade materialet behöver analyseras systematiskt innan några slutsatser kan dras. Men erfarenheterna från NM ger värdefulla ledtrådar om vad som är viktigt att undersöka vidare.

Vad berättar beteenden kring munnen?

En av de tydligaste observationerna under mästerskapet var förekomsten av olika beteenden kring munnen. Öppen mun, tydlig aktivitet i munnen och andra munrelaterade konfliktbeteenden noterades hos flera hästar.

Vad dessa beteenden beror på går inte att avgöra enbart genom observation. De kan exempelvis påverkas av den fysiska och mentala anspänningen under prestationen, samspelet mellan häst och ryttare, utrustning eller andra delar av tävlingssituationen.

Det viktiga i det här skedet är därför inte att tolka orsaken, utan att systematiskt registrera vilka beteenden som förekommer, när de uppstår och i vilka situationer. Att ett beteende är vanligt inom en sport innebär inte automatiskt att det saknar betydelse ur ett välfärdsperspektiv.

Övergångar och förändrade krav är särskilt intressanta

En återkommande reflektion under NM var att konfliktbeteenden inte verkade förekomma jämnt under hela prestationen. De blev tydligare i vissa moment där kraven på hästen eller samspelet mellan häst och ryttare förändrades.

I Gæðingakeppni uppmärksammades exempelvis beteenden i samband med övergångar mellan snabbare och mer fysiskt krävande gångarter. Inom sportgrenarna noterades liknande tendenser vid tempoväxlingar och nedtagningar, och inom passgrenarna i samband med både passläggningar och nedtagningar.

I T2 gjordes dessutom observationer som väckte frågor om tygelkontaktens betydelse. Beteenden kring munnen upplevdes minska hos vissa hästar under momentet med lösa tyglar. Även detta behöver analyseras i det insamlade materialet innan det går att säga något mer.

Gemensamt för flera av observationerna var alltså att beteendena tycktes bli tydligare när något förändrades – exempelvis tempo, balans, samling, acceleration eller graden av kontakt mellan häst och ryttare.

Det positiva kan vara svårare att se

Ett viktigt mål med protokollet är att inte bara registrera möjliga tecken på obehag eller konflikt utan också indikatorer på positiv välfärd.

Här visade NM på en särskild utmaning. Subtila uttryck för avslappning och ett gott samspel mellan häst och ryttare kan vara betydligt svårare att observera från läktaren än exempelvis en tydligt gapande mun eller kraftiga huvud- och svansrörelser.

Att en positiv indikator inte registreras betyder därför inte nödvändigtvis att den saknas. Den kan också vara svår att upptäcka under de aktuella observationsförhållandena. Det är något som behöver tas med både i den fortsatta utvecklingen av protokollet och i utbildningen av observatörer.

Samtidigt fanns prestationer som präglades av stabilitet, få synliga konfliktbeteenden och ett harmoniskt samspel mellan häst och ryttare. Det väcker en större och viktig fråga: hur kan hög sportslig kvalitet och god hästvälfärd tydligt gå hand i hand?

Det handlar inte om att ställa prestation mot välfärd, utan om att utveckla vår förståelse för hur en god sportslig prestation också kan kännetecknas av ett gott samspel mellan häst och ryttare.

Protokollet fungerade bättre i praktiken

Själva observationsarbetet under NM fungerade bättre än vid tidigare tester. Erfarenheterna från Sport-SM hade lett till en tydligare struktur och ett vidare genomarbetat protokoll, vilket gav bättre förutsättningar för observatörerna.

Även observatörernas återkoppling gav värdefull kunskap. En viktig lärdom är att skilja mellan sådant som behöver förändras i själva protokollet och sådant som upplevs svårt främst därför att verktyget är nytt.

Flera moment blev lättare när observatörerna hade fått mer erfarenhet av protokollets struktur och definitioner. Det pekar på betydelsen av tydligt utbildningsmaterial och praktisk träning för framtida observatörer.

Nästa steg – från observation till kunskap

Erfarenheterna från Nordiska Mästerskapen stärker bilden av att protokollet kan användas i verklig tävlingsmiljö. Samtidigt återstår mycket arbete.

Nästa steg blir att analysera det insamlade materialet och undersöka inte bara hur ofta olika beteenden förekommer utan också när, var och i vilka sammanhang de uppstår.

Arbetet med positiva välfärdsindikatorer behöver också utvecklas vidare. Om konfliktbeteenden är enklare att upptäcka finns annars en risk att vi får en betydligt mer detaljerad bild av det negativa än av det positiva. En heltäckande bedömning av hästens välfärd behöver kunna fånga båda delarna.

Syftet är inte att bedöma eller peka ut enskilda hästar, ryttare eller domare. Genom systematiska observationer vill vi i stället kunna identifiera mönster, utveckla kunskap och ställa relevanta frågor om sporten på en övergripande nivå.

Kanske är därför en av de viktigaste frågorna framåt inte bara:

Vilka beteenden ser vi? utan också När uppstår de – och vad förändras för hästen i just den situationen?

Parallellt behöver vi fortsätta undersöka hur den riktigt goda prestationen ser ut när kvalitet, uttryck och sportslig prestation förenas med ett harmoniskt samspel och god hästvälfärd.

/ Ronja Berg, MSc Animal Science, BSc Etologi och Djurskydd

Inom Svenska Islandshästförbundets pågående hästvälfärdsarbete utvecklas olika satsningar för att stärka hästens välfärd och säkerhet på tävlingsplatsen. Ett av dessa är ett självskattningsformulär som nu testas i en bredare pilot under Nordiska Mästerskapen (NM) 2026 på Margaretehof.

Formuläret riktar sig till ryttare, hästskötare och andra som ansvarar för en häst under tävlingen. Genom deras erfarenheter vill projektet få ökad kunskap om vad som fungerar bra och vad som kan utvecklas för att skapa bättre och säkrare förutsättningar för både hästar och människor.

Självskattningen tas fram inom ramen för SIF:s hästvälfärdsprojekt, som under året genomförs med bidrag från Svenska Djurskyddsföreningen. Arbetet kombinerar självskattningar, organiserade pilotobservationer och sakkunskap för att ge en bredare bild av tävlingsmiljön.

De som deltar vid NM når formuläret via en QR-kod på tävlingsplatsen och i SIF:s informationskanaler.

Tävlingsplatsen ur hästens perspektiv

Tävlingsplatsen skiljer sig på många sätt från hästens invanda hemmiljö. Resan, nya ljud, dofter, hästar och människor, förändrade rutiner och väntan mellan olika moment kan påverka hästen. Beroende på tävlingsplatsens utformning, logistik och tävlingens längd kan även möjligheterna till vila, rörelse och återhämtning begränsas.

Även en rutinerad tävlingshäst behöver goda förutsättningar för att hantera vistelsen. Erfarenhet och vana att resa och befinna sig på nya platser och prestera kan underlätta, men ersätter inte hästens grundläggande och individuella behov av trygghet, foder, vatten, social kontakt, rörelse och vila.

Hur hela vistelsen fungerar – från transport och ankomst till tävlingsmoment och hemresa – har stor betydelse för hästens välfärd och säkerhet och i slutändan även de prestationer som hästen förväntas genomföra och klara av.

Finns det möjlighet till lugn och återhämtning? Är stallmiljön trygg och välfungerande? Kan hästen röra sig genom exempelvis promenader, handbete eller vistelse i hage? Finns möjlighet till lämplig social kontakt med andra hästar? Är framridningen anpassad efter antalet ekipage och är tävlingsplatsen utformad så att trängsel, stress och säkerhetsrisker begränsas?

Tydliga ramar skapar trygghet

En tävlingsplats är en komplex miljö där många hästar, människor, fordon och aktiviteter ska fungera tillsammans på en begränsad yta. Tydlig ansvarsfördelning, fungerande rutiner och god planering behövs för att förebygga olyckor och skapa en trygg och förutsägbar miljö.

Det gäller bland annat säkra förflyttningsvägar, tydliga in- och utpassager, lämpliga områden för uppstallning, framridning, lastning och kontroller samt beredskap om en häst kommer lös eller en nödsituation som brand eller liknande uppstår. Genomtänkta lösningar kan minska trängsel, stress, smittrisker och onödiga tillbud som hade kunnat undvikas med rätt planering och förebyggande åtgärder.

Gemensamma ramar och tydlig information gör det enklare för alla på tävlingsplatsen att veta vad som gäller. När regler och säkerhetsrutiner tillämpas på ett tydligt och likvärdigt sätt skapas trygghet för arrangörer, funktionärer och deltagare, samtidigt som förtroendet för verksamheten stärks.

Hästvälfärdsarbetet omfattar både hur hästen upplever och hanterar miljön, hur vi etiskt använder hästen inom sporten och den praktiska säkerheten för alla på området. Målet är att arbeta förebyggande och skapa så goda förutsättningar som möjligt. Förbättringar behöver inte alltid kräva stora resurser – ibland kan små och genomtänkta insatser ge ett betydande mervärde. Att skapa välfungerande tävlingsplatser är ett gemensamt ansvar.

Ryttarens och hästskötarens perspektiv

Den som vistas nära hästen under tävlingsdagarna ser sådant som inte alltid fångas upp genom andra kontroller eller observationer. Ryttarens och hästskötarens erfarenheter är därför viktiga i arbetet med att utveckla tävlingsmiljön.

Självskattningen utgår från modellen Hästens fem domäner och omfattar både hästens fysiska förutsättningar och hur den kan uppleva och hantera den tillfälliga miljön. Formuläret innehåller frågor om bland annat:

• stallmiljö, smittskydd samt hästens beteende och allmäntillstånd
• möjligheter till rörelse, social kontakt och återhämtning
• tävlingsmiljö, underlag, framridning, kontroller, säkerhet, utrymning, parkering och lastning.

Självskattningen ersätter inte gällande tävlingsregler, veterinär- och säkerhetskontroller eller arrangörens ansvar. Den är ett kompletterande verktyg som kan synliggöra vad som fungerar bra och vilka delar av tävlingsmiljön som behöver utvecklas.

Från pilot till fortsatt utveckling

En första, kortare version av formuläret testades vid Sport-SM tidigare i år. Erfarenheterna därifrån har använts för att förtydliga frågorna och anpassa verktyget inför fortsatt användning.

Vid NM testas den vidareutvecklade versionen i en bredare och mer strukturerad pilot. Formuläret finns på svenska och engelska, innehåller 40 frågor och tar omkring 7–10 minuter att fylla i. Varje bedömning gäller en häst. Den som har flera hästar kan fylla i ett formulär för varje häst. Det går att svara anonymt, och kontaktuppgifter lämnas endast av den som önskar återkoppling.

Efter piloten utvärderas både svaren och formulärets utformning. Synpunkter från användare på eventuellt otydliga frågor, saknade svarsalternativ och områden som behöver utvecklas blir viktiga att inhämta innan verktyget prövas vidare. På längre sikt är förhoppningen att självskattningen ska kunna ingå i ett systematiskt hästvälfärdsarbete vid olika typer av tävlingar oberoende av storlek på tävling.

Underlag för en kommande arrangörshandbok

Parallellt pågår arbete inom förbundet med att ta fram en kompletterande arrangörshandbok. Den ska ge praktisk vägledning för hur tävlingsplatser kan planeras, organiseras och följas upp med både människans och hästens behov, välfärd och säkerhet i centrum.

Handboken ska stödja arrangörer och funktionärer i planeringen och genomförandet samt tydliggöra för deltagarna vilka krav, rutiner och säkerhetsförutsättningar som gäller. Erfarenheter från självskattningen, pilotobservationerna och övriga delar av hästvälfärdsprojektet blir viktiga underlag i detta arbete.

Målet är att skapa tydligare och mer enhetliga förutsättningar vid olika tävlingar och att grundläggande krav och rutiner ska vara möjliga att känna igen oavsett tävlingsplats.

Ett gemensamt ansvar

Att skapa välfungerande tävlingsplatser är ett gemensamt ansvar. Förbund, arrangörer, funktionärer, ryttare och hästskötare behöver tillsammans bidra till en miljö som uppfyller dagens krav på trygg idrott, säkra evenemang och god och etiskt hållbar hästhållning.

Genom tydliga rutiner, gemensamma förhållningssätt och ett förebyggande arbete kan vi skapa bättre förutsättningar för både hästar och människor.

Läs mer om Svenska Islandshästförbundets arbete på www.icelandichorse.se.

/Sabina Anderberg

Framridningen är en viktig del av tävlandet. Beroende på häst och gren kan framridningen se olika ut. Gemensamt för framridningen är att samma regler för hästvälfärd gäller på framridningen som under själva tävlingsmomentet.
Därför har Svenska Islandshästförbundet tagit fram en checklista för bedömning av framridning och träning på tävlingsplats. Checklistan ska användas av den domare som övervakar framridningen och ska bidra till en enhetlig bedömning av framridningen på tävling.

Ett stöd – inte en lista för att leta fel

Syftet med checklistan är att skapa ett gemensamt språk kring hästvälfärd och ridning. Genom att beskriva vad som är eftersträvansvärt, vad som kan vara tveksamt och vad som inte är acceptabelt blir det lättare för funktionärer, domare och ryttare att ha samma bild av vad vi vill se på våra tävlingar.

Hästar är individer och tävlingsmiljön kan vara stressande. Ryttarna är ofta lite nervösa och spända inför sin tävlingsstart. Sammantaget kan det uppstå missförstånd mellan ryttare och häst och det är inget konstigt med det.
Det finns många situationer där det räcker att observera lite extra eller att inleda ett lugnt samtal med ryttaren. Bara när beteenden är tydligt oacceptabla krävs ett omedelbart ingripande. Dokumentet betonar också att all kommunikation ska präglas av respekt, sportmannaskap och förståelse för att tävlingssituationer kan vara känsliga.

Hästvälfärd handlar om helheten

Checklistan lyfter inte bara fram ryttarens hand eller skänkel. Den omfattar hela ekipaget: Hur framridningen planeras, hur hästen rör sig, ryttarens inverkan, huvud- och halsposition, hästens beteende och ansiktsuttryck och att utrustningen är korrekt och anpassad för individen. Ingen enskild detalj avgör helhetsbilden. Det är summan av samspelet mellan häst och ryttare som är det viktiga. Hur länge, hur mycket, varför? Om man rider en häst som visar konfliktbeteenden, som till exempel gapande mun, piskande svans och obalanserade rörelser utan att försöka ändra på sin ridning eller på situationen, då kan man bli kontaktad av framridningsdomaren. Försöker man däremot ändra sin ridning och sin strategi, för att hjälpa hästen att acceptera situationen, då är det tecken på god hästvälfärd och ingen åtgärd krävs från framridningsdomaren.

Kunskap skapar trygghet

En stor fördel med checklistan är att den gör bedömningen mer transparent.
När alla utgår från samma principer blir det lättare för ryttare att förstå vad som förväntas och för funktionärer att agera konsekvent. Det minskar risken för godtycke och skapar större trygghet för alla inblandade.
Samtidigt blir checklistan ett pedagogiskt verktyg. Den beskriver inte bara vad som är olämpligt – den visar också hur god ridning faktiskt ser ut.

En kultur vi bygger tillsammans

Hästvälfärd handlar inte bara om regler.
Den handlar om den kultur vi skapar tillsammans på våra tävlingsplatser.
När vi lyfter fram god ridning, bemöter varandra med respekt och vågar prata om svåra frågor på ett konstruktivt sätt stärker vi både sporten och förtroendet för den. Checklistan är därför mer än ett dokument. Den är ett steg mot en tävlingskultur där hästens välfärd alltid står i centrum och där kunskap, dialog och respekt är de viktigaste verktygen.

Gunilla Lindgren
Sektionsordförande
SIF Tävling

Här kan man ladda ner checklistan (som pdf).

Läs mer om SIF arbete på www.icelandichorse.se

Från och med 2025 har SIF:s Ridledarkurs fått ett delvis uppdaterat innehåll – ett viktigt steg i det pågående arbetet med utvecklingen av förbundets centrala utbildningar. Den nya kursen kombinerar grundläggande moment med ett ännu tydligare fokus på hästens välfärd, principer för hästens inlärning och modern pedagogik samt arbete från marken.

Ridledarkursen är viktig eftersom den bidrar till att lägga grunden för hur framtidens islandshästverksamhet formas. Den som leder lektioner påverkar både ryttarens utveckling och hästens vardag, träning och välfärd. Därför behöver ridledare tidigt få med sig kunskap om hästen som individ, om hur lärande för både häst och människa fungerar och om hur undervisning kan bedrivas tryggt, säkert och inkluderande.

Bland nyheterna finns grundläggande moment om hästvälfärd, social license to operate (SLO), de fem domänerna, grundläggande träningsprinciper och arbete vid hand. Deltagarna får också arbeta med egna uppgifter hemma där de reflekterar över hur inlärning fungerar – både hos häst och människa.

Att tidigt lägga grunden för en förståelse av hur hästar lär sig är avgörande. Det hjälper blivande ridledare att se sambandet mellan hästens beteende, människans signaler och den miljö där träningen sker. Med bättre kunskap om inlärning kan träningen bli tydligare, mer konsekvent och mer rättvis för hästen. Det minskar risken för missförstånd, stress och konfliktbeteenden och ger samtidigt bättre förutsättningar för trygg och hållbar utveckling – både för häst och människa.

Kursen lyfter även ledarskap och pedagogik. Deltagarna får börja utveckla sin förmåga att planera, genomföra och utvärdera lektioner på ett tryggt, säkert och inkluderande sätt. I utbildningen berörs också värdegrundsfrågor, Trygg Idrott och hur undervisning kan anpassas för olika målgrupper, hur undervisning kan anpassas för olika målgrupper, inklusive ryttare inom parasport och personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF. Det handlar bland annat om tydlig kommunikation, struktur, förutsägbarhet och ett respektfullt bemötande som skapar trygghet för både ryttare och ledare.

Nyttan med kursen finns både på ett personligt plan för den som vill utveckla sina egna färdigheter, men även för verksamheter. Deltagaren får en stabil grund i pedagogik, säkerhet och hästvälfärd. Föreningar, häst/ridskolor och andra verksamheter får fler ledare med en gemensam kunskapsbas och bättre verktyg för att ta ansvar i den dagliga verksamheten. För hästarna innebär det bättre förutsättningar genom tydlig kommunikation, genomtänkt träning och ett större fokus på deras individuella behov. På så sätt blir Ridledarkursen inte bara en utbildning för den enskilda deltagaren, utan också en viktig investering i en hållbar islandshästidrott.

Kärnan i kursen är fortfarande densamma – att ge deltagarna kunskap och verktyg för att börja undervisa andra. Målet är att utbilda ridledare som inte bara har grundläggande god ridkunskap och hästkunskap, utan också kan skapa bra förutsättningar för både hästar och människor att utvecklas, lära och kommunicera tillsammans.

SIF:s Ridledarkurs är öppen för deltagare från 18 år och är ett naturligt nästa steg för den som vill kunna leda lektioner och aktiviteter inom islandshästverksamhet och ta mer ansvar i sin förening, ridskola eller annan verksamhet.

För många kan ridledarkursen också bli en väg vidare mot fortsatt utbildning och på sikt ett framtida yrke som ridlärare. Genom att tidigt få med sig baskunskap om hästens välfärd, pedagogik, säkerhet och ledarskap skapas bättre förutsättningar för både hästar och människor i islandshästverksamheten.

Den första reviderade pilotkursen genomfördes på Wången under 2025 med 20 deltagare. Kursen leddes av Camilla Hed och Ulrika Backan, båda Ridlärare III och lärare på Hippologprogrammet Island, Wången. Upplägget bestod av digitala träffar, en fysisk samling på Wången samt hemuppgifter som avslutades med ett gemensamt seminarium online.

Det reviderade upplägget ger deltagarna goda möjligheter att utveckla sin egen undervisning över tid och omsätta kunskaperna i den egna vardagen. Responsen från deltagarna har varit mycket positiv.

Ridledarkursen kommer fortsättningsvis att erbjudas årligen inom förbundet och hållas på olika platser runt om i landet. Utbildningen kan genomföras både vid skolor med islandshästinriktning och på privata anläggningar.

Under 2026 hålls kursen på Forsen Islandshästar i Riddarhyttan, med Ulrika Backan och Johanna Elgholm Dipl. Ridlärare IV som lärare.

Sabina Anderberg
Ordförande SIF Utbildning

Svenska Islandshästförbundet fortsätter att arbeta för att stärka kunskapen och sprida ökad förståelse för modern forskning och aktuella perspektiv på hur både människor och hästar lär, utvecklas och fungerar. Som en del i detta arbete arrangerades den 26 april en fortbildningsdag för ridledare, ridlärare och tränare på Grindtorps Gård i Åkersberga med Serena Jöngren, legitimerad fysioterapeut samt verksam som föreläsare och instruktör inom utbildning med fokus på rörelse som friskvård.

Under dagen fick ridlärare, tränare och andra intresserade ta aktiv del av både teori och praktiska övningar kring motorisk inlärning, betingning, kontextdesign, stressreglering och samspelet mellan häst och människa. Temat kretsade kring en central fråga: hur skapar vi förutsättningar för nyfikenhet, trygghet och hållbart lärande – både hos hästar och människor?

En återkommande diskussion under dagen var att undervisning inte enbart handlar om att lära elever att rida, utan också om att lära dem att förstå hästen som biologisk varelse. Flera av de yrkesverksamma deltagarna lyfte vikten av att utveckla verksamheten från traditionell ridskola till en mer holistisk hästskola, där eleverna får större kunskap om hästens beteende, behov och kommunikation.

Det handlar om att utbilda människor som kan läsa hästen, tolka dess signaler och bygga en relation grundad i ömsesidig förståelse – oavsett om det gäller daglig hantering, träning från marken eller uppsutten ridning. Först när eleven får verktyg att förstå hästen blir ridningen mer än teknik; den blir ett samspel där både häst och människa ges bättre förutsättningar att lyckas.

En av dagens viktigaste slutsatser var att trygghet är en förutsättning för nyfikenhet och utforskande beteende. När häst eller människa upplever otrygghet aktiveras kroppens försvar, vilket påverkar både känslor, tankeprocesser och rörelseförmåga. Smärta, spänning och motstånd kan därför ofta vara uttryck för otrygghet snarare än ovilja.

Ju större grundtrygghet, desto bättre stresstålighet och förmåga att hantera nya situationer – där lärande kan ske. Det betyder alltså att undervisning inte ska vara utan utmaning. Tvärtom behövs utmaning för utveckling, men den behöver komma i en form och i en takt som individen kan ta emot.

Serena beskrev lärande som något som sker i den så kallade gula zonen – ett tillstånd där individen känner sig trygg men samtidigt utmanas lagom mycket. Det är här som nyfikenhet, fokus och utforskande får bäst förutsättningar och där verklig utveckling kan ske.

I den gröna zonen finns hög trygghet men för liten utmaning. Situationen upplevs som säker och bekväm, men ger begränsade möjligheter till utveckling eftersom individen inte behöver anpassa sig eller prova nya lösningar.

I den röda zonen blir stressen för hög och tryggheten för låg. Då riktas energi mot att hantera obehag eller osäkerhet snarare än mot att lära, vilket gör effektiv inlärning svår eller omöjlig.

Den gula zonen handlar alltså om balans mellan trygghet och utmaning. För ridlärare och tränare blir uppgiften att hitta rätt kombination av stöd och utmaning för både häst och människa. Det kräver närvaro, lyhördhet och förmåga att anpassa övningen efter situationen snarare än att följa en färdig mall.

En viktig del av föreläsningen handlade om hur hästars och människors nervsystem ständigt påverkar varandra. Våra känslor, vårt kroppsspråk, vår andning och våra rörelsemönster signalerar trygghet eller otrygghet och påverkar direkt samspelet mellan häst, ryttare och instruktör.

Genom att tona in till hästen, uppgiften och den omgivande miljön kan vi skapa bättre förutsättningar för samreglering – det vill säga att hjälpa varandra att hitta ett mer balanserat och funktionellt tillstånd. När instruktören är trygg och närvarande ökar möjligheten att både elev och häst känner sig trygga och kan fokusera på uppgiften. Det handlar inte om att helt undvika stress, utan om att kunna anpassa aktiveringsnivån så att den stödjer koncentration, lärande och rörelse.

En central utgångspunkt under dagen var att trygghet och god inlärning bygger på att grundläggande behov är tillgodosedda. Sömn, näring, rörelse, social kontakt och lagom stimulans utgör basen för ett välfungerande nervsystem – både hos hästar och människor.

För hästen handlar det bland annat om tillgång till flock, fri eller regelbunden tillgång till grovfoder samt möjlighet till naturlig och varierad rörelse. När dessa behov tillgodoses ökar förutsättningarna för fysisk och mental balans, vilket i sin tur stärker hästens förmåga att hantera stress, lära sig nya saker och fungera väl i träning och vardag.

Samma grundprinciper gäller för människan. När våra basala behov är uppfyllda och nervsystemet befinner sig i ett mer reglerat tillstånd förbättras förmågan till koncentration, problemlösning, rörelse och återhämtning. Det blir en viktig påminnelse om att lärande inte bara sker i huvudet, utan i hela kroppen och i relation till den miljö vi befinner oss i.

Ett annat viktigt tema var betydelsen av autonomi och självbestämmande. När häst och människa upplever att de har möjlighet att påverka situationen ökar tryggheten, stresståligheten och säkerheten. Serena betonade att den som fattar beslut också är den som lär sig.

Detta hänger nära samman med begrepp som agens och self-efficacy – tron på den egna förmågan att påverka och lyckas. I undervisningen kan det handla om att ge eleven tydliga ramar, men också möjlighet att själv känna efter, prova, välja och reflektera. För hästen kan det handla om att skapa situationer där den får tid att förstå uppgiften och möjlighet att svara utan onödig press.

Lärande är sällan en rak väg. Serena beskrev hur utveckling ofta går igenom en period av osäkerhet och kaos innan en ny och mer effektiv lösning etableras. Först kan nervsystemet förenkla och skapa spänning eller låsningar. Därefter följer en fas där gamla mönster släpper och prestationen tillfälligt kan försämras. Slutligen hittar individen en mer hållbar lösning.

Att våga stanna kvar i denna process är avgörande för utveckling. Det får helt enkelt vara fult innan det blir fint. För både elev och instruktör kan detta vara en viktig pedagogisk insikt: tillfälligt sämre prestation behöver inte betyda misslyckande, utan kan vara en del av att kroppen håller på att organisera om sig.

Utforskande och problemlösning av meningsfulla uppgifter är kraftfulla verktyg för inlärning. Små förändringar i sits, balans och hjälpgivning kan ge stora effekter och hjälpa ryttaren att förstå sambanden mellan rörelse och resultat. När eleven får upptäcka skillnader själv skapas ofta en djupare och mer hållbar förståelse.

På ridskolor, där elever ofta har begränsad tid i sadeln och ibland för lite tid för annan hästkunskap, blir det särskilt viktigt att komplettera ridningen med avsutten träning, reflektion och praktisk förståelse för hästen. Det kan handla om balansövningar, kroppsmedvetenhet, observation av hästens signaler och samtal om varför olika uppgifter fungerar som de gör.

Serena gjorde också skillnad mellan två sätt att lära. Explicit inlärning är medveten, instruktionsstyrd och ofta mer kortsiktig. Implicit inlärning är mer erfarenhetsbaserad, omedveten, har ett yttre fokus på uppgift och omgivning och är mer långvarig.

I praktiken handlar det inte om att välja det ena eller det andra, utan om att förstå när olika former av instruktion hjälper. Genom att skapa tydliga uppgifter och relevanta miljöer kan vi låta kroppen organisera sig naturligt, med fokus på uppgiften snarare än på varje detalj i rörelsen.

Ett av dagens mest inspirerande budskap var att målet med undervisning är att eleverna på sikt ska bli mer självständiga och inte behöva instruktören för de grundläggande delarna. Genom att stärka självständighet, förståelse och förmågan att observera och analysera utvecklas ryttare som själva kan ta ansvar för sitt lärande och sin relation till hästen.

Detta ligger nära tanken om hästskola snarare än enbart ridskola. Undervisningen ska inte bara ge färdigheter för stunden, utan bygga kunskap, omdöme och förmåga att fatta kloka beslut tillsammans med hästen.

Ett återkommande budskap under dagen var betydelsen av utforskande rörelse. Både hästar och människor behöver få möjlighet att prova olika lösningar, känna efter och successivt hitta fler funktionella sätt att röra sig. Variation i rörelser, miljöer och uppgifter ger nervsystemet rikare information och skapar bättre förutsättningar för balans, koordination och anpassningsförmåga.

När vi tillåter häst och ryttare att utforska – snarare än att enbart sträva efter ett perfekt utförande – utvecklas inte bara teknik och prestation, utan också kroppskännedom, självförtroende och förståelse.

Fortbildningsdagen avslutades med en rundtur på Grindtorps Gård, där deltagarna fick ta del av anläggningens Active Stable – ett system som främjar hästens naturliga behov av rörelse, social kontakt och individanpassad tillgång till grovfoder. Deltagarna fick också höra mer om gårdens kvalitetsmärkta hästverksamhet och hur anläggningen är utformad med hästvälfärd och långsiktig hållbarhet i fokus.

Fortbildningsdagen med Serena Jöngren gav nya perspektiv på hur hästar och människor lär tillsammans. Genom att fokusera på trygghet, nyfikenhet, utforskande rörelse genom utmanade och meningsfulla uppgifter, funktionell stressreglering och genom att vara medvetna om att klassisk- och operant betingning ständigt sker, kan vi skapa bättre förutsättningar för både prestation, hästvälfärd och långsiktig utveckling.

Det handlar ytterst om att bygga undervisning där både häst och människa får möjlighet att förstå, påverka och växa tillsammans.

Läs mer om SIF på www.icelandichorse.se
/Sabina Anderberg
Ordförande SIF Utbildning

Som en del av Svenska Islandshästförbundets (SIF) arbete med utbildning, fortbildning och hästvälfärd genomfördes i mars ett fortbildningstillfälle med teori och praktik med Traudi Björling. Traudi är ridlärare och tränare med omfattande erfarenhet av att utbilda ryttare på olika nivåer. Hennes undervisning har ett tydligt fokus på ryttarens sits, inverkan och kommunikation med hästen.

Hur påverkar ryttaren egentligen hästen – och hur mycket handlar det om oss själva snarare än hästen? Det var en av de centrala frågorna under fortbildningsdagen, där fokus låg på ryttarens grundsits, inverkan och ansvar i kommunikationen med hästen.

Ett återkommande tema var att det ofta läggs stort fokus på vad hästen ska göra – men att det i själva verket är det ryttaren som måste förstå sin egen kropp och hur hjälperna påverkar hästen.

Ryttaren är aldrig färdiglärd. För att kunna utveckla hästen måste vi först utveckla vår egen kroppskontroll, tajming och förståelse. Brister i kommunikationen ligger sällan hos hästen, utan i hur vi som ryttare förmedlar våra signaler.

Hästens välfärd är nära kopplad till hur den upplever sin situation och hur väl den förstår vad människan vill. När ryttarens signaler är otydliga, motstridiga eller svåra att tolka ökar risken för missförstånd, stress och osäkerhet hos hästen.

Otydliga eller kontraproduktiva hjälper kan leda till att hästen upplever obehag, tappar balans eller får svårt att utföra det som efterfrågas. En obalanserad ryttare kan dessutom skapa felaktiga kraftöverföringar i hästens kropp. Redan små avvikelser i sitsen kan få stor påverkan – exempelvis kan en förskjutning på bara någon centimeter innebära en stor ojämn belastning.

När ryttaren däremot är balanserad, tydlig och konsekvent i sin kommunikation ökar hästens möjlighet att förstå uppgiften, känna sig trygg och utföra arbetet med mindre stress och större fysisk lätthet.

En funktionell grundsits lyftes som helt avgörande för både prestation och välfärd:

• Stigbygeln under fotens bredaste del
• Fjädrande häl och fotled
• Avslappnade ben utan att knipa
• Mjukt och följsamt säte
• Oberoende hand med fjädrande armbåge

Sitsen ska vara stabil men samtidigt rörlig. Spänningar i kroppen – till exempel i ben eller säte – påverkar direkt hästens möjlighet att röra sig korrekt och lösgjort.

Stor vikt lades vid förståelsen för hjälpernas samspel. En halvhalt beskrevs som en kombination av drivning, förhållning och eftergift – där tajmingen är avgörande.

På böjt spår används diagonala hjälper, där yttertygel och innerskänkel samverkar. För att hjälpen ska gå igenom hästens kropp krävs att ryttaren har balans och koordination. Annars “fastnar” signalen och når inte fram till bakbenen. När vi talar om diagonala hjälper menar vi inte bara yttre tygel och inre skänkel. Den andra diagonalen – inre tygel tillsammans med yttre skänkel – är lika viktig för att få en balanserad och begriplig kommunikation med hästen.

En central del i ridningen är att skapa rotation i hästens bogar. Utan den blir hästen varken riktigt lösgjord, korrekt i sin halsposition eller genuint böjd genom kroppen. Med rätt rotation kan hästen släppa spänningar, sänka halsen på ett naturligt sätt och arbeta igenom hela sin kropp.

Under eventet delade Traudi även med sig av konkreta tips på övningar som hjälper ryttaren att utveckla sin sits, balans och inverkan. En av de övningar som lyftes var ”Diamanten”, en ridövning som syftar till att förbättra ryttarens precision, liksidighet och förmåga att samordna hjälperna.

Genom att rida i ett diamantformat mönster får ryttaren möjlighet att arbeta med övergångar mellan rakt och böjt spår, samtidigt som fokus ligger på att bibehålla balans, rytm och korrekt hjälpgivning. Övningen tydliggör hur ryttaren påverkar hästens bogar, bakben och riktning – och ställer krav på att hjälperna samverkar.

Övningen kan anpassas efter nivå och användas både för att förbättra grundridningen och för att utveckla mer avancerad kontroll. Den blir därmed ett konkret verktyg för att omsätta teori om sits och inverkan i praktiken.

Hästen är ett flyktdjur och reagerar när den inte förstår. Det innebär att många problem inte handlar om ovilja, utan om bristande förståelse, styrka eller tydlighet i kommunikationen.

Det finns inga “lata” eller ”dumma” hästar – men det finns hästar som:

• inte förstår uppgiften på grund av brister i människans utbildning av hästen
• inte har de fysiska förutsättningarna
• påverkas av otydliga signaler från ryttaren

En korrekt utbildad och lösgjord häst, i kombination med en tydlig ryttare, skapar förutsättningar för hållbar träning.

En viktig insikt är att hästens utbildningsskala inte kan uppnås utan att ryttaren utvecklas i sin utbildningsskala.

Ryttaren behöver:

• balans och liksidighet
• kroppskontroll och koordination
• förståelse för hjälpernas funktion och tajming

Först när ryttaren uppnår detta kan hästen utvecklas korrekt.

Ridning handlar inte bara om teknik – utan också om kunskap och förhållningssätt.

Det betonades att vi behöver:

• sluta beskriva hästar som “dumma” eller “lata”
• ta ansvar för vår egen inverkan
• kontinuerligt utveckla vår förståelse

Ridskolan spelar här en avgörande roll – både för barn och unga och för att skapa en långsiktig grund av kunskap, ansvar och hästvälfärd. Ridskolan kan även vara en plats för gemenskap, glädje och sammanhang.

En central del som lyftes under eventet var ridlärarens roll. Att vara ridlärare handlar inte enbart om att instruera – utan om att analysera ekipaget, förstå orsaker bakom det man ser och välja rätt åtgärd vid rätt tidpunkt.

En viktig del av pedagogiken är att kunna skilja på vad som kan förbättras här och nu, och vad som kräver mer långsiktigt arbete. Vissa saker kan korrigeras direkt genom tydligare hjälper, bättre sits eller justerad tajming. Andra delar – såsom styrka, balans, liksidighet eller inlärning hos hästen – kräver tid, systematik och tålamod.

Ridläraren behöver därför kunna prioritera: vad är mest relevant för ekipaget i detta skede? Vad skapar störst positiv effekt för både häst och ryttare? Och hur kan instruktionen anpassas så att ryttaren faktiskt förstår och kan omsätta den i praktiken?

Det handlar också om att möta ryttaren där den befinner sig – att bryta ner komplexa moment, skapa förståelse och bygga progression. En skicklig ridlärare ger inte bara svar, utan hjälper ryttaren att utveckla sin egen känsla och förmåga till analys.

På så sätt blir ridläraren en nyckel i arbetet med både prestation och hästvälfärd – genom att bidra till tydligare kommunikation, bättre förutsättningar och en mer hållbar utveckling för ekipaget.

Även utrustningen har en direkt påverkan på hästens välbefinnande och möjligheten till korrekt kommunikation. Under eventet lyftes flera exempel på hur små detaljer kan få stora konsekvenser.

Ett pannband som hänger för långt ner kan skapa obehag och skador kring ögat. Bett som är för korta eller för långa kan ge ojämn inverkan i munnen, en för hårt spänd eller felaktigt anpassad nosgrimma kan begränsa hästens möjlighet att röra käken och uttrycka sig naturligt.

Även sadelns passform är avgörande – en trång eller felanpassad sadel påverkar hästens rörelsemönster, balans och möjlighet till lösgjordhet. Utrustning som inte är korrekt anpassad riskerar att skapa motstånd, spänningar eller missförstånd i kommunikationen. Det kan i sin tur leda till att problem felaktigt tolkas som tränings- eller beteendefrågor, när orsaken i själva verket är fysisk påverkan.

Felaktig utrustning i kombination med obalans hos ryttaren kan skapa betydande belastning och obehag för hästen. Många ryttare har alldeles för långa stigläder. Man kan inte ha en korrekt sits och balans med för långa stigläder.

Att regelbundet se över utrustningen och våga ifrågasätta det som inte fungerar är därför en viktig del av ansvaret som ryttare och ridlärare eller tränare – och en grundförutsättning för god hästvälfärd.

Ridning handlar om kommunikation och samspel – som en pardans där båda parter behöver förstå varandra. I en välfungerande dans är signalerna små, tydliga och följsamma. Den ena leder, men bara så mycket att den andra kan svara utan motstånd. Om signalerna blir för stora, otydliga eller motstridiga uppstår obalans, och samspelet bryts.

På samma sätt fungerar kommunikationen mellan ryttare och häst. Ryttaren behöver vara tydlig, konsekvent och balanserad i sina signaler, samtidigt som hästen ges möjlighet att svara. Det handlar inte om att kontrollera, utan om att samspela.

Kommunikationen kräver kunskap, balans och kroppskontroll. När hjälperna är samordnade och i rätt timing uppstår en känsla av lätthet – där rörelsen flyter och samspelet fungerar. En avspänd och följsam sits, med en oberoende hand, kan till exempel bara utvecklas om stigbyglarna har rätt längd. Är de för långa försvinner svikten i fot- och knälederna, vilket påverkar ryttarens följsamhet negativt. En bakåtlutad sits är alltid ogynnsam. Den skapar spänningar i ryttarens kropp och därigenom även i hästens, vilket lätt leder till missförstånd i kommunikationen.

En stor del av hästens välfärd börjar hos ryttaren. Genom att utveckla sits, förståelse och inverkan skapas bättre förutsättningar för en hållbar och etisk hästhållning – där hästen ges möjlighet att förstå, prestera och må bra.

Läs mer om förbundets arbete och verksamhet på www.icelandichorse.se

/Sabina Anderberg
Ordförande SIF Utbildning

Torsdagen den 19 mars genomförde Svenska Islandshästförbundet (SIF) en digital lunchföreläsning med Elke Hartmann och Anna Baker som föreläsare. Föreläsningen var en del av en särskild fortbildningsinsats riktad till ridskolor, men vände sig även till privata instruktörer och andra med intresse för hästträning.

Föreläsningen är en del av SIF långsiktiga arbete med att stärka och främja hästvälfärdsfrågor inom islandshästverksamheten, genom att sprida och utveckla kunskap- och utbildningsinsatser för ett etiskt och vetenskapligt förankrat förhållningssätt till träning och hantering av hästar.

Föreläsningen handlade om de utbildningskort som tagits fram som stöd för ridlärare, instruktörer och elever i undervisningen om de grundläggande träningsprinciperna.

Innehållet i utbildningskorten baseras på principer framtagna av International Society for Equestrian Science (ISES). Principerna vilar på både vetenskaplig evidens och beprövad praktisk kunskap, och syftar till att främja en välfungerande och hållbar relation mellan häst och människa. De är tillämpbara i all hantering, träning och utbildning av hästar, och ger stöd till alla som hanterar eller tränar hästar att göra detta på ett etiskt sätt, med hänsyn till hästens natur och hur den lär sig.

Elke och Anna har tillsammans med Mari Zetterqvist Blokhuis tagit fram korten. Under en och en halv timme fick deltagarna en fördjupad inblick i kortens innehåll och uppbyggnad. Totalt omfattar materialet tio principer, där varje princip presenteras på ett eget kort med en unik färg. På kortens framsida beskrivs principens grund och bakgrund, medan baksidan på ett pedagogiskt sätt uppmuntrar till reflektion och diskussion samt ger stöd i hur principen kan tillämpas i praktiken. Korten innehåller även pedagogisk grafik som underlättar förståelsen.

Under föreläsningen fick deltagarna också konkreta tips på hur korten kan användas i undervisningen – till exempel genom att låta en princip vara tema för en lektion eller en kurs. Det lyftes även hur arbetet kan anpassas efter elever på olika nivåer, så att fler får möjlighet att ta del av och utveckla sin förståelse för etisk hästträning utifrån sin egen nivå.

Hos Isa Lotfi på Skyttorp Islandshästar har korten använts på kvällslektionerna som teori för alla grupperna. Varje vecka går man igenom ett kort, en princip, och ridlektionen läggs sedan upp utefter vad man pratat om. På så sätt har principerna varit en röd tråd på ridskolan och styrt upplägget av terminen. I höst kommer Dottír idrottsförening, via distriktet Östra Svealands islandshästförbund, att genomföra en särskild satsning för ungdomar med fokus på utbildningskorten. Satsningen syftar till att skapa utrymme för reflektion och diskussion kring de grundläggande träningsprinciperna, och ge unga ryttare verktyg för att utveckla ett medvetet och etiskt förhållningssätt till hästträning.

Korten finns tillgängliga att läsa på HästSverige här, och går att beställa i fysisk form här.

Stort tack till alla som deltog och till Elke och Mari för föreläsningen.  

/Isabella Åstrand Rinaldo

Läs mer om SIF på www.icelandichorse.se

Kontakt Sabina Anderberg sabina.anderberg@icelandichorse.se

Hästvälfärd på tävling är en central fråga inom ridsport och där är islandshäst inget undantag. En aspekt som fått allt större uppmärksamhet de senaste åren är munskador hos hästar på tävling – hur vanliga de är, vad som orsakar dem och hur de kan förebyggas.

Tack vare en app för utrustningskontroll kan vi nu få ta del av preliminära resultat från de obligatoriska utrustningskontroller som utförs på alla tävlingar. De ger en bild av problemets omfattning och kanske också ledtrådar till orsaken.

Munskador hos hästar på tävling är ett komplext ämne som kräver både fakta och eftertanke. Med hjälp av ny teknik och ökad datainsamling får ridsporten nu bättre verktyg att fatta välgrundade beslut – alltid med hästens välfärd i centrum.

Utrustningskontroller har länge varit en självklar del av tävlingsverksamheten. Syftet är att säkerställa att hästen tävlar med tillåten och korrekt anpassad utrustning och att den inte får skador eller sår under tävlingen. Utrustningskontrollen utförs enligt en standardiserad metod och eventuella skador värderas enligt ett protokoll som är gemensamt för alla länder inom FEIF. Protokoll och vägledning för utförande av kontrollen finns i olika dokument som finns publicerade på FEIF:s hemsida. Reglerna för tillåten utrustning finns i FEIF Sport Rules and Regulations, som uppdateras 1 april varje år.

I kontrollen inspekterar en domare skoning, väger skyddsmaterial, mäter längden på spöet och kontrollerar att all utrustning är korrekt tillpassad. Sår och skador i mun eller på benen registreras och poängsätts utifrån allvarlighetsgrad. Gamla sår eller ärr ger inga poäng alls medan blödande sår i munnen ger 4 poäng. Typiska skador som ger poäng, fast lägre, är blåmärken, gamla sår som gått upp igen eller små sår som inte blöder. Om en häst får 4 poäng eller mer i en utrustningskontroll diskvalificeras ekipaget.

Kontrollerna har historiskt sett varit svåra att sammanställa och analysera i större skala. Ett verktyg för sammanställning och lagring av jämförbara data har hittills saknats. FEIF-domaren och IceTest-utvecklaren Lutz Lesener tog därför fram en ny digital lösning för utrustningskontroller. En app, kopplad till IceTest, finns nu färdig med hela utrustningskontrollen inbyggd i appen.

Den nya appen gör det möjligt för domare och funktionärer att genomföra utrustningskontroller enligt gällande regelverk, samtidigt som resultaten automatiskt arkiveras. Skador i mun eller ben graderas efter en allvarlighetsskala, där till exempel gamla ärr inte ger några poäng alls medan aktivt blödande sår i munnen ger 4 poäng. Ett ekipage som får 4 poäng eller mer blir diskvalificerade.

Hittills har omkring 6 000 utrustningskontroller registrerats i systemet. Resultaten visar:

• cirka 1 % av kontrollerade ekipage uppnådde 4 poäng eller mer och blev därför diskvalificerade
• Skadefrekvensen totalt var cirka 15 %

Siffrorna ligger i linje med tidigare studier och stärker tillförlitligheten i materialet. De utrustningskontroller som utfördes på Svenska Mästerskapen på Romme 2025 ingår i de 6000 registreringarna. Skadefrekvensen både totalt och för ekipage som nådde 4 poäng eller mer på SM ligger helt i paritet med det totala resultatet.

När skadorna analyserades närmare framkom ett tydligt mönster: över 90 % av de registrerade skadorna var munrelaterade. Det handlar i de allra flesta fall om lindriga förändringar, såsom mindre tryckmärken eller irritationer, som inte leder till diskvalificering eller bestraffning.

Detta är en viktig nyans i debatten. Förekomsten av munskador betyder inte automatiskt att regelbrott sker, men den visar att munnen är ett särskilt utsatt område – och därmed ett viktigt fokus för både ryttare och funktionärer.

Datamaterialet ger också värdefulla insikter om risk- och skyddsfaktorer:

• Nosgrimmor: Hästar med engelsk nosgrimma uppvisade en lägre risk för munskador jämfört med andra typer.
• Ålder: Yngre hästar hade högre skadefrekvens, vilket kan kopplas till utbildningsnivå och spänningsgrad.
• Kön: Hingstar visade en något högre risk än ston och valacker.
• Tävlingssituation: Skador var vanligare i finaler än i tidigare omgångar, troligen på grund av ökad anspänning och intensitet.

Resultaten pekar på att utrustningskontroller inte bara är ett regelverktyg, utan också en viktig källa till kunskap om hästvälfärd. Genom att systematiskt samla in och analysera data kan ridsporten identifiera mönster, justera rekommendationer och förebygga problem innan de blir allvarliga.

Det handlar inte om att skuldbelägga ryttare, utan om att skapa bättre förutsättningar för både häst och människa.

Det insamlade materialet kommer nu att publiceras i samarbete med ett universitet för vidare vetenskaplig analys. Förhoppningen är att resultaten ska bidra till:

• Förbättrade riktlinjer för utrustning
• Ökad medvetenhet kring riskfaktorer
• En fortsatt utveckling mot en mer hållbar, hästvänlig och transparent tävlingssport

Läs mer om SIF:s arbete här.

/Gunilla Lindgren, SIF Tävling

Användningen av utrustning på hästen engagerar många av flera olika skäl. I grunden handlar det inte om material, färger eller märken och mänskligt tyckande, utan om hästens behov, reaktion och välfärd. Det avgörande för utrustning är funktion, korrekt individuell tillpassning och kunskap om hur och när utrustningen används – från något så vardagligt som grimma och grimskaft till träns, bett, kapsoner, boots, täcken, sadelunderlägg och sadlar. Ja allt vi sätter på hästen för hantering, träning och tävling.

Frågan berör alla som verkar inom hästsektorn och som hanterar och använder häst och utrustning – ryttare, tränare, utbildare, domare, uppfödare, ridskole- och turridningsverksamheter samt hästägare – oavsett disciplin eller ambitionsnivå. Tillverkare, återförsäljare och utprovare är också en del av ansvarskedjan och behöver säkerställa att produkter och rådgivning bygger på kunskap och hänsyn till hästens välfärd.

Jordbruksverket påbörjade i höstas en översyn av hur utrustning används i relation till hästvälfärd och hur lagstiftning, kunskap och praktik samspelar. Arbetet berör bland annat bestämmelser i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av häst (SJVFS 2019:28, saknr L 17).

Som en del av översynen har en enkät i början på året skickats ut till förbund och organisationer för att samla in erfarenheter och perspektiv kring risker, utmaningar och förebyggande åtgärder. Det har även varit en workshop dit flera olika aktörer bjöds in. Det är positivt att myndigheten både ser över regelverket och samtidigt bjuder in sektorn till dialog. För att regler ska få effekt behöver de vara både kunskapsbaserade och praktiskt tillämpbara.

Svenska Islandshästförbundet och SIF Avel har deltagit i arbetet genom att förankra enkätfrågorna i dialog med yrkesverksamma inom verksamheten. I en sådan här process är det viktigt att de som arbetar nära hästarna får komma till tals och bidra med sin kunskap och erfarenhet.

Arbetet med enkätens frågor har visat att frågor kring utrustning sällan är entydiga eller enkla. Samma utrustning kan fungera väl i ett sammanhang och skapa problem i ett annat. Ofta är det kunskap, korrekt tillpassning, syfte och timing – snarare än den enskilda utrustningsdetaljen i sig – som avgör. Avgörande är alltid hästens individuella förutsättningar och behov, i kombination med människans kunskap och sätt att använda utrustningen.

Inom islandshästsporten genomförs utrustningskontroller på slumpvis utvalda ekipage samt på samtliga finalekipage. Vid kontrollerna granskas både utrustningen och eventuella tecken på skador, exempelvis i mun eller på ben. För att säkerställa likvärdig hantering inom hela FEIF används digital dokumentation som möjliggör enhetliga bedömningar och uppföljning över tid.

International Federation of Icelandic Horse Associations (FEIF) har en särskild Equipment Group som granskar och beslutar om vilken utrustning som är tillåten. Sedan 2023 gäller en lista över tillåten utrustning, giltig för avel, utbildning, fritidsridning och sport. Listan uppdateras årligen den 1 april och syftar till att säkerställa att hästar rids och visas med så liten mekanisk och yttre påverkan som möjligt.

Detta är en del av det bredare arbetet för att stärka förtroendet för hästsporten och visa att hästvälfärd prioriteras – i regelverk, i utbildning och i praktisk tillämpning.

All utrustning kan orsaka obehag om den är felaktigt använd eller bristfälligt tillpassad. Riskområden som ofta lyfts är sadeltillpassning, bett och nosgrimmor, men i praktiken och i vardagen kan varje del av utrustningen påverka hästens komfort och rörelsefrihet.

Hästar kan uttrycka obehag på subtila sätt, vilket ställer krav på uppmärksamhet och förmåga att läsa signalerna. För att tidigt upptäcka och förebygga problem behövs kunskap, reflektion och samverkan – oavsett om man är yrkesverksam eller har hästen som fritidsintresse. Det kräver också civilkurage att våga säga ifrån när något inte är bra för hästen.

Det räcker inte heller att tala om utrustning i generella termer. Hästens individuella förutsättningar är alltid avgörande. Hästar skiljer sig åt i kroppsform, muskulatur, proportioner och rörelsemönster – både mellan raser och mellan individer. Det som fungerar väl för en häst kan vara direkt olämpligt för en annan.

Utrustning som inte tar hänsyn till dessa individuella variationer kan orsaka tryck, begränsad rörelse eller obehag, även om den i sig är korrekt utformad. ”One size does not fit all” gäller i hög grad inom hästhållning. Hästens kropp kan förändras över tid – genom ålder, träning, vila och belastning. Därför behöver utrustning alltid ses över regelbundet och anpassas efter hästens aktuella förutsättningar.

Olika discipliner har delvis olika traditioner kring utrustning. Men hästens fysiologi och grundläggande behov är desamma oavsett disciplin. Det ger oss en gemensam utgångspunkt – och ett gemensamt ansvar. En häst är en häst i de flesta avseenden.

De allra flesta använder utrustning i god tro och med ambitionen att göra rätt för hästen. Ofta söker man råd i sin närmiljö – från tränare, stallkamrater eller andra erfarna personer. Samtidigt behöver vi reflektera över vilken kunskap råden bygger på. Sociala medier eller enskilda erfarenheter kan inte ersätta korrekt professionell kompetens och fördjupad förståelse.

Vardagsutrustning som bett, sadlar, barbackasadlar, sadelgjordar, nosgrimmor, pannband, täcken och boots kan alla innebära risker för obehag om den används utan tillräcklig kunskap om funktion, tillpassning och syfte. Att ta ansvar för hästvälfärd innebär därför också att ta ansvar för sin egen kunskapsutveckling. Det handlar om att söka flera perspektiv, använda kvalificerad rådgivning och våga ompröva både utrustning och arbetssätt. Utrustning ska bidra till funktion och hållbarhet – inte användas som genväg i träningen eller styras av modeströmningar.

Utrustningsfrågor är komplexa och det krävs ett sakligt samtal som bygger på fakta och evidens, snarare än personligt tyckande. Hästvälfärd kopplat till utrustning avgörs inte enbart av en lista över tillåtna eller förbjudna produkter, utan av hur människor använder dem – i vardagen. Utveckling framåt kräver mer dialog, utbildning och professionellt omdöme. Oavsett om vi möts i avel, utbildning, tävling eller fritidsridning behöver hästens perspektiv vara den gemensamma utgångspunkten.

Det återstår att följa utvecklingen av översynen och ta del av de samlade resultaten. Förhoppningen är att processen leder till ett regelverk som är tydligt, kunskapsbaserat och praktiskt tillämpbart – och som stärker hästvälfärden i hela sektorn.

Läs mer

På Jordbruksverkets webbplats finns författningssamlingen i sin helhet samt information om skötsel och stallmiljö för hästar. Skötsel och stallmiljö för hästar – Jordbruksverket.se.

Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW, SLU) erbjuder också kunskap om tillpassning och användning av utrustning. Utbildning, träning och tävling med hästens välfärd i centrum | slu.se

FEIF:s General Rules and Regulations. Equipment 2025 | FEIF  OBS! Uppdateras 1 april 2026

Svenska Islandshästförbundet

/Sabina Anderberg

På uppdrag av Svenska Islandshästförbundet (SIF) och med finansiering från Agria har SLU-forskarna Anna Lundberg och Jenny Yngvesson, tillsammans med MSc-studenten Ronja Bergh, arbetat fram ett protokoll för att följa hästars beteende under tävlingsmoment. Anna och Jenny har även tagit fram ett protokoll för att bedöma hästvälfärd vid inhysning på tävlingsplatsen.

Protokollet för inhysning omfattar inte enbart beteenden, utan fokuserar framför allt på de resurser hästarna har tillgång till samt vilka möjligheter hästägare, ryttare och hästskötare har att sköta hästarna och tillgodose deras grundläggande behov på tävlingsplatsen på ett så bra sätt som möjligt.

Syftet med protokollet för beteende under tävling är att kartlägga både konfliktbeteenden och beteenden som kan tyda på positiv hästvälfärd. Protokollet är inte avsett att bedöma enskilda ekipage, utan ger en övergripande bild av hästvälfärden vid en enskild tävling.

Efter en framtida utbildning av SIF:s egna observatörer kommer protokollet kunna användas för att följa eventuella förändringar i hästvälfärden under tävlingsmomenten. Sådana förändringar kan i sin tur till exempel förhoppningsvis kunna leda till ytterligare förbättringar och justeringar i tävlingsreglementen eller till ytterligare utbildningsinsatser för ryttare.

Arbetet med välfärdsprotokollen inleddes vid Sport-SM i Romme sommaren 2025, där de första versionerna testades i fält. Testerfarenheterna ledde till justeringar för att observationerna skulle vara möjliga att genomföra under pågående tävlingsritter, samt för att ge större flexibilitet vid bedömning av inhysningen. Protokollen förfinades därefter ytterligare vid Gaedingakeppni- SM (GK) på Margaretehof i augusti 2025.

Protokollen användes även i samband med World Cup Tölt under SIHS-evenemanget på Strawberry Arena i november 2025. Denna tävlingsplats skiljer sig på flera sätt från de båda SM-tävlingarna, vilket gav ytterligare värdefulla erfarenheter i arbetet med att utveckla och anpassa protokollen till olika typer av tävlingsmiljöer.

Beteendeprotokollet färdigställs nu av Ronja Bergh som en del av hennes examensarbete vid SLU:s mastersprogram i Animal Science. I detta arbete ingår även ett förslag till upplägg för utbildning av SIF:s egna observatörer.

Samtidigt färdigställer Anna Lundberg och Jenny Yngvesson två versioner av protokollet för inhysning av tävlingshästar. Den ena versionen riktar sig till hästägare, ryttare och hästskötare och möjliggör självvärdering som underlag för dialog med tävlingsarrangörer kring hur hästarnas behov kan tillgodoses på tävlingsplatsen. Den andra versionen riktar sig till arrangörer och är tänkt som ett lättillgängligt verktyg i arrangörens förbättringsarbete, inklusive en kartläggning av de delar som redan fungerar väl ur ett hästvälfärdsperspektiv.

Projektet har en tydligt positiv ansats. I stället för att enbart leta fel kartläggs även de delar som fungerar väl och hur dessa kan stöttas vidare. Exempel på positiva välfärdsindikatorer under tävling är frustningar vid skrittpauser, länga tygeln en kort stund, ryttare som berömmer sina hästar med god timing och på ett sätt som hästen uppfattar som belönande, till exempel genom kli på halsen, samt mjukt slutna munnar och svansar som rör sig avslappnat i takt med gångarten.

Vid inhysning kan positiva välfärdsindikatorer vara tillgång till både vatten och salt i hagar eller boxar, bra uppstallning, goda möjligheter att hålla isär vattenhinkar och gödsel från olika hästar, god ordning i stallmiljöerna samt goda förutsättningar att rädda hästar vid brand eller annan olycka.

Arbetet inom SIF fortsätter löpande med att vidareutveckla och förfina protokollen. Målsättningen är att använda dem även under 2026 vid större tävlingssammanhang där förbundet har ett ansvar som arrangör eller medarrangör. Förhoppningen är också att utbildning av SIF:s egna observatörer kan inledas under 2026, gärna i samarbete med fler aktörer som delar ambitionen att stärka hästvälfärden och utveckla hållbara tävlingsmiljöer för både häst och människa.

Vi kommer i Hästvälfärdsbloggen löpande att dela med oss av de olika satsningar som genomförs – inom utbildning, föreningsliv och på tävlingsplatser – med fokus på hur de bidrar till ökad hästvälfärd, här i hästvälfärdsbloggen.

Mer information om förbundets arbete finns på SIF webbsida. Har du tankar eller frågor kring arbetet? Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt. Kontakt sabina.anderberg@icelandichorse.se

/Sabina Anderberg