Ylva Hagander: ”Mökkur blev en familjemedlem”

Mökkur frá Varmalæk (f -85, e Borgfjörð frá Hvanneyri, u Kolbrún frá Sauðárkróki)

Han kom i min ägo som 5-åring och dog i min ägo som 37-åring. Jag hade en fantastisk karriär på honom. Vi red vårt första VM 1993 och vid VM 1997 tog vi guld i T2. Vi har totalt tagit tre silver och ett guld på VM och varit bland de tio bästa i alla discipliner, det är det nog ingen annan islandshäst som varit. 

Det fanns inget dåligt på honom. Det fanns ingen svag gångart och han var en väldigt bra och hållbar häst. 

Han var aldrig skadad i hela sitt 37-åriga liv. Det som framför allt var hans bästa egenskap var hans goda lynne. Han hade en enorm arbetsvilja och försökte alltid göra sitt bästa. 

Förutom att han var en fantastisk tävlingshäst så var han även en avelsmatador utan dess like. Han är den första islandshästen utanför Island som fått hederspremie för sina avkommor. Han fick nästan 600 avkommor. Jag har hästar kvar med hans linjer och det har jag försökt avla vidare på.

Han var inte bara en häst utan en familjemedlem. Mina barn kallade honom lillebror. Han betyder mycket, 32 år tillsammans är väldigt lång tid.

Första egna uppfödningen

Vepja från Fors Gård (f -95, u Týr vom Rappenhof, e Dufa från Ekhaga)

Vepja är min första uppfödning. Hon var en fantastisk häst men ganska het och med en otrolig vilja. Hon var känslig åt det svåra hållet. Med henne fick man förtjäna att bli vän och man var tvungen att ha henne med sig. Men hon blev också fantastisk och min landslagshäst så småningom.

Vi hade mycket framgångar på tävlingsbanan. Hon var en turbo och hade fantastiska gångarter, men det var inte alltid så lätt att styra dem. Hon ville gärna bestämma vilken gångart man skulle ha. Jag satte henne sedan i avel och hon har fått många fina föl. Tyvärr dog hon i vintras, 30 år gammal. 

Tyckte att han var ful

Vogur från Fors Gård (f – 10, e Arður frá Lundum II, u Vepja från Fors Gård)

Vogur är Vepjas son. Det är honom jag tävlar nu och vi har bland annat ridit två NM. I början tyckte jag att han var lite ful. När han kom var han lite kortbent, knubbig och höll sig undan. Han är lite som sin mamma, har stor integritet. När jag red in honom fick jag gå försiktigt fram om jag inte ville bli avbockad.

Han fick lite problem med artros som unghäst, men med långsiktiga mål och försiktig ridning har han blivit så stark att han klarar av det. Han försöker hela tiden göra sitt bästa. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport Island 2025.