Johan Häggberg: Fungerar förväntningsuppbyggande hemifrån?

Vad menar jag med det då? Jo, att det finns olika strategier med hur man väljer domare till sina nationella mästerskap. Antingen gör man som Sverige, jagar VM-domare och har bara två domare från det egna landet. Vilket kan tyckas vara ett väldigt objektivt sätt att hantera frågan, men inte alltid fungerar som förväntat. I det här fallet bidrog det nog till att skapa ett SM nära fryspunkten. Inom domargrupper skapas olika stämningar, och i det här fallet var det nog så att stämningen i gruppen drog mot mitten. Vädret var tråkigt, hästarna var inte imponerande, och bedömningen blev också lite gråmulen. Det händer.

Men på lördag den 5 juli 14.20 var det fest i st Radegund i Österrike. Det är väl på sin plats att gratulera Carina Piber som var på 21:a plats på österrikiska mästerskapen med sina 7,03 – men hade fått rida a-final på SM i T1. Jag tror att ledarinnan Anna Lisa Zingsheim var skitbra, men jag tror också att det fanns en kraft som lyft ekipagen mot sina max . Jag tror att solen sken i Österrike. Och att hästarna var härliga. Och att domarna var glada.

Men tror jag att det här kommer att spela roll på VM? Nej. För att VM kommer att ha sitt väder, och sin stämning i domargruppen. Och det finns en övertro bland ryttarna på att det finns ett magiskt samband mellan worldranking-positioner och poäng på VM. VM är en egen tävling och det är upp till ryttarna att kavla upp skjortärmarna, lyfta sig själv i håret och skapa sin egen magi. Jag kunde worldrankingen när jag själv var med i toppen. Nu har jag ingen aning. Och jag tror att det är något jag har gemensamt med många VM-domare. Visst kommer förväntningar att spela roll. Men inte på det här enkla sättet.

Dock tror jag på att Österrike kommer att göra ett väldigt fint VM. Min favorit till VM-titeln i femgång är faktiskt Goðasteinn frá Haukagili Hvítársíðu (f -15, e Óskasteinn frá Íbishóli u, Katla frá Steinnesi) och Pierre Sandsten Hoyos. Den lite kompakta femgångare som kom tia för Island på förra VM har sträckt ut sig och är både briljant och jämn, och tämligen långlinjerad. Han kan faktiskt få åttor på allt och lite 8,5 i tölt. Samma helg som Frauke Schenzel och Óðinn vom Habichtswald (f-10, e Fannar frá Kvistum, u Óskadís vom Habichtswald) fick 7,95 i finalen på tyska mästerskapen fick Pierre exakt samma poäng- och med en helt annan jämnhet. Men vem vet vad en av världens bästa islandshästryttare kan ställa till med, så jag tror att det är mellan de här kampen kommer att stå. Med Glódís Rún Sigurðardóttir och Snillingur frá Íbishóli (f -10, e Vafi frá Ysta-Mó, u Ósk frá Íbishóli) som uppstickare. Men det får visa sig.

Precis som Pierre vann Anna-Lisa Zingsheim på MEM förra året. Då med relativt svagt motstånd och för första gången på den nivån. I år vann hon på Kronshof och på österrikiska. Och jag tror att hon kommer att vara med i en mycket oviss töltfinal. Lite beroende på vilka hästar som väljs tror jag att det kan vara fyra kvinnor och två män i den finalen. Vem vinner? Jag tror att det blir en isländsk viktoria, även om man aldrig ska räkna ut Jóhann Rúnar Skulason. Men efter att ha sett målmedvetenheten hos Laura Midtgård på Gimstein frá Ibisholi (f -12, e Óskasteinn frá Íbishóli, u Ljósbrá frá Hólabaki) och en Joi (Jóhann Rúnar Skulason, reds anm) som för första gången tycktes ha gett upp upp kampen lite i förväg på de danska mästerskapen så tror jag faktiskt att det mesta är möjligt. Men vi ska minnas att i den sista tävlingen inför en av Jóhanns mest glansfulla segrar, i Berlin 2013, så tog han stryk av Karly Zingsheim.

Det är väl Pierre och Anna Lisa som kommer att vara med i tätfighten, plus att österrikiska Helga Hochstöger – den fullständigt otippade världsmästaren i speedpass från 2023 – inte kan räknas bort.

I övrigt är Österrike poängmässigt väldigt starka, men jag har tills VM kommer i gång en lätt skepsis till deras nivå. Men det kommer definitivt att vara en hel del bland de tio.

Schweiz känner jag en viss lojalitet till. Jag tränade och förberedde stora delar av deras landslag inför MEM 2022 och VM 2023 – jag har i och med det en väldigt god koll på det landslag de kommer att skicka. Och det innehåller väldigt fina hästar. Min favorit är Lisa Staubli och Viðja frá Feti (f -09, e Ómur frá Kvistum, u Arndís frá Feti), som är extremt systematiskt tränad och när hon är tillräckligt mjuk töltar väldigt vackert. Hon kan ibland vara vad jag vill kalla 7,5-styv och är hon det på VM kommer hon att stanna i b-final. Är hon mjuk kan hon mycket väl ta medalj.

Min andra favorit är Oliver Eglis Hákon frá Báreksstöðum (f -13, e Hlynur frá Haukatungu Syðri 1, u Herdís frá Báreksstöðum), som tyvärr bara är personlig reserv för honom. En lite ojämn häst, men med en alldeles fantastisk tölt, som skulle kunna vara en dark horse i både femgång och T2. Kanske mer oförutsägbar än förstahandsvalet, dubbla världsmästarhästen från förra VM, Bárður frá Melabergi (f – 10, e Héðinn frá Feti, u Skrítla frá Grímstungu), men de har chans på högre placering än de två b-finaler Oliver lär hamna i tillsammans med Bárður.

Lite mer gambling är något som uttagningen i många länder skulle tjäna på. Flurina Barandun och Askur frá Finnsstaðaholti (f -11, e Haukur frá Lönguhlíð, u Hrönn frá Höskuldsstöðum) är ett spännande töltekipage som ,om hon träffar rätt med sin långsamma tölt, kan ställa till det för många mer etablerade ekipage. X-faktor finns det så det räcker och blir över. Sedan har jag en soft spot för Lea Sigmarssons Heiðmundur från Alfholum (f -15, e Hrímnir frá Ósi, u Heiðdís frá Álfhólum), den vackraste häst jag sett från Alfholar. En elegant fyrgångare som verkar ha kommit igång fint efter en kvarkainfektion i vintras. Har de domare som hade högst på schweiziska rätt så kommer hon att komma långt i fyrgång.

Sedan har vi en av de hästar som kommit långt över 8.50 i stilpass i år, Ladina Sigurbjörnsson-Foppa och Styrla fra Skarstad (f -08, e Þjarkur frá Kjarri, u Síríus frá Kílhrauni), men frågan är om hon kommer att vara tillräckligt med i matchen hos domarna för att kunna vara med i leken på VM. I stilpass överraskar man sällan utan man behöver nöta in sin förträfflighet i domargruppen. Sad but true. Jag kommer att återkomma till det i nästa avsnitt som handlar om Danmark…

Ungdomsryttare? Nja, inte vare sig från Österrike eller Schweiz. I synnerhet Schweiz skulle behöva se över sin ungdomssatsning. Eller snarare brist på. Men som tur är finns ju Sverige för Schweiz. Josephine Williams på Lér frá Valhöll (f -13, e Spuni frá Vesturkoti, u Embla frá Valhöll) har chans på tre medaljer i passgrenarna. Låt oss heja på henne.