Vassensilage gav tydlig viktminskning hos islandshästar

Kan vass bli ett användbart grovfoder för lättfödda hästar? Den frågan har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt i ett utfodringsförsök med islandshästar på Wången.

Ridsport har tidigare berättat om de preliminära resultaten från forskningen. Redan då stod det klart att hästarna åt mindre av vassensilaget och att det fanns stora individuella skillnader i hur villiga de var att äta det.

Nu har den fullständiga studien publicerats i den vetenskapliga tidskriften Animal Feed Science and Technology. Där framgår också vad utfodringen innebar för hästarnas kroppsvikt.

18 kilo på fyra veckor

I försöket jämfördes vassensilage med gräshösilage. Hästarna fick äta båda fodren under olika perioder och forskarna mätte bland annat foderintag, ättid och smältbarhet samt hästarnas energi-, vatten- och kvävebalans.

När hästarna utfodrades med vassensilage gick de i genomsnitt ner 18 kilo under fyra veckor. Under perioden med hösilage var motsvarande viktminskning två kilo.

Viktminskningen med vass motsvarade omkring 1,1 procent av hästarnas ursprungliga kroppsvikt per vecka, vilket enligt forskarna ligger i nivå med rekommendationer för hästar som behöver minska mängden kroppsfett.

Resultaten gör att forskarna ser en möjlig användning av vassensilage för hästar med lågt energibehov eller som behöver gå ner i vikt. För hästar där en viktminskning inte är önskvärd kan samma egenskap däremot vara en nackdel om vassen används som enda energigivande foder.

Tog nästan tre gånger så lång tid att äta

Hästarna åt betydligt mindre när de utfodrades med vassensilage. Av den erbjudna mängden åt de i genomsnitt 82 procent av torrsubstansen, medan hela den erbjudna mängden hösilage konsumerades.

Även ättiden skilde sig tydligt. Hästarna behövde i genomsnitt 114 minuter för att äta ett kilo torrsubstans av vassensilaget. Motsvarande siffra för hösilage var 41 minuter.

Trots att hästarna alltså fick i sig mindre foder tog ätandet betydligt längre tid.

Forskarna såg också att hästarna sorterade i vassensilaget. Det som lämnades kvar innehöll mer fiber och mindre råprotein än fodret som ursprungligen erbjöds, vilket tyder på att hästarna aktivt valde vilka delar av vassen de ville äta.

Smältbarheten ungefär densamma

Att hästarna åt mindre vass berodde däremot inte på någon tydlig skillnad i hur fodret kunde brytas ner i mag-tarmkanalen.

Smältbarheten för torrsubstans var 50 procent för vassensilage och 57 procent för hösilage. För råprotein var motsvarande siffror 69 respektive 72 procent och för fiber 57 respektive 58 procent. Skillnaderna var inte statistiskt signifikanta.

Även energibalansen och vattenbalansen var likvärdiga mellan fodren. Kvävebalansen låg däremot närmare noll när hästarna åt vassensilage, vilket innebär att de utsöndrade ungefär lika mycket kväve som de fick i sig.

Alla ville inte äta

Det finns samtidigt en viktig begränsning. Redan innan försöket valde forskarna ut sex islandshästar som verkade villiga att äta vass. Det gjordes eftersom ett tidigare pilotförsök visat att vissa hästar helt enkelt vägrade fodret.

Trots urvalet föll en häst bort tidigt eftersom den inte ville äta vassensilaget. Ytterligare en vägrade vassen under det sista dygnet av datainsamlingen. Det huvudsakliga statistiska underlaget omfattade därför fem hästar.

Forskarna drar därför inte slutsatsen att vass kan ersätta vanligt grovfoder för alla hästar. Resultaten pekar i stället på en möjlig användning för hästar med lågt energibehov, förutsatt att individen accepterar fodret.

Forskarna pekar på att framtida studier bland annat kan undersöka vass som en del av foderstaten, i stället för hela foderstaten, vid önskad viktminskning. Ett annat alternativ är att undersöka om hästar kan täcka sitt näringsbehov när de får fri tillgång till vass och därmed själva kan selektera vilka delar de äter.

Samtidigt finns ytterligare en möjlig vinst. Vass skördas redan för att motverka igenväxning av våtmarker. Om den skördade biomassan kan användas som hästfoder skulle den kunna bli en resurs samtidigt som skörden bidrar till att hålla våtmarkerna öppna.

Läs hela studien